fredag 11 september 2009

Demokrati = hedersknyfflar???

"Det går en knivskarp gräns mellan demokrati och diktatur ...". "Mellanösterns enda demokrati ...". "Demokratins dödgrävare ...".

Är ordet demokrati en kvalitetsstämpel? Är stämpeln demokrati en garanti för och synonym till gott utförande? Eller är det bara en etikett för system med mer eller mindre fria val där folket får lägga sina röster utan att myndigheterna talar om hur de skall rösta, men där etiketten kan dölja dåliga uppföranden?

Och för vem är demokratin till egentligen? Kan man tänka sig att en grupp internt har demokrati men är synnerligen odemokratisk utåt? Iran är mindre demokratiskt än Israel eller Sverige, men mer demokratiskt än Saudiarabien - var går "den demokratiska smärtgränsen", och borde inte iranierna också få rösta om de vill bli utsatta för ett israeliskt överfall? Eller för att ta det mer generellt: är det OK att döda mängder av folk i land X om beslutet tagits i demokratisk ordning i land Y?

Vilket stöd har Sveriges lilla krig i Afghanistan här hemma och därborta? Och hur är det med de övriga staterna som för krig mot Afghanistan, är det inte så att de borde sluta föra krig om den folkliga opinionen fick råda? (Såväl deras egna hemmaopinioner som den afghanska.)

Är Israel (och var det rasistiska Sydafrika och USA:s sydstater) en demokrati med sina konstiga medborgarskapsregler och diskriminering mot vissa grupper? Om man säger att Israel inåt, vad det gäller den egna kärngruppen, är demokratiskt, motiverar detta den extrema våldspolitik som förs utåt? Samma gäller västvärldens krigföring i Irak och Afghanistan, vilka människor har tillfrågats om dessa krig är lämpliga?

När stater som kallar sig demokratiska utför den ena massakern efter den andra utan att deras hemmaopinioner reagerar och ställer de ansvariga inför rätta, vilket ansvar kan utkrävas av hemmaopinionen då? Är den medansvarig, eller kan den bara rycka på axlarna och säga "men det där är ju bara något som regeringen håller på med, jag har inget ansvar!". Men om du inte har något ansvar, råder det då demokrati? Finns det inte ett nära samband mellan demokrati och ansvar som gör att det inte går att rycka på axlarna och skylla på andra? Eller än värre: om du med hänvisning till rädsla (befogad eller obefogad) för tråkiga efterräkningar inte vill protestera, tyder inte det på märkliga förhållanden som inte borde råda i en demokrati?

Termen demokrati kanske mer bör uppfattas som en maning till kritisk undersökning än till en fras i vackra politiska tal för att verkligen komma till sin rätt.

2 kommentarer:

Karl Malghult sa...

Demokrati är ett grekiskt, "fint" ord som överheten pådyvlat det svenska språket. En svensk översättning ger "Folkstyre", där hör man direkt vad det är som avses medan ordet demokrati låter som det inte angick människor överhuvudtaget. Det är i linje med övriga grek-latiniseringar (fast med omvägar över engelskan) där syftet är att ersätta gamla svenska termer (ibland inlånat från tyskan) för "internationaliseringens" och "marknadsanpassningens" skull. Inom statistiken har man alltmer övergivit tidigare termer som "uteliggare" för "outliners" (används för att beskriva extremvärden i ett lådagram), "standarddeviation" istället för "standardavvikelse" (förvisso är standard ett latinskt ord, men men).


Ju mer abstrakt (grek-latinifierat på engelsk omväg) språket blir, desto svårare att ta till sig det, svårare att få en mening, en innebörd i orden: Vem kan på allvar tycka att ett ord som "agenda" har en mening, en innebörd, i svenskan? Ordet låter som något fjärran all mänsklig skapelse. "Dagordning" däremot, ett rejält ord som visar vad det handlar om!

Björn Nilsson sa...

Ja, propagandistisk språkförstöring respektive språkförvirring är ett kapitel för sig. Vi lider mycket av det idag. Ta en sådan fånig term som "friskolor" eller "valfrihet" eller "kampen mot terrorismen". Att "demokrati" skulle kunna innebära reell folkmakt är det nog inte många som inser. "Svear tage konung och vräke" är inte en sanning som folk yttrar dagligen direkt.