Mohamed Omar gör en intressant jämförelse mellan den så kallade Fria Syriska Armén FSA och Contras som USA använde för att bekämpa vänsterregeringen i Nicaragua. Nu har tiderna förändrats. Medan ingen i den dåtida vänstern i Sverige (så vitt jag vet) inte ansåg att det USA-betalda terrorgänget Contras var något man skulle stödja finns det idag individer och grupper här som gladeligen fungerar som megafoner för FSA. Ärligt talat har jag svårt att förstå varför.
Samtidigt anser jag att Mohamed Omar vässat till sig betydligt i argumentationen sedan han klättrat upp ur det islamistiska hålet. Det kanske inte är så svårt att förstå. Har man gjort utflykter åt olika håll i tankens värld kanske det ger bättre perspektiv på vad som är hållbart och vad som är skräp. Detta till skillnad mot människor som uppfyllda av självberöm och självgodhet aldrig lämnar den egna fållan, aldrig får intryck från andra fållor, och därmed egentligen inte vet hur bra/dåligt de egna uppfattningarna (eller de inlärda uppfattningarna) står sig när det börjar blåsa. I stället hamnar de i fruktlösa och hallstarriga försvarpositioner och säger gladeligen emot sig själv utan att ens begripa det. ("Jag är minsann demokrat och tänker banne mej täppa till käften på den som säjer emot mej.")
Som jag väl skrivit tidigare vet man ju inte var MO landar - om han landar någon gång - men han skiljer ut sig positivt såväl från religiösa som politiska fundamentalister och virrpannor som aldrig kan ompröva sin position utan är fullt upptagna med att traska fram i livet med sina små arroganta näsor pekande mot skyn.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar