Just det, i dag kan gamle ordföranden Mao skåla (med en liten kopp risbrännvin kanske) och fira sin 120-årsdag. Och inte bara han gör det, vilket framgår av en sur artikel i Svenskan. Den dystra sanningen för gänget som leder i Kina idag är att gamle Mao har en så stark ställning i folkdjupet att de inte kan 'avskaffa' honom, hur mycket de än vill det. Vill de sitta kvar måste de trixa med arvet efter Mao, men de kan inte avskaffa honom som symbol för det nya Kina.
"Kina har rest sig" sade Mao 1949 när Folkrepubliken Kina utropades, och resningen har sannerligen inte avstannat ännu. Sade inte Napoleon något i stil med att "när Kina vaknar skakar världen"? - Kina reser sig och världen skakar. Gårdagens så självsäkra USA skakar i knävecken. Liberaler gnyr oroligt. Och vi andra kan ju fundera på var den process som Mao drog igång skall sluta.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar