Ett citat:
Throughout the ages, the choreographed “mass revolt” played many roles: (1) It served to destabilize an electoral regime; (2) it provided a platform for its oligarch funders to depose an incumbent regime; (3) it disguised the fact that the oligarchic opposition had lost democratic elections; (4) it provided a political minority with a ‘fig-leaf of legitimacy’ when it was otherwise incapable of acting within a constitutional framework and (5) it allowed for the illegitimate seizure of power in the name of a pseudo ‘majority’, namely the “crowds in the central plaza”.
Allt som ser ut som guld är inte guld, och samma gäller revolutioner! Petras kritiserar med rätta de vänsterpersoner som inte förstår detta. Det gäller att se vilka krafter som är igång, både framför och bakom kulisserna.
8 kommentarer:
Samtidigt är det en djupt problematisk position:
- Reaktionärer har i alla tider försökt påstå att revolutionära rörelser "egentligen" styrs av skumma krafter i bakgrunden och att folk "egentligen" stöder den sittande regimen; argumentet mot sådant har i alla tider varit att folk i regel begriper sina intressen och inte kan "ledas" av skumma intressen bakom deras rygg.
- Mängder av rörelser som vi i efterhand sympatiserar med har i olika omgångar haft mindre trevliga inslag. Franska revolutionen leddes åtminstone tidvis och delvis av just såna oligarker som Petras nämner, som t.ex. Louis Philippe d'Orléans vars palats var en samlingspunkt för revolutionärer under revolutionens tidigare skeenden.
Ett mer fruktbart perspektiv tror jag är att inse att ibland finns det inga andra seriösa val än partiella sådana. I valet mellan två onda ting måste man ibland välja det ena, därför att ett inslag i detta tillgodoser vissa av ens möjligen kortsiktiga intressen. Det råder t.ex. inte mycket tvivel om att bråket mellan rasister och antirasister handlar om slagsmål mellan två olika marginaliserade grupper om smulorna från den rike mannens bord. Ett dåligt val, men kanske det kortsiktigt enda möjliga, sett utifrån deras perspektiv som gör valet. Och framför alt ett misslyckande hos dem som borde ha intresset av att erbjuda ett bättre val.
När det gäller proteströrelser i exempelvis Ukraina, Turkiet eller Thailand är de nog mycket riktigt bråk mellan olika fraktioner inom den härskande klassen, som erbjuder underordnade klasser olika konkreta fördelar av att delta på respektive sida. En beskrivning av konflikten i Ukraina finns t.ex. på http://motkraft.net/2013/12/11/ukraina-fascistisk-gatukamp-for-eu/.
Men motsvarande skulle alltså kunna sägas även om rörelser vi i efterhand kan sympatisera med. Ingen underordnad klass har någonsin "tagit makten", det är alltid fråga om klassallianser som förhoppningsvis leder till ett något mindre ojämlikt samhälle.
Din mening " Ingen underordnad klass har någonsin "tagit makten", det är alltid fråga om klassallianser..." kanske kan vara samma sak som Ulf Modins något dunkla 'subalterna klasser' som tog men ändå inte tog makten, ex.vis i ryska revolutionen?
Bland annat. Eller Sverige. Det är ju knappast nåt snack om att samhället blev jämlikare och att vanligt folk snodde åt sig en hel del makt under perioden ca 1900-1980.
Det finns en intressant artikel i Häften för kritiska studier 2/96 av Alf Johansson och Lars Ekdal: Den historiska kompromissen som tillfällig maktallians. De hävdar bland annat att det fanns en kapitalistisk fraktion som inte hade något emot högre löner och bättre villkor för arbetarna eftersom de främst opererade på hemmamarknaden och behövde kunder med köpkraft. Efterhand växte de till exportföretag och de hade inte längre detta intresse, varför modellen kraschade.
Enligt författarna var kärnkraftsomröstningen världens sumpade chans, eftersom vinst för Linje 3 hade skapat en ny kapitalistfraktion med intresse av hemmamarknad och höga löner. Men istället valde S att stödja exportbolagen. Med känt resultat.
Björnbrum, du skriver att [appropå Ukrainas s k "fejkrevolution"] "det gäller att se vilka krafter som är igång, både framför och bakom kulisserna". Men du gör inga egna försök att i din blogg peka på vilka krafter detta måtte vara. Pål Steigan har skrivit en mycket bra blogg om Ukraina (http://psteigan.wordpress.com/2013/12/14/enna-er-ikke-ukraina-dodt/) och jag citerar honom:
"De politiske demonstrasjonene i Kiev bunner i den alvorlige økonomiske situasjonen, i folks frustrasjon over fallende levestandard og omfattende korrupsjon samt et høyst forståelig raseri mot oligarkene."
Han avslutar bloggen med:
"Det er et drama av historisk format som utspiller seg i et av Europas største land."
Man kan spekulera mycket på temat fejkade revolutioner.
Men det viktiga och mest intressanta är väl de verkliga revolutioner som ägt rum. IRL
Sen Pål Steigan är bra, men han borde väl väntat ett tag med sin udtalese. Med tanke på det han medverkade i inte blev till revolution i Norge!
Björnbrum, du har väl inte börjat släppa igenom anonyma inlägg på din blogg!
Mats, jag har gjort som med Tryckfrihetsförordningen: förhandscensuren är avskaffad, det sker en granskning i efterhand om något verkar olämpligt. Men det har inte varit något sådant fall hittills, inte heller bland de som kommenterar anonymt. Så det får vara så här så länge det fortsätter vara bra stämning i kommentarsfältet.
Angående Ukraina kunde jag ju vara lika uppriktig som en gammal indisk diplomat som pekar ut det som en CIA-operation. Men för att en sådan skall lyckas måste det ju finnas inhemska grupper att hänga upp operationen på. Några skumma typer bakom kulisserna, samt tillräckligt med folk för att ockupera något stort torg. Tycker Jan gör en bra övergripande sammanfattning i första kommentaren här också.
beeKan bara inte hålla med dig, utan förslår att du tar diskussionen med Pål Steigen.
Skicka en kommentar