Den nya syntesen - del fem

Tryck på etiketten 'Den nya syntesen' för att få upp tidigare publicerade avsnitt av Ulf Modins uppsats.

***

Norden utgör i dag en del av ett produktionssätt, som har gjort sitt i Västeuropa och den anglosachiska världen. Ännu under 1970-talet levde vi i utvecklade liberala demokratier. I dag har folket ingenting att säga till om. Rösträtten finns visserligen kvar, men riksdagens makt inskränker sig till beslutanderätt i frågor av ej högre dignitet än älgjakten. Regeringen får i viktiga frågor direktiv av EU. Sverige är så degenererat, kanske mest i Europa, att det har nått bottnen. Dekadensen bröt i Sverige igenom 1968. Den radikala rörelsen kommer denna gång just därför att landet har nått bottnen, och först bland skolungdomen, som nu börjar att komma upp på universiteten. I Finland fick dekadenta strömningar omkring 1968 ej fotfäste, därför att samhället ej ännu var tillräckligt upplöst och de radikala studenterna omkring 1970 kom i kontakt med kommunistiska arbetare, tillika krigsveteraner.

Europa, och USA några år tidigare, befann sig 1966-1967 i en liknande situation som Ryssland 1858, då en ny och radikal generation kom upp på universiteten och landet genomgick tvåhundra år av utveckling på tio år. År 1968 innebar på nästan alla av livets områden också ett avgörande brott med det förflutna. Både dekadensen och grundvalen för den nya syntesen bröt igenom. Anden tog sig ur flaskan och lät sig ej fångas in. I medlet av 1960-talet stod kapitalismen på topp och då kom studentupproret. Nu kommer en ny våg. Strax efter studentupproret bröt feminismen igenom. 

Samtidigt kunde marknadsekonomin ej expandera på traditionellt sätt. Den nådde sin gräns omkring 1970, varför spekulationen sköt fart. Den tekniska och vetenskapliga omvälvningen gör investeringar så dyra att det för de flesta kapitalägare lönar sig bättre att spekulera än att producera. 1970 användes 10 procent av kapitalet för spekulation. I dag är motsvarande siffra 90 procent. Systemet började gå ned och borgerskapets dekadens blev uppenbar. Uppifrån pressades förruttnelsen ned i samhället och anammades inte minst av arbetarrörelsen och industriarbetarklassen, vilka också började sjunga sin svanesång.

Historien går i en uppåtgående spiral och inte i en cirkel. Den ena samhällsformationen avlöser den andra, antingen ur den sönderfallande gamla eller så uppstår en ny vid sidan om den som rasar. De blir allt mer komplexa, men eftersom mänskans hjärna förblir densamma beter sig mänskor på ett likartat sätt i liknande situationer. Omvälvningen i Frankrike 1789 inleddes med de intellektuellas avfall. Därefter kom feminismen och till sist blev dekadensen total inom den härskande klassen. Då sysslade hemliga ordnar med mysticism, bland annat i form av änglatillbejdan. Dekadensen kom med rokokon. 

När ett ekonomiskt system ej längre kan expandera märks det först bland mänskorna i toppen, vilka ruttnar och för ett depraverat liv som kostar allt mer pengar. Samma mönster men på en högre nivå finner vi i Ryssland efter 1861. Efter det första studentupproret i Ryssland 1861 kom också en stark feministisk rörelse och i systemets slutskede blev även där den härskande klassen dekadent. Också i denna blev vidskepelsen allmän. Det första studentupproret i Ryssland slutade med oktoberrevolutionen 1917, men den första gnistan åstadkoms av dekabristerna 1825. 

"En gnista kan tända en präriebrand", sade Mao Tse-tung. Det kan den också, om gräset är torrt. Kännetecknande för utvecklingen i Ryssland, Europa och USA var, att omsvängningen kom när de styrande hade förlorat sin prestige på grund av förlorade krig: Krimkriget, rysk-japanska kriget och första världskriget respektive det första kalla kriget. Sovjetunionen vann också det andra kalla kriget, så tillvida som den med en sista kraftansträngning genom att vinna världsopinionen ånyå kunde tvinga USA till avspänning. Det fick, liksom när det första kalla kriget ebbade ut, till följd att ungdomen åter började tro på livet efter att ha gastkramats av skräcken för ett kärnvapenkrig och utsatts för en massiv antikommunistisk indoktrinering. 

Att det andra kalla kriget var ännu mer fruktansvärt än det första framgår av att ungdomsmusiken upphörde att bejaka livet. Under 1980-talet visste mänskor att antingen faller bomben eller så upphör naturen att fungera. Den framtidsoptimism som behärskade efterkrigstiden försvann med oljekrisen 1973. På grund av den fick antikärnkraftrörelsen och miljörörelsen en sådan genomslagskraft. Skräcken för en miljökatastrof är specifik för vår tid. Förändringen i det politiska klimatet tack vare den nya storpolitiska situationen märktes genast i Västberlin, när Radio Rias 1987-88 upphörde att spela intiga artister och den undergångsmusik som ungdomen hade lyssnat på sedan 1976 försvann för att ersättas av den optimistiska sextiotalsmusiken. Ungdomen började åter tro på livet.