Prinsen redan i kommunismen?

Jag brukar inte bry mig om kungaskvaller men läste av någon anledning vad Lena Mellin skrev i Aftonlövet igår, under rubriken Det är dags att växa upp:

Vid 33 års ålder framträder prinsen närmast som en tonåring. Han gör det som verkar roligast för stunden. Om det är att praktisera hos naturfotografen Mattias Klum, köra snabba bilar på Anderstorp eller att designa gnistskydd till öppna spisar spelar ingen roll.

Jaha, det är det gamla vanliga: väx upp och skaffa dig ett jobb! Men det var något som fick mig att tänka till och minnas ett citat från Marx. Han skrev det 1846 och det är en av de få funderingar han hade om kommunismen. Han filosoferade om ...

... det kommunistiska samhället, där ingen har en bestämd avgränsad verksamhetskrets utan där var och en kan utbilda sig i den riktning som han önskar. Staten reglerar produktionen, och detta gör det möjligt för mig att göra det ena i dag, det andra i morgon, jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, sköta kreatur på kvällen och kritisera efter kvällsmaten, allt efter vad jag vill, utan att jag för den skull någonsin blir jägare, fiskare, herde eller kritiker.

Kan man inte säga att prins Carl Philip redan befinner sig i det lyckliga kommunistiska tillståndet: åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga? Samt att man kan göra "det som verkar roligast för stunden"! Det är väl ett gott liv som borde få delas av resten av mänskligheten! (Fast då under lite mer anspråkslösa former, och definitivt inga krog-slagsmål!)