Ekonomiska notiser - Brasilien, Tredje världen, lånekaos etc.

En företrädare för FN:s arbetsorganisation ILO skriver om den avgående presidenten Lula da Silvas ämbetsperiod:

... one of the great successes of Brazil of the past eight years that has gone largely unnoticed outside Brazil is the creation of 12.5 million formal jobs during his tenure.  During the 2000s, formal job growth outpaced informal job growth by a three-to-one ratio, reversing the trend of growing informality that had marked the 80s and 90s.  And all this occurred at the same time that the minimum wage doubled in real terms.

Vad som hänt är alltså att med hjälp av offentliga ingripanden har  löner och levnadsstandard ökat, samtidigt som tendensen att folk trycks över till "informella jobb" ( = totalt rättslöst "egenföretagande" eller hushållstjänster) har vänts. Allt fler får ordentligt reglerade jobb samtidigt som allt fler brassar får det bättre. Detta har medfört att den extrema ojämlikheten i Brasilien har minskat något.

Detta stämmer inte med den neoliberala modellen som avvisar regleringar på arbetsmarknaden. Har vi inte hört liberaler som med typisk gäll och förorättad stämma utropat: "Politiker kan inte skapa jobb!" Och så har man i de gamla industriländerna försökt att slå sönder den ordnade och reglerade arbetsmarknaden med hänvisning till att regleringar och kollektivavtal skulle göra det svårare att skapa jobb. Men det förväntade undret verkar inte infinna sig?

Vad är det vi ser? Är det så att den gamla kapitalismens centrum har kört slut på sig själv, och ledningen kommer att tas över av nya krafter i främst Tredje världen? Kommer det att bli en stor utjämning där de rika blir fattigare och de fattiga rikare på global nivå? Inom utvecklingsekonomi kanske man skulle tala om "konvergens".

Hoppa till den här bloggposten av ekonomen Dani Rodik och fortsätt sedan mot nya djärva mål. Det finns saker som talar både för och mot att de nya djärva uppåtgående ekonomierna kan bryta sig loss från gamlingarnas trötta försök att låtsas att de ännu är på toppen. Men ett problem som alla kommer att möta framöver är vad som händer när oljeströmmen krymper och kostar alltmer. Finns det möjligheter att gå runt det problemet, eller måste det bli rejäla ekonomiska och politiska kriser först (jag tror det senare är mest realistiskt).


Jag skulle tro att vi får lägga samman ett antal olika företeelser för att förklara vad som händer. Dels pågår en omfattande industrialisering i många länder i Tredje världen, och det drar med sig ekonomierna uppåt. Det finns det ofta en stat i bakgrunden som stöttar industrialiseringen utan att bry sig så mycket om liberala fördomar. Dels förskjuts de gamla industriländernas ekonomier mer mot tjänster (och mot industrier som är så högproduktiva att de inte behöver så mycket folk) medan samtidigt den liberala kampanjen mot de arbetande fortgår till förmån för den rena spekulationsekonomin. Det skapar svåra obalanser, ekonomiska kriser av den typen vi ser nu, och en stämning av "nu måste vi hänga med huvudet och tycka att allt är dåligt samt låta den rika procenten bli ännu rikare". Och med den inställning blir det inte så mycket utveckling,

Här finns en annan intressant sak. Ett problem som påpekats vad det gäller bolånekrisen i USA från flera håll, bland annat här, är frågan om vem som egentligen äger vad. På den gamla goda tiden lånade bank A pengar till privatperson B för att denne skulle kunna skaffa sig ett hem, eller så lånade B pengar mot säkerhet i hemmet. Enkelt fall: B är skyldig A en viss summa pengar. Det var bara att titta i lånehandlingarna för att konstatera fakta.

Men hur blir det när bank A samlar ihop skuldsedlarna från B och andra (pålitliga och mer skakiga låntagare) och strimlar dem i småbitar som stoppas in i egendomliga "finansiella instrument" som sedan säljs vidare till andra institutioner som i sin tur gör liknande operationer på en alltmer förvirrad spekulationsmarknad? B äger inte sitt hem, på grund av skulden så är det "banken" som gör det, men vilken bank? Eller vilka banker? Eller andra finansiella instutioner, eller kanske några som inte borde syssla alls med sådana här saker.

Man kan betrakta det här som ett administrativt problem: hitta ägaren (eller ägarna). Men man kan också gå ett steg vidare och se det som en upplösning av den heliga äganderätten som kapitalismen har svårt att klara sig utan. En stor del av egnahemmen i USA kanske inte har en klart identifierbar ägare! Ett stort aktiebolag kan ju ha otaliga anonyma ägare, men här går man ett steg vidare. Borde inte någon smart socialistisk tänkare sätta sig ner och fundera just på det här. Har det någon betydelse? Från andra håll upplöses äganderätt och ändras produktionsförhållanden genom datorrevolutionen. Kan man se några positiva möjligheter i det som mest ser ut som elände och kaos?

Ibland blir man bara trött över att försöka hålla koll på allt som händer ...