Hallå, jag upptäckte ett nytt bra skällsord nyligen: cruise missile socialist. Det kan vi elegant försvenska till kryssningsmissilsocialist och kasta i huvudet på dem som vi annars skäller för att vara bombvänster. Bra att kunna variera sig - att kalla idioter för idioter blir långrandigt efter ett tag.
Helt plötsligt drar jag mig till minnes att någon socialdemokrat, var det Pierre Schorri?, filosoferade över att skicka kryssningsmissiler mot Belgrad på nittiotalet. Väldigt trevligt och socialistiskt.
Idag har vi ju en bred sortering av kryssningsmissilsocialister, från en del trotskistiska smågrupper (av vilka en del inte vill kalla sig trotskister), över de sorgsna rester som är vänsterpartiet, och bort till det som inte ens kan kallas för rester av någonting alls längre - socialdemokraterna. Dessa människor som verkar ha funnit frälsningen i NATO:s bombarflottor. Kanske en del av dem gnolar på den gamla låten "You can call me Al" också. Fast då är det nog Al Qaida som det handlar om, betalt med pengar från Arabiska halvön.
Ett gammalt namn som kan dyka upp i det här sammanhanget är Nils Flyg. Dan Kotka ser till att det dyker fram.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
7 kommentarer:
Tyckte Kotka hade en roig parallell. Jag har funderat på hur det blev så här. För samtidigt som mina liberala vänner(utom tokliberalerna) allt mer börjar inta en kritisk hållning emot USA. Så får massa vänsterfolk för sig att försöka tvätta bort stämpeln av amerikahatare med blodet från folk i några länder i söder. Jag har aldrig varit med om en så huvudlös taktik någonsin.
Nej, fortsatt kritik av USA, på ett sansat sätt, man behöver inte hålla fast vid att dra upp allting på en gång så snart USA kommer på tal och göra dåliga seqways till att dissa USA i tid och otid. Så kommer folk att tillslut se att det ligger något i det man säger. Men man gjorde tvärt om, nr folk i stort börjar bli skeptiska till USAs agerande och Sveriges relation med landet, då kastar man sig i famnen på USA.
Vi kanske från detta kan lista ut vilka vänsterorganisationer i det här landet vars ledning och ansikte utåt styrs från Langley eller liknande ställen. :)
Om man gör en lista ... kanske kan inledas med SAP (Svenska Amerika Partiet, högkvarter på Sveavägen i Stockholm). V som i Velande Vänstern, högkvarter på Kungsgatan. Samt några mindre grupper som jag inte vet var de bor någonstans!
Vill man begå politiskt självmord på sikt så gäller det att vara konsekvent i sina felsteg!
Skälen måste vara olika. S gav ju i stort sett upp alla sina gamla mål ungefär 1990 - inte bara i Sverige utan i hela Europa - och blev ett maktlöst bihang. Om skälen till detta har jag skrivit på http://www.folkrorelser.org/blogg/2010/09/18/langsiktiga-orsaker-till-socialdemokraternas-svaghe/ och kan sammanfattas som "i brist på egen maktbas måste man använda nån annans".
Smågrupperna måste ha andra skäl. De kan ju inte hoppas på statsrådsposter och kan inte tjäna något som helst på sitt velande. Här krävs det nog psykologhjälp!
En liten grupp,där ett fåtal personer har stort inflytande, har lättare att hamna i galen tunna än en större organisation.
Har man längtat efter en väpnad revolution i femtio år, så kan det väl vara frestande att stödja det som ser ut som en sån - folk som griper till vapen mot en regering. Men hur man kan tro att USA stödjer revolutioner, är svårare att begripa.
Hannu,
en liten korrigering om du tilåter.
"En grupp (stor eller liten), där ett fåtal personer har stort inflytande, har lättare att hamna i galen tunna än en större organisation som är mer demokratisk eller jämlik i inflytande."
Pierre Schori vill i alla fall ta hem svenskarna från Afghanistan.
Kerstin, antingen minns jag fel (händer vid sällsynta tillfällen!) eller också har han ryckt upp sig. Tror nog på det senare ...
Skicka en kommentar