Borgerlig demokrati? - Venezuela som lackmuspapper?

När inte borgarna vill försvara den borgerliga demokratin, vem skall då göra det? Det finns ju en del grundprinciper: fri opinionsbildning, fria val, rättssäkerhet ... har jag glömt något? - Hur som helst, detta fina system har varit i upplösning under årtionden nu. Det började gnissla redan under Sovjets sista år, och från 2001 sprack systemet i rasande fart. Och en del vänjer sig vid det och tror att det skall vara så.

Jag såg en notering om att Latinamerika var den världsdel som inte deltagit i USA/CIA:s hemliga flygningar och hemliga fängelser under det så kallade kriget mot terrorismen. Det nya borgerligt demokratiska Latinamerika hade dåliga erfarenheter av sådant sedan tidigare och ville inte vara med, så kan det vara. Men det gamla skröpliga Europa, liksom hel- och halvdiktaturer i Afrika och Asien ställde upp. Att diktaturer deltar i det smutsiga spelet, javisst, men stater som hävdade att man står på en demokratisk grundval, hur kunde det gå så illa? Har det att göra med förfallet för de demokratiska principerna, eller bara ren feghet och oförmåga att säga 'nej'?

Nu har en av de stora vänsterborgerliga ledarna i Latinamerika dött, och Hugo Chávez och Venezuela fungerar som en sorts politiskt lackmuspapper. Det visar blått eller rött, beroende av i vilken soppa man sticker ner det. Chávez hyllas av det borgerligt demokratiska Latinamerika, figurer som Carl Bildt kommer med sura uppstötningar, i DN och Svenskan skrivs det smörja. Rött på ett håll, blått på ett annat.

Venezuela med sina fria val och fria media passade inte, att kuppmakare behandlades med märklig mildhet uppskattas inte, allt måste bara förklaras bort med att det 'egentligen' är på något annat sätt. - Men vi vet ju var skon klämmer. Chávez fick de fattiga massorna till valurnorna, oljeinkomster användes till folkets behov, landets oberoende försvarades, samarbetet med andra stater i regionen byggdes ut ... med andra ord allt som bossarna i Washington och deras underhuggare hatar! Just de bossar som begraver den västerländska demokrati som vi antas vara stolt över!

Nej, den borgerliga demokratin tappar försvarare när den fungerar som den idealiskt är tänkt att fungera. Och det är väldigt avslöjande. Var den någonsin allvarligt menad, eller bara en rökridå för att lura folk? Och när de tar den på allvar tar det hus i helsicke och stora knölpåken kommer fram! Därmed reses frågan: skall den borgerliga demokratin försvaras, eller skall den betraktas som förlorad och vi måste sikta på nästa demokratiska nivå?

(Tillägg: bland de som angripit Chávez och den bolivarianska revolutionen finns en mer udda samling latinamerikanska vänsterfigurer, jag tror de åtminstone själva anser sig vara maoister. Deras språkbruk kan få en att tro att de i själva verket är provokatörer som jobbar för USA.)