Canvas är numera ett internationellt varumärke, som den serbiska frihetsrörelsen Otpor var.Se vidare intervjun i Svenskan. Hittills har den fått tre kommentarer, först en utskåpning och två som håller med utskåparen.
Revolution med humor och icke-våld som väg är den lustiga rubriken. Är det lika roligt som det låter? Eller just bara ett varumärke som påstås handla om revolution men i själva verket är förfalskning? För hur mycket har dessa så kallade färgrevolutioner, växtrevolutioner etc. varit värda? Har de inneburit de genomgripande samhällsförändringar som verkligen kan behövas på många håll, eller bara att en elit ersätts av en annan? - Och att den nytillträdda eliten raskt själv blir förtryckande, tjuvaktig, samt så snabbt som möjligt skall med i EU (om 'revolutionen' råkar inträffa i EU:s närområde) eller NATO, är det en tillfällighet? Sedan är det inte så viktigt med demokrati och samhällsförändringar längre (eller med "humor och icke-våld"), och student-idealisterna får stå där med lång näsa - såvida de inte själva kan ta sig in i det nya härskande skiktet. Och är det en tillfällighet, eller är det kanske något som ingick i varumärkesgängets planer redan från början?
Jugoslavien sprängdes i ett antal inte helt lyckade småstater. Sudan sprängdes förra året när södra delen blev självständig. Irak har i praktiken delats och Syrien står på tur. Bör inte begreppet "självständighet" också betraktas som varumärkesförfalskning? Snygg etikett men sjaskigt innehåll!
FN-sändebudet Michael Sahlin skriver att det delade Sudan riskerar att bli två "misslyckade stater". Nu uttrycker han sig som diplomat ganska diplomatiskt, men vi kan väl säga rent ut att delandet av Sudan inte var helt lyckat. Det verkar handla mer om olja och regional storpolitik än vad folken där anser. De lokala konflikterna fortsätter.
Dessutom antar jag att försöken att lossgöra Darfur från Sudan inte är slut ännu. Det finns Hollywood-skådisar som säger sig kämpa för Darfur, liksom Tibet är en stor fråga för vissa. Propagandan jobbar på alla nivåer men alltid i en bestämd riktning. Vad händer om Sverige skulle börja föra en oberoende utrikespolitik och kanske till och med reformera inrikes på ett sätt som utrikes krafter inte uppskattar? Kommer det plötsligt att poppa upp samiska och tornedalska 'befrielsefronter', kommer Republiken Jämtland att få vapenleveranser så att man kan försvara sig mot de svenska övergreppen, etc.? - Håll ögonen öppna! När stjärnögda aktivister kommer och pratar om 'revolution' eller 'självständighet' så bör erbjudandet, varumärket, underkastas en sträng granskning!
8 kommentarer:
När det gäller denna typ av drastiska förändringar måste man väga in tidsaspekten. Att störta en diktatorisk regim innebär inte att den nya är en fullfjädrad demokratisk organisation. Speceillt gäller det i länder som aldrig haft en demokratisk tradition.
Närliggande exempel är väl de fd öststaterna, efter nära 25 års demokratisk påverkan har många av dom stora problem med växande antidemokratiska krafter.
Min gissning är att två generationer behövs minst för att närma sig en demokrati. Varför skall vi kräva att länder som störtat en diktator skall klara av att införa demokrati på kortare tid?
När det gäller delning av länder är väl Slovakien och Tjeckien ett bra exempel. Beror det kanske på att det var den svagare ekonomiska parten (med hög självkänsla) som var drivande? Splittringen av Jugoslavien var kanske bra för de ekonomsikt starkare delarna, men var det bra för de övriga? Å andra sidan, vad för krafter hade det behövts för att hålla ihop landet, jo en fortsatt diktatur
Eldorado
Man bör alltid vara ytterst försiktig med att använda uttrycken "en" demokrati eller "en" diktatur. Alla stater har både demokratiska och odemokratiska drag. Dvs folkmakten är alltid relativ och måste alltid dela plats med såväl överklassens som statsbyråkratins makt.
Vad jag vill understryka är att revolutioner kan vara äkta vara, men de kan också vara fixade av skumma intressen. De så kallade färgrevolutionerna tillhör den senare gruppen. De syftar till att byta en intern elit mot en annan intern elit som är mottagligare för direktiv utifrån. Folkets intressen är inte något som kommer högt på prio-listan där.
Angående delningen av Tjeckoslovakien så tror jag att det var den rikare rikshalvan som ville bli av med den fattigare. Samma hände i Afrika för övrigt, när Senegal gjorde sig av med den den av landet som blev Mali (och som nu drabbas av en ny splittring delvis orsakad av Libyen-kriget).
Skumma intressen, Bjorn. Så sant, det finns inget som automtiskt ger ett demokratiskt fattat beslut em demokratisk inriktning.
Angående Tjeckoslavakien vet jag inte vilken del du betraktar som den rikare, men jag uppfattar slovakien som den fattigare delen och de var den mest drivande sidan för delningen
Eldorado
Det brukar annars vara reaktionära makthavare som påstår att revolutioner "skapas" av skumma utlänningar. Jag har aldrig trott på det där. Det behövs folk för att göra revolution, och folk ställer inte upp bara för att skumma utlänningar önskar det. De ställer upp för att de har sin egen agenda.
Sen är det en annan sak att revolutioner kan stjälas. När folk har gått hem för att sköta sina dagliga sysslor dyker politrukerna upp och försöker så gott de kan använda eventuella landvinningar i egna syften.
Då är det en fördel att ha institutioner, organisationer att försvara revolutionerna med. Problemet med de beryktade färgrevolutionerna var väl att det bara var s.k. "nätverk" som var i farten, vilket gjorde revolutionerna extremt lätta att stjäla.
Om vi i stället skriver "revolution" kanske sammanhanget blir klarare? Etiketten stämmer inte med innehållet. Några tusen arga människor på ett torg är ingen revolution, det är en missnöjesyttring även om utrikes makter blåser upp dem till något oerhört revolutionärt. Den verkliga revolutionen inträffar när miljoner människor i sin vardag i grunden förändrar samhället - även om utrikes makter och smågrupper hemmavid tycker illa om det och försöker sabotera. Utrikes makter stöder "revolutioner", de stöder inte revolutioner. Syrien och Libyen idag, Iran på Mossadeqs tid etc kan tas som exempel.
Att revolutioner stjäls gäller alltid. Det gällde även den franska, den ryska och den kinesiska. Det var inte dom som slogs på gatorna som drog den största vinsten, det var politrukerna, den utbildade stadsmedelklassen.
Sen är det en annan sak vad denna utbildade stadsmedelklass har för agenda. I vissa fall har den ett egenintresse av att alliera sig "nedåt", för att den likt Domingo Mercante tycker det är bättre att pengarna stannar inom landet än att den hamnar i utländska bolag. Ibland törs den inte lita på att detta går utan söker stöd hos de utländska bolagen.
Och ibland har som sagt folkmajoriteten organisationer som är starka nog att sätta sig i respekt även sedan den omedelbara mobiliseringen har lagt sig.
Tur att wikipedia finns så att jag inte behövde göra mig dum genom att fråga "vem fasen är Domingo Mercante?"! Man lär sig något nytt varje dag, om man är på det humöret!
Intressant notering om revolutioner som permanent stöldobjekt!
Skicka en kommentar