torsdag 3 september 2009

Dionysos och Apollon - vanvett och måtta

Vill man ha sig en bira och ett gott skratt bör man satsa på Dionysos - fast egentligen är jag inte så såld på varken bira eller vin, men lite galenskap då och då sitter bra!


Ännu så länge har jag inte läst så mycket av eller om Nietzsche att jag borde kunna ge några omdömen. Men nu har jag läst en artikel om Nietzsche och hans syn på Sokrates och den grekiska filosofin, och den fick tankarna att vandra iväg. Och det är väl detta som filosofin skall göra: få en att börja tänka lite själv också.

Där fanns i antiken motsättningen mellan gudarna Dionysos och Apollon. Den första var rusets och de vilda upptågens herre, den andra vetenskapens och den mänskliga besinningens och måtfullhetens förespråkare. Kan man tänka sig något gemensamt mellan dessa: å ena sidan ett tåg av berusade vildsinta lantliga festprissar som knappt vet var de är, å andra sidan långsamt och eftertänksamt framåtskridande och diskuterande filosofer i en athensk pelargång?



En sittande Dionysos (från 500-talet före vår tideräknings början) håller fram en skål med vin. Botten upp, gott folk!


Motsats, förvisso, men inte isolerade. Antag att Dionysos får företräda människans omedelbara impulser inför omvärlden medan Apollon är det vetenskapliga nyktra tänkandet, då har vi motpoler som inte bara kämpar mot varandra utan också kan omvandla varandra. När det ser ut som den vetenskapliga och nyktra världen segrar tränger plötsligt instinkter och vansinne fram. Ibland blir det som en nyttig korrigering av den "objektiva" vetenskapen. Den förses med mänskliga känslor för att kunna tjäna människorna bättre och för att rensa undan farliga tendenser. Men ibland är det fruktansvärt destruktiva krafter som tränger fram, i en sort dionysiskt vansinne byggs koncentrationsläger och utrotningsläger - allt med goda och logiska motiv! Och mycket mänskligt lidande ligger dolt i de stora bolagens fina bokslut, det kan vi räkna med!



Apollon - här är det mening att man skall uppfatta det måttfulla och logiska, antar jag!


Att utplåna den dionysiska världen av instinkter eller den apollinska världen av logiska fakta fungerar inte. I alla fall inte om vi vill fortsätta att leva på en lite mer avancerad nivå än våra ap-kusiner. Vi måste lära oss att kontrollera och utnyttja såväl Dionysos som Apollon. Jag vet inte om Nietzsche kommer till den slutsatsen, men den låter ju apolloniskt logisk i alla fall.


Tidigare inlägg om "gubben med mustaschen" och annat filosofiskt
1 2 3 4 5 6 7 8 9

2 kommentarer:

Kerstin sa...

Vad? Studerar ni Nietzsche bara indirekt, via uttolkare?

Björn Nilsson sa...

Nej nej, vi läser delar av Zarathustra och Ecce Homo också, men även översiktsartiklar och analyser av andra, som den som inspirerade mig till det här inlägget.