Exempelvis detta, som rör frågan om det är bra att satsa på spetsarna (i allmänhet toppgubbar, och då bokstavligen 'gubbar') inom vetenskapen:
Undersökningen visar dock att forskningsproduktiviteten tvärtom går ner efter att dessa stora anslag tilldelats. Rapportförfattarna skriver: ”Att de flesta som söker excellenssatsningar har sjunkande produktivitet antyder att det rör sig om grupper som tidigare varit mycket framgångsrika, men nu passerat sin höjdpunkt. Det är mycket tveksamt om satsningen på sådana grupper ger det resultat som önskats – innovation och ökad konkurrenskraft för svensk forskning.”Man kanske kan säga: "Åt dem som har skall vara givet", men avtar det kreativa forskandet i toppskiktet kanske det är bättre att fundera på om inte yngre och piggare krafter borde få en hacka för sina uppslag? Är man verkligen inriktad på forskning bland elitgrupperna, eller glider det över till att man bevakar sin position just som elitgrupp utan att ha så mycket nytt att komma med?
Bloggskribenten nämner också det ohyggliga arbete som läggs ned för att överhuvud taget kunna ansöka om forskningsanslag:
Man kan leka med tanken: vad skulle hända om vi struntade i allt detta och helt enkelt lät akademiska lärare få forska istället för att skriva ansökningar om att få forska? Hur mycket excellent forskning skulle vi då producera?Det här är ingen lätt fråga. Skall politiker styra forskningens inriktning, även om de ofta inte har djupare kunskaper i vetenskap? Skall universitet och högskolor styra, även om detta innebär att elitgrupperna utan inblandning kan plundra forskningsanslagen? Eller privatföretag och stiftelser med egna agendor?
 |
| Vetenskapsman av äldre typ - Emanuel Swedenborg står staty på Mariatorget i Stockholm. Forskare och religiös tänkare. |
Vetenskap har en tendens att dra sig åt populära frågor, vare sig det är forskarna själva eller anslagsgivande instanser som tycker om det ena eller andra. Kan man krydda sitt anslagsansökan med rätt ledord vid rätt tillfälle (kanske 'genusinriktad' eller 'tvärvetenskaplig') ökar naturligtvis ens möjligheter. I inlägget på Religionsvetenskap hävdas att vad det gäller doktoranders arbete finns det
... en tydlig övervikt för vissa ämnen: islam, alternativandlighet, nya religiösa rörelser och en genomgående tyngdpunkt på samtidsinriktade ämnen. Vissa stora områden: till exempel afrikanska religioner och religioner i Kina är nästan helt frånvarande. Även när det gäller vissa av de stora världsreligionerna, t ex hinduism, buddhism och judendom är återväxten mycket svag. Detsamma gäller områden som kräver omfattande språkstudier.Skall man gissa att många som är intresserade exempelvis av buddhism eller woodoo väljer andra vägar än akademiska studier, och beror det på att den akademiska miljön inte är förmånlig ur deras synvinkel?
10 kommentarer:
Maud kan väll avgöra vilken forskning och vilka forskare som ska ha elitpengarna. Det är ju ett plus i kanten om Maud utvärderar.
Haha, du är rolig du! Geten skall vakta örtagården!
De unikt framgångsrika USA-universiteten har ju egna pengar, finansierade på ett sätt som liknar det gamla svenska indelningsverket. När de skapades en gång i tiden tilldelades de en massa jord som de sen har levt av. De slipper alltså klåfingriga politiker och kan därför kosta på sig att ibland vara samhällskritiska.
Vid närmare eftertanke: det fanns ju akademi-hemman vars avkastning finansierade Uppsala universitet (och post-hemman som betalade postverket). Men med den finansieringen var ju UU beroende av att staten var på gott humör och inte fick för sig att dra in jordbruken man levde på! På så vis är USA-universiteten tydligen mer fristående i alla fall.
Även om svenska och amerikanska universitet haft samma förutsättningar i form av förläningar som staten givit till universiteten under 1600-talet får man inte glömma bort att det kyrkliga inflytandet fram till 1900-talet hämmade utvecklandet av svenska forskningsuniversitet. Den teologiska fakulteten förblev den största fram till förra sekelskiftet och strävade efter att utbilda samhällstjänare, kontrollörer av den bestående ordningen ute i landet. Biskopen i Lund och Uppsala var prokansler för sina respektive universitet och en kraft man måste räkna med i tillsättandet av universitetstjänster, utan dennes stöd var det svårt att få tillträde till en akademisk tjänst. Den här artikeln ger lite lästips om hur det gick till:
http://www3.lu.se/info/lum/LUM_01_99/LUM1_05_svineri.html
Ja, det gällde att hålla rabulisterna borta!
Forskning är inte lätt att förutse genombrotten i. Är gamla meriter en garant för framtida succeér? Nja, Nobelpristagarna brukar inte göra sitt bästa jobb efter priset, för då hade det rimligtvis varit fler som fått det mer än en gång.
Det är en förberedelse för neddragningar gissar jag. Men man vill ju presentera det hela med ordet "satsning".
Man kan ju betala ut anslagen i nödmynt från Karl XII:s tid, det kanske skrämmer bort en del forskare som verkligen inte brinner för sitt ämne?
Och idag håller den neoklassiska kyrkan sin hårda hand över forskningen. Om man inte tror på den osynliga handen drabbas man av allehanda bannbullor.
Det finns en del dolda zoner, även inom nationalekonomin, där egna ideer kan få växa (om de håller sig på sin kant och inte ifrågasätter neoklassikerna, förstås!).
Skicka en kommentar