Bilden visar en stackars datoranvändare som skummande av raseri över ännu ett obegripligt felmeddelande uppgår i en annan dimension
Jag har inte kommit till det stadiet när jag kan kamma mig med en putsduk över hela huvudet - men över nästan halva i alla fall. Nu kanske beskäftiga människor säger till mig att det beror ju på att du kommit upp i åren vilken påverkar håren som då har en tendens att falla av på många herrar.
Snickesnack säger jag. Det är datorns fel. När jag började arbeta heltid 1971 var datamaskiner något som fanns i fjärran och inte påverkade ens liv så mycket. En gång i månaden kom det några sladdriga listor utskrivna på lakanspaper i löpande bana av stora bullrande radskrivare, det var allt.
Då hade jag långt och vackert hår. Några år senare började först terminaler kopplade till stordatorn, och ytterligare några år senare de första persondatorerna. Och vad hände!?
Man blev sin egen dataoperatör. År ut och år in har man slitit sitt stackars hår och svurit ve och förbannelse över konstiga program, konstiga datorer, konstiga felmeddelanden, totala obegripligheter och "helpdesk", diskkrascher, elavbrott etc etc. Är det konstigt att håret blivit så förtvivlat tunt efter allt detta lidande och hårslitande. Jag har alltid hävdat en ursinnig användarståndpunkt: "jag vill att skiten skall fungera, jag struntar i hur den fungerar" har jag utropat i desperation och förtvivlan.
Traumat väcktes till liv i kväll igen när jag försökte få igång det mobila bredbandet till en nyinköpt dator. Det var stendött! Hur jag än mixtrade med den lilla dosan från Huawei och det lilla SIM-kortet var det stendött! Tills det plötsligt började fungera, och jag vet banne mig inte vad som hände ...
Ursäkta att jag störde, jag måste bara skriva av mig litegrann. Nu tror jag det behövs en kvällspromenad för att få lite frisk luft och avspänning. Undrar om det är någon idé att kamma sig innan man går ut ...
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Malm ger sakligt svar till Erik Wijk, H Palm skriver Det som gick förlorat., kimmuller skriver Sjukhusmat, pengar och upprördhet, Jinge skriver Wanja bör lämna LO också!
1 kommentar:
Ja du du Björn, vi har alla våra datorkors att bära. Jag fick spader igår när jag inte fick ordning på mitt e-postprogram så att jag åter kan skicka mejl.
Och vad gäller det där med hår, så har du säkert rätt i att datorerna påverkar håret. Jag hade inte ett enda grått strå när jag skaffade min första dator för nära 20 år sedan (-2), och nu börjar det skifta alltfler i grått :-). Dessutom har jag blivit minst 18 år äldre på kuppen.
Skicka en kommentar