Åt dem som har skall varda givet

Ja, de som tjänat bra tidigare tjänar ännu bättre nu, enligt DN som citerar Statistiska Centralbyrån. Den tiondel som tjänar minst har ökat sina löner med 17 procent under åren 1999-2009, medan den tiondel som tjänar mest alltså har ökat inkomsten med 47 procent. Allt det här är matematik och ungefärliga siffror, men med tanke på att konsumentprisindex gått upp ungefär 16 procent på dessa tio år så finns det en hel del folk som inte fått någon reallöneökning alls. Det är en miniversion av vad som pågått i USA sedan slutet av sjuttiotalet: grupper av arbetande människor får ingen del av den ökande samhälleliga rikedomen, medan andra kapar åt sig orimligt stora delar av den.

Att detta på olika sätt slår igenom ute i samhället är naturligt och tråkigt. I samband med nittiotalskrisen, när fastighetsbubblan sprack, fick vi Ny Demokrati i Riksdagen och Lasermannen på gatorna. Samt ligister som försökte bränna ner flyktingförläggningar. Nu har vi Sverigedemokraterna i Riksdagen, oroligheter i vissa förorter, och någon eller några som skjuter ner folk med fel utseende på Malmös gator. Är det en tillfällighet att detta sker i samband med kriser?

Konjunkturinstitutet har kommit med sin lönebildningsrapport under den hurtiga parollen Måttliga avtal lindrar lågkonjunkturens effekter.

Timlönen i näringslivet väntas öka med i genomsnitt 2,3 procent per år 2010—2012. Trots att de historiskt sett måttliga löneökningarna gynnar sysselsättningen bedöms arbetslösheten förbli hög fram till 2014.

Låga lönepåslag för flertalet, fortsatt hög arbetslöshet är vad man flaggar för. Dessutom vill man sänka lönerna för att man tror att man på det sättet får in fler människor på arbetsmarknaden. Jag tycker att detta snarare känns som en samlad lösning för en permanentning av krisen. Men man kanske tycker (jag har inte läst hela rapporten) att även om vi slår botten ur efterfrågan på hemmaplan kan vi ändå exportera oss ur krisen. Vi, som alla andra. Dessutom är det fråga om inte Sverige borde exportera mindre och i stället försöka få balans i utrikeshandeln och ta bättre hand om hemmamarknaden. 


Jag skulle snarare vilja påstå att "måttliga avtal förvärrar lågkonjunkturens effekter". Enkelt sammanhang: man drar ner på köpkraften hos de stora konsumentgrupperna samtidigt som man ökar köpkraften hos en liten rik grupp som inte kan göra något vettigt av alla sina pengar. Det blir en allt värre obalans i ekonomin, och det visar sig i form av efterfrågekris och arbetslöshet. Och arbetslöshet är slöseri med samhällets resurser eftersom det finns mängder av ogjorda jobb som inte görs. Samtidigt skapas den olust och de motsättningar som möjliggör lönnmördaren i Malmö och liknande figurer. I kampen mellan socialism och barbari är kapitalismen väl förankrad på barbariets sida.  

PS. En intressant artikel av Pepe Escobar anknyter till krisen: han har besökt Islamofobistan, däribland Malmö, och dragit vissa slutsatser. DS.