söndag 31 maj 2009

Politisk Filosofi - intressant blogg

Det klagas över alla dåliga bloggar. Själv klagar jag över att det finns så många bra bloggar och att det dyker upp nya sådana hela tiden. Här är en vars existens jag upplystes om för ett par dagar sedan: Politisk Filosofi. Den drivs av Karim Jebari, magister i praktisk filosofi.

Jebari tar upp en del grundläggande frågor som jag själv funderat på: varför är vänstern så handfallen inför den pågående krisen? Han skriver under rubriken Vänstern, finanskrisen och framtiden:

Det är ingen överdrift att påstå vänstern i EU och i synnerhet i Sverige har stora problem. Trots kapitalismens största kris sedan 30-talet lyckas inte vänstern formulera ett alternativ som är tilltalande för en majoritet av medborgarna.
På sistone har en rad olika böcker och undersökningar bekräftat vad vänstern länge hävdat: att jämlikhet är bra för ett samhälle, även om det innebär en relativt lägre tillväxt. Men av en outgrundlig anledning har vänstern glömt bort ett av de mest grundläggande värden i dess politiska diskurs; jämlikhet och social rättvisa.

Och så hänvisar han till en intressant artikel om jämlikhet i engelska Guardian. Det kanske är så att det mesta av det som kallas "vänster" i Europa inte har någon framtid? De kanske har misslyckats så till den grad att det bara är att lägga sig ner och dö och låta nya rörelser växa fram? Det finns en del grupper som faktiskt försöker använda krisen för att slå tillbaka, men mest verkar det handla om rådvillhet och att slänga mer pengar efter kapitalisterna så att de är nöjda och glada. Och någon vilja att gå längre än "slå tillbaka" har jag nog inte sett till ännu.

Vänsterns väg är ett annat intressant inlägg med en dyster diagnos. Vänstern i Sverige är vilse:

Socialdemokraternas medlemsantal är skrattretande lågt. Vänsterpartiet fortsätter att spela i marginalerna. LO: s röst i samhällsdebatten är ett ständigt mumlande, ingen vet vad LO vill längre. Vänstern saknar en vision, och en retorik för att skapa ett samhälle.

Jebari pekar på att socialdemokraterna fört en rätt konstig och kontraproduktiv politik i vissa avseenden som exempelvis integration, och att det faktiskt finns viktigare saker än att kvotera in fler kvinnor i bolagsstyrelser om man nu är ute efter att stödja kvinnor generellt:

För min del kan bolagsstyrelser gärna vara kvoterade, men anständiga arbetsvillkor och löner för vårdbiträden, diskare och städare skulle gynna långt flera och vara mer relevant om det är kvinnors välfärd man bryr sig om.

Själv tror jag att vänsterns marsch bort från fabriker och kontor lett till att vi fått den här situationen. Stora delar av det som kallas "vänster" är mer eller mindre arvoderade politiker och funktionärer eller politiska tjänstemän, och vad har de för klassintressen egentligen? Eftersom de har så skakig förankring i samhället kan de hoppa på vilka frågor som helst och proklamera dem som viktiga även om folk i allmänhet är mindre intresserade. Och många av ledarna har mer gemensamt med borgerligheten än med sina egna väljare om man ser till levnadsvillkoren.

Det senaste inlägget är mer "akademiskt", nämligen om Vänstern och postmodernismen. Mindre intressant för mig eftersom jag haft så lite kontakt med denna egendomliga strömning som tycktes upplösa allting i tyckande, men tydligen förstörde den en massa vänsterfolk på nittiotalet.

Och inte har dessa människor särskilt stor insikt i betydelsen av den vetenskapliga och tekniska revolution som rasar fram just nu. Med tanke på att teknik och vetenskap är en av socialismens grundpelare är detta katastrofalt, de här människorna blir i stort sett oförmögna att föra kampen framåt. Jag kommer ihåg en V-partist som tittade på mig med fullständigt tomma ögon när jag försökte prata om datorrevolutionen och vad den kan betyda för socialismen, och sedan bara håglöst sade: "Men jag är humanist ..." Jag minns inte vad jag tänkte i det läget, men knäppskalle kanske hade varit en rimlig kommentar.

Så förklarar Jebari varför han stödjer Miljöpartiet i EU-valet ... och, tja, man kan ju inte vara ense om allting kan jag säga. Det skulle ju förstöra en god debatt.


Från Konfliktportalen.se: kimmuller skriver Röda Front-förbundets faned, Anders_S skriver Abbas går Israels och USA:s ärenden, acidtrunk skriver Svennebanan, Kristoffer Ejnermark skriver Kristdemokrat misshandlade - ska högeralliansen ta avstånd från högerextremismen och kasta ut Göran Hägglund från regeringen?, Jinge skriver Falkvinge och PP skandaliseras i Aftonbladet, andread0ria skriver Holger Jensen Superstar

5 kommentarer:

Anonym sa...

Enligt en artikel jag läste i Illustrerad Vetenskap för några år sedan spekulerades det i om vi i framtiden skulle kunna ha maskiner vilka i sin tur gjorde kopior av sådant vi behövde. Istället för att då vända sig till ett centralt uthämtningsställe, dit andra har producerat och levererat, kunde vi själva kopiera och tillverka det vi behövde. Nu finns det förstås en del begränsningar, men jag undrar om man inte borde kunna utveckla konceptet till något nytt. Hursomhelst är det som jag ser en tendens till att föreställningen om äganderättens höga helighet utmanas.

http://en.wikipedia.org/wiki/Fab_lab


Dagens politiska värld är resultatet av ekonomiska processer. I industrialismens barndom var politik något man skulle bedriva vid sidan av sina sysslor, man var godsägare och hade riksdagsuppdrag att förvalta som bestod i att vara i Stockholm ett par veckor om året. Knappt ens statsråd var arvoderade. Med masspartierna (arbetarrörelse och inte minst jordbruksrörelsen och dess politiska grenar) och parlamentarismens genombrott blev det ett behov av att ersätta folk för att de skulle kunna klara av att administrera folkrörelserna och dess politiska arbete, samtidigt som antalet "heltidsanställda" egentligen förblev ett fåtal. Med tiden har förbund och föreningar slagits samman och förtroendeuppdrag försvunnit samtidigt som arbetsbördan ökat på ett vis som gör det omöjligt att engagera sig i politiken (undantaget mindre kommuner) utan att man tvingas till att göra det på heltid. Av detta följer sin egen logik: Först måste några kamrater sysselsätta sig med dessa uppgifter på heltid och kan inte längre vara med på golvet p.g.a. arbetsbördan, sedan blir man till ett skikt i sig skiljt från de man sägs/skall representera och eftersom man kan besluta själv och jämför sig med sina motparter. Kvar blir identitetspolitik, att sälja en vara: SAP står för arbetarnas väl och ve, en symbol som i praktisk handling får allt mindre att erbjuda. De politiker som påstår sig vara på "arbetarnas" sida är lika intresserade av att bevara det system som vi har nu eftersom det är det de är inkörda på och har inte tillräckligt med fantasi att tänka bortom. När det dessutom är "marknaden" som styr, vad ska vi då med politiker till?

Jan Wiklund sa...

Ibland måste man tydligen uppfinna hjulet på nytt. "Vänstern" har ju aldrig erkänt sådan makt och sådan exploatering som följer ur statliga positioner, den har bara accepterat att makt och exploatering kan följa ur produktionen. Vi som kommer ur en annan tradition - 60-talets anti-auktoritära rörelse och miljörörelsen i mitt fall - har haft det lättare.

I Miljöförbundet förde vi en diskussion på 80-talet som talade i stort sett i de termer som artikeln använder. Till exempel skrev vi så här ca 1990: http://www.folkrorelser.nu/texter/atertill.doc

Och lite mer nyligen formulerade vi det så här, i samma anda: http://www.alternativstad.nu/Dokument/forsvaraallmanningarna.html

Men, som sagt, det är trevligt när fler kan se att det inte räcker att "arbetarrörelsen" tar makten i staten som vänstern alltid har trott. Att funktionärer inte kan handla åt fotfolket. Att "politiska partier" inte per definition är en överlägsen organisationsform.

Björn Nilsson sa...

Anonym: det där med Fablab verkar väldigt intressant. Och över huvud taget är det intressant med en produktionsapparat som blir alltmer flexibel och mindre beroende av stora centraliserade strukturer. (Fast labbet i Afghanistan har jag mina tvivel om.)

En anledning till det ökade avståndet mellan folk och valda är att 90 procent av Sveriges kommuner sopades bort och därmed de flesta fritidspolitiker.

Jan, att stat och makt även hänger ihop efter det proletära maktövertagandet är väl inget som undgått socialismens klassiker, Engels exempelvis? Frågan är hur makten hanteras - som ett medel för att avveckla sig själv, eller som ett mål i sig.

Jan Wiklund sa...

Björn: Det är väl det jag säger. "Vänstern" har aldrig förstått att statsfunktionärer i första hand värnar sina egna klassintressen. De kommer aldrig i helsike att avveckla grunden till sin egen makt frivilligt, oavsett vilket parti de säger sig tillhöra.

Anonym sa...

Jag kan rekommendera denna sida, och att inte dela in den politiska scenen i höger och vänster. Den indelningen är till för de som inte ser helt klart.
http://positivapengar.weebly.com/