August och stockrosen

Olika storlekar och färger. En del kan bli ett par meter höga, med stora praktfulla blommor!

I går morse blev du nästan övertygad om att du var bliven gammal därför att du kände dig rörd då du såg stockrosor hos skogvaktaren. Vad du fann dem vackra dessa din ungdoms blomster som stodo skyldrande på rabatternas öppna leder i din faders trädgård! 

Jag tycker mig se ur sammanhanget att stockrosor måste ha varit populära på 1850-talet när Strindberg var barn, för att sedan falla ur modet. Han skämdes över att ha tyckt om dem, men ...

 ... i går morse tyckte du att de voro vackra igen, och du satt hela dagen i ditt fönster och såg på dem över landsvägen. Det var en stor rik grupp i många schatteringar, ifrån vitt, genom syrenfärg, ros, svavelgult, anilinviolett, ända upp till purpur och blod, men alla färgerna stämde i ett enda klingande ackord och bladens ljusgröna dämpade grönska bildade en mjuk välljudande dominant till denna tonmassa fullstämmig som ett orkesterpartitur. 

Och du blev glad som om du var ung på nytt, du fick soliga hörsel- och synhallucinationer mitt på förmiddagen! 

Du såg barnansikten och nättelduksklänningar, hörde sånger som icke sjungas mer men låg gömda på din hjärnas många dammiga hyllor, bakom rader av böcker i brunt läder och vitgult pergament, du såg den sköna i den sovande skogen, lilla rödluvan och tummeliten, Lunketus och Skalpjägaren leka kurragömma mellan de stora vinjettlöven och under de granna sagoboksblommorna!

Föregående inlägg i denna August-serie här. Citatet kommer från Blomstermålningar och djurstycken från 1888, från kapitlet "Om Pessimismen i den moderna Trädgårdskonsten". Det finns i del 29 av nationalutgåvan av Strindbergs samlade verk.