söndag 27 december 2009

Hantverk företagande arbete skapande

"Bristen på alternativ gör arbetslösa till företagare" är titeln på en ny avhandling som omnämns här. Det är knappast en nyhet men förtjänar säkert att undersökas igen ur olika synvinklar. När folk går från arbetslöshet till företagande kan det vara allt från maskerat tiggeri (nasare av trettioalsmodell som "säljer skosnören" eller dagens gatumusikanter av stundom erbarmlig kvalitet) till folk som verkligen har en fungerande idé. Åtminstone har det varit min tanke länge, och det verkar som om den refererade sociologiska undersökningen stödjer tanken:

Många som fått starta eget-bidrag ifrågasätter om just arbetslösa är rätt grupp att satsa på för företagande. De efterlyser högre krav på affärsidén och bättre stöd inför starten av företaget. ...

Bristen på andra alternativ är det viktigaste skälet till att ta emot starta eget-bidrag och bli företagare. De som sedan lägger ned företaget gör det på grund av dålig lönsamhet. ...


En enkät har dessutom skickats till alla i Östergötland som 1995 fick starta eget-bidrag. Den visar bland annat att 58 procent av företagen överlevde de första tre åren.


Skall man beteckna den överlevnadsgraden som god eller dålig? Och vad händer med den grupp som inte klarar att driva företaget vidare? Är de i ett bättre eller sämre läge än innan de fick sitt starta-egetbidrag? - Man får intrycket av att entusiasmen för småföretagande (som i och för sig kanske lugnat ner sig en del) mindre handlar om företande och mer om att till varje pris få bort folk från arbetslöshetsstatistiken. Sett ur den aspekten kanske pengarna skulle kunna användas på annat sätt. Blåsa på med fler tjänster i vår gemensamma sektor exempelvis.



Här är en artikel som jag av någon anledning saxade ur Dagens Nyheter 6 juli 2001. Den handlar om snickarmästaren Thomas Tempte, om yrkeskunnande, om förhållandet mellan praktiskt och teoretiskt kunnande. Nog är det klart att om den konstruerande ingenjören förstår hur tillverkningen ute på verkstaden går till kommer de prylar som konstrueras att bli bättre.

Tempte säger också (det här är intressant för såväl hantverkare som konstnärer) att ...

... en kunnig hantverkare hela tiden går vidare och överträder givna regler. Det innebär inte att man går emot gamla auktoriteter, snarare att man växer om dem. Det handlar inte om trots utan om eftertanke.

Temte jobbar (eller jobbade när artikeln skrevs) för att bygga upp en serie historiska snickarverkstäder. Han hade ett avtal med länsarbetsnämnden i Kalmar för att ge ett tiotal långtidsarbetslösa utbildning och sedan kunde några få arbete hos honom. Sedan bröts avtalet. Temte är trött på villkoren, inte arbetet. Orimligt mycket av hans kraft måste gå åt till annat än själva hantverket.

Det där får mig att tänka på en bra bloggpost från tidigare i år, där Erik Berg i Göteborg skriver om småföretagande, men för in långsiktiga resonemang som man tyvärr inte ser så ofta i dagens andefattiga debatt.

Småföretagande kan vara att få förverkliga en dröm, följa en idé hela vägen. Driva ett café man brinner för, utveckla en uppfinning eller en lösning. Men småföretagande kan lika ofta vara en sista utväg, ett försök att helt enkelt få in lite inkomster för att täcka de nödvändiga utgifterna. Alltså inte något man egentligen väljer för att man ”vill stå på egna ben”, utan något man förvisas till. Då är småföretagandet inte en frihet, utan ett tvång förklätt till frihet.

Varför är inte hela Vänsterpartiet så här visionärt?

... genom att garantera ett fast jobb åt alla, men successivt minska den påtvingade arbetstiden, kan vi få fler verkligt produktiva och nyttiga företag. Ur den fria tiden spirar de största idéerna. Vi är sällan som mest kreativa under våra schemalagda arbeteten och sällan i situationer då vi är socialt pressade. Att vara befriad från schemats och nödvändighetens tvång däremot innebär att man har ett rum där man kan låta tankarna omkombineras och söka sig till positioner som inte är påförhand givna. I fritidens fria rum kan man ställa friare frågor, vandra över bredare fält av inspiration och kunskap, låta discipliner korsbefruktas och pröva idéer man bär på.

Läs den där bloggposten, den är intressant och framåtblickande! Visserligen proklamerade sossehövdingen Östros vid något tillfälle att det var kommunism att garantera arbete, men vem bryr sig om sådana muppar? (Tja, Ohly gör väl det, med tanke på den hägrande ministerposten ... och då försvinner resonemang som det ovan underst på prioritetslistan.)

2 kommentarer:

Kaj Raving sa...

Visst är det så att egenföretagande döljer mycket arbetslöshet, vilket inte minst är orsaken bakom många invandrares företagande eftersom arbetslösheten är högre i den gruppen oavsett konjunkturläge.

Jag tror dock att de allra flesta är medvetna om detta. Frågan är nog snarare om man tycker att det är bra eller inte och med tanke på att i borgarnas (framför allt Maudans) Sverige så är alla utrustade med varsin f-skattesedel så är det den tiggande skosnöresförsäljaren som är visionen där.

Björn Nilsson sa...

När invandrande akademiker står i torgstånd eller kiosker är det resursslöseri trots att de då är fina företagare. I själva verket kan ju ett våldsamt ökat "småföretagande" vara vägen till misär och resursförstöring för ett helt land. Mängder av småföretagare som knappt kan försörja sig är ingen framtidsdröm direkt.

F-skattesedel med F som i skatteFusk kanske?