Här är ett av de tidigaste exemplen på nationalekonomiska funderingar som jag känner till, med avseende på den specialgren som handlar om pengar - penningteori. Under förutsättning att jag gjort transkriptionen från grekiskan rätt (och under förutsättning att de som ursprungligen citerade den grekiske tänkaren Herakleitos inte rörde till det) så låter det så här:
Pyros antamoibe ta panta kai pyr apantoon hokosper chrysou chremata kai chrematoon chrysos.
Och det skall uttydas ungefär som att "allt kan förvandlas till eld och eld kan förvandlas till allt, liksom varor till guld och guld till varor".
Guldet presenteras som en vara som motsvarar och kan bytas mot alla andra varor, med andra ord pengar, och pengarna kan i sin tur bytas mot alla varor. Det är en viktig del i utvecklade typer av marknadsekonomi, och en av grundpelarna som kapitalismen vilar på. När det inträder ett läge där flödet fram och åter mellan pengar och varor kärvar, då blir det kris!
Herakleitos levde omkring 500 före vår tideräknings början, och då hade man slagit mynt under kanske ett par hundra år. På sina håll i det som är Grekland och Turkiet idag hade en penningekonomi utvecklats, och filosoferna kunde dra sina slutsatser. Aristoteles som levde på trehundratalet fvt. tog steget fullt ut och lade verkligen grunden till penningteorierna och hade en del tankar som nog ännu håller. Han varnade för att lita alltför mycket på reda pengar, och för affärsverksamhet som syftar till att pengarna skall växa för sin egen skull.
(En liten reservation: Herakleitos blev redan i forntiden betraktas som svårbegriplig, så vi har ingen garanti för att han verkligen menade det han verkar mena. Men om han gjorde det ... etc etc).
4 kommentarer:
Grundproblemet med nastan all nationalekonomi ar att den ar baserad pa forlegade jamnvikskoncept fran fysiken. De gamla grekerna visste naturligtvis inget om termodynamiken men vara ekonomer har haft lang tid pa sig nu att uppdatera sina modeller.
Det tragiska, Pierre, är att det är först under den senaste generationen som jämviktsdogmen har slagit ut allt annat. Det finns en massa nationalekonomi från Serra över Justi, Marx och Schumpeter som har tänkt helt annorlunda. Se t.ex. http://www.othercanon.org/papers/organisation.html.
Det är inte ens en höger-vänsterfråga. Marx var revolutionär och Schumpeter konservativ, men de var eniga om att ekonomi handlar om produktion, inte om jämvikt.
PS Hammurabi är tusen år äldre än Herakleitos. Och han begrep att om man har en ekonomi som bygger på ränta på ränta i all evighet så kommer pengarna (och därmed makten) att hamna hos bankerna. Därför föreskrev han att alla skulder avskrevs vart femtionde år.
Syftet med det var att garantera en självständig bondeklass som kunde betala skatt. Om man så vill ett tidigt exempel på keynesiansk förståelse för att man inte bör slakta hönan som värper guldägg.
Jag nämnde faktiskt babyloniska skuldavskrivningar tidigare i någon bloggpost, men jag vet inte hur mycket om hur det fungerade. En detalj var dock i det fall jag läste om var att privatpersoner blev skuldbefriade men affärsmän fick stå för sina skulder. Och så lyfter jag den här diskussionen vidare till nästa bloggpost.
Skicka en kommentar