Den nya syntesen - del sju

Tryck på etiketten 'Den nya syntesen' för att få upp tidigare publicerade avsnitt av Ulf Modins uppsats.

***

Livet hotas på två fronter, av kärnvapen- och miljökatastrof. Även om vi kan undgå kärnvapenkriget, kan naturen upphöra att fungera, och även då går civilisationen under. Kommunisterna arbetade utan någon miljöanalys. Långa tider tog de ej frågan på allvar. Viktigt är att arbeta samtidigt ur två perspektiv, ett biologiskt för att förstå naturen samt hur mänskan fungerar som biologisk varelse och ett samhälleligt. Också biologiska faktorer sätter gränser för förändringens möjligheter. Att förneka detta är att spela reaktionen i händerna, eftersom högerkrafterna bland biologerna då får trumf på hand. Det innebär inte att vi blir sociobiologer. Halvsanningar för ej framåt. Vi skall ej ställa frågan om vad som är viktigast, arv eller miljö, utan med hjälp av ett fysiologiskt betraktelsesätt studera hur de påverkar varandra.

Kommunisternas brist på engagemang för miljön har sin förklaring i auktoritetstron och de marxistiska klassikernas bristande intresse för spörsmålet. På deras tid betydde fabrikspipor välstånd. Vad de inte sysslat med, ansåg sig kommunisterna inte behöva befatta sig med, eftersom de marxistiska klassikerna blev en bibel, Marx Gud, Lenin Jesus och Engels den helige ande. Arbetarna hade förlorat tron på Gud, men inte behovet av en gud. Messias var kommen och hette Lenin. Det heliga landet var Sovjetunionen och partiet blev kyrkan. Socialdemokraterna i Sverige tillbad Hjalmar Branting och Per Albin Hansson. Det är ingen tillfällighet att SUKP under ledning av Chrustjov avfärdade kybernetiken som borgerlig ideologi och därmed kom på efterkälken i utvecklingen av datorer. Chrustjov var bondson och blev arbetare. Han kunde aldrig föreställa sig vad som inte hade sagts av marxistiska klassiker.

Familjen är en så kallad fixpunkt. Den tillhör både basen och överbyggnaden, varför förändringar i familjebyggnaden påverkar hela samhället. I dag lever 70 procent av invånarna i stadsdelen Södermalm i Stockholm ensamma. Kärnfamiljen har slagits sönder. Det mänskliga relationerna har på grund av varutänkandets nästan helt krossats och främlingskapet breder ut sig. Mänskor behöver emellertid varandra. I den samhällsformation som efterträder vår nuvarande kommer sannolikt en ny familjebildning att uppträda. Varje samhällsformation kräver sin normalfamilj.

En annan fråga är EU och spörsmålet om hur det goda samhället skall se ut. Vi vet i dag, att problemet inte är plan eller marknad utan plan och marknad. Vad vi kan få är ett samhälle där staten och kommunerna förlorar den dominerande roll de hade i välfärdssamhället, eftersom de inte bör syssla med vad mänskorna själva klarar av. Staten planerar trygghetsgarantier för medborgarna, för exempelvis en aktiv kultur- och regionalpolitik och målplanerar ekonomin, men det är inte nödvändigt att de flesta företag förstatligas. Det kan knappast ha varit Marx tanke. Social betyder samhällelig, ej statlig. 

I östblocket, liksom inom socialdemokratin, likställdes begreppen folk, stat och samhälle. Stora företag kan ägas av fonder till vilka medborgarna har rösträtt och väljer ett representantskap. Småföretagen förblir privata. Många kooperativ bildas. En konsekvent företagsdemokrati genomförs också i de privata företagen. Samtidigt skapas ett nytt och sammansatt vinstbegrepp. Lönarbetet minskar men försvinner näppeligen. Det politiska systemet bygger på maktdelning, allmän och lika rösträtt. Vi bör ej negera vårt nuvarande ekonomiska och politiska system utan upphäva det på ett liknande sätt som Einstein upphävde Newton. Marx talade aldrig om att krossa kapitalismen utan om att upphäva den. Sovjetunionen var den totala negationen av kapitalismen. Därför föll den. 

Marx ville inte skriva recept för morgondagens kök, men nu är hans morgondag både en möjlighet och en nödvändighet. Vi är tvungna att åtminstone diskutera ingredienserna, eftersom mänskorna måste ha en klar uppfattning om vad de kämpar för. Vi kan inte vara mot någonting, såvida vi inte samtidigt är för någonting. Då går det som under 1970-talet. Vad som gäller är att samlas bakom ett Ja till det goda samhället och enas bakom parollen "Bröd, arbete, värdighet". Det kan både marxister, kvinnogrupper, progressiva gröna, frisinnade, seriösa konservativa och goda kristna samlade i en konfederation. Dagens motsättningar och humanistiska mänskosyn går nämligen inte mellan partierna utan som en romb igenom dem.