Folkmusik och väg mot folkmord?

Jag lyssnade till en debatt i radions P2 tidigare idag. Det handlade om Sverigedemokraterna och kulturen. Om vad som är eller inte är svensk kultur, eller med andra ord kärnsvensk folkmusik. Om det finns någon sådan, skall man försvara den och i så fall hur?

Ur en synpunkt är det ju inte så lätt att som Sverigedemokrat försvara "det svenska" inom folkmusiken. Namnen på alla gamla folkdanser talar ju klart om att de kommer utifrån: polska, hambo, engelska, masurka ... . Inte heller lär man kunna påvisa att fiol, näverlur eller enradigt magdeburgerspel är svenska uppfinningar. Något svenskt "urspråk" är svårt att urskilja i vår importerade ordmassa. Kulturen är ett flöde av ideer och metoder vandrar hit och dit. Det gäller även folkmusiken, och det tycks som om många inom folkmusiken här hemma är öppna för vad som kommer från andra håll i världen. Och det är ju inte konstigt: är man musikintresserad så är man, och då är riksgränser och etniskt ursprung inte så viktigt. Stora delar av rörelsen för folklig musik och dans verkar vara öppen mot världen.

Men jag undrar om debatten egentligen ledde någon vart. Kanske jag har fördomar, men jag undrar hur många inom SD och dess väljare som just är sålda på svensk folkmusik. Eller ens skånsk - där har ju SD sina starkare väljarbaser. Jag tvivlar på att det är kulturhänsyn som gör att en del människor gillar SD:s krav på att resurser skall riktas speciellt mot svensk kultur medan det "mångkulturella" skärs ned.

Med andra ord tror jag inte att SD-väljare i sig blir upprörda för att någon spelar oudh eller peruansk panflöjt i stället för svensk bonnfiol eller säckpipa. (Jag misstänker att SD-are i gemen mest lyssnar på samma radioskval som alla andra i alla fall.)  Däremot kan man, om man ogillar invandrare, försöka klämma åt dem genom att se till att bidrag till kulturella aktiviteter förnekas dem, och att i stället det äkta svenska skall gynnas. Det kan man motivera med att resurserna ju är begränsade, så tyvärr ... . Om det är så blir det tämligen meningslöst att försöka bevisa att den svenskaste av folkdanser, polskan, som namnet klargör är polsk, för det är inte i de banorna SD-arna tänker. De är ute efter att klämma åt någon helt enkelt, och försöker hitta någon ursäkt som låter hållbar. Men det skall göras så att det inte uppenbart ser ut som ett övergrepp.

Mer "direkt aktion" ser vi från den person som skjuter ner folk med "fel" utseende i Malmö. Jag undrar vad nästa steg kan vara bland grupper som känner sig hotade? Bildande av självförsvarsgrupper? Bloggkollega Röda Verb skriver om stämningen och frågar med rätta om myndigheterna hade varit lika långsamma med att reagera om muslimer skjutit ner folk i moderattäta Vellinge eller något annat överklassgetto. En retorisk fråga som vi vet svaret på.

Samtidigt är det lätt att se riskerna här. Dels att den militära urbanism som jag skrivit om tidigare tar chansen att breda ut sig under täckmantel av jakt på den där skytten. Med andra ord att mer eller mindre militariserade polispatruller ockuperar "besvärliga" områden. Dels att självförsvarsgrupper genom missförstånd hoppar på fel folk när de skall försvara sig och någon ovidkommande stackare får på skallen. Och så får vi en situation när andra skall försvara sig mot försvarsgrupperna, vilket torde vara idealet för folk av SD-modell som vill visa hur våldsamma och otäcka "invandrarna" är. Men att folk sluter sig samman mot det här eländet är bra, det är en klar signal om att "nu får det vara nog". Det har varit nog med folkmord och folkmordsliknande aktiviteter i Europa!

(Röda Verb återkommer här.)

Bakom den onda utveckling vi nu ser finns liberaler. Birger Schlaug pekar på dem i den här korta men hårtslående bloggposten. När jag tog en promenad på eftermiddagen noterade jag de två kvällstidningarnas löpsedlar: båda upptogs i stort sett av den uppseendeväckande nyheten att någon som kallades "Idol-Alice" hade problem av något slag. Finns det något samband mellan det och pistolmannen i Malmö? Det händer i samma samhälle - är det månne bara olika aspekter på ämnet "dumhet"?

Till sist: I stora delar av Skandinavien var det kanske samernas förfäder som kom först, om nu "först" är intressant. Borde inte SD-arna jojka fram sina budskap i fortsättningen? Fast i norr är partiet av någon anledning (starkare arbetarrörelse?) inte så starkt.