Inflationstakt0,0 %Januari 2013 jämfört med januari 2012
... blev jag nyfiken. Prisnivån i konsumentprisindex skulle alltså vara samma i januari i år som för ett år sedan. Vad händer?
Vi kan ta det på lite längre sikt, med hjälp av detta diagram, innehållande priskurvan från 2006 och fram till januari i år:
 |
| KPI 2006-2013 |
Notera den lilla nedgången på kurvans slut, det är den som gör att prisnivån är oförändrad över ett års tid.
Frågan man kan ställa är vad som är tillfälligt, och vad som är långsiktiga tendenser - och givetvis vad tendenserna beror av. Tar man en längre period av samma index, från 1980 till 2004, suddas tillfälliga svängningar bort och man ser de långsiktiga tendenserna klarare. Först är det en period av kraftiga prisökningar. Den accelerar i slutet av 1980-talet och tar sedan ett abrupt slut i början av 90-talet när fastighetsbubblan kraschar. Efter det har prisökningarna varit lugnare, och det har till och med varit perioder när det knappt varit några ökningar alls.
 |
| KPI 1980-2004 |
En intressant iakttagelse är att båda diagrammen har kurvor som är rätt likartade. De visar på snabbare prisökningar i början av mätperioden, och sedan kommer en kris och kurvan visar på lugnare tillväxt.
Är inflationseran över? Stämmer förutsägelserna om hyperinflation som vissa ekonomer gör, eller är det snarare deflationsfaran vi skall titta på? Och finns faran för hyperinflation över huvud taget i en ekonomi där man knappast "trycker pengar" numera utan det mesta finns i datorernas minnen? - Det skall bli intressant att se vad som händer med kurvan de senaste månaderna!
Sedan är frågan hur mycket sänkt efterfrågan kan innebära för priserna. Enligt de naivare läroboksmodellerna gäller utbud-efterfrågan: sjunker efterfrågan så sänker företagen priserna för att få sälja igen. Det kan gälla mindre och ibland inte särskilt lönsamma företag, men ett storföretag med 'vinstkrav' kanske hellre lägger ner verksamheter än att sänka priser/vinster. Och företag som är inne i spekulationsekonomin behöver kanske inte alls bry sig om att efterfrågan på varor och tjänster sjunker, de opererar delvis i en egen ekonomisk sfär.
Vad skulle hända om olika åtgärder för att underhålla konsumtionen försvann? Man kan tänka sig slopande av möjligheterna att låna till konsumtion, bort med konstlat låga räntor, slut på subventioner till grupper som redan har hög konsumtion, höjda krav på låntagare. Skulle det då bli ett ännu hårdare fall i efterfrågan än vad vi såg för några år sedan när första fasen i den senaste krisen bröt ut? - Som ekonomin nu ser ut kan den jämföras med narkomani eller ett pyramidspel: ständigt nya resurser måste in i systemet, annars börjar det hacka, drabbas av kramper och yrsel och mår riktigt dåligt. Det dumma är att det inte mår bra ändå trots tillskotten, det blir ungefär som att ge arsenik till en gammal häst. Den spritter till ett tag, och så tillbaka till det gamla trötta. Dags för en ny och fräschare kuse kanske?
12 kommentarer:
Sen kan man fråga sig vad som händer om man lägger till t.ex. bostadspriser. Asset price inflation, som det heter på engelska, har tyvärr ingen aning om den svenska beteckningen men det syftar i alla fall på kapital.
Man talar väl om 'tillgångspriser' tror jag. Kan ju inte ha med allt i en liten bloggpost, men i sista styckets inledning gör jag antydningar åt det hållet: äkta eller konstlade höga/låga priser på saker som ofta inte syns i KPI kan påverka KPI. Exempelvis bostadslåne-eländet.
Finans är lite speciellt. När man handlar med företagsvärden i en verklighet där konkurser står som spön i backen så hamnar man i en speciell situation, en jag är intimt bekant med eftersom jag i princip lever i den. Det handlar då inte om vinster utan om något mer "riktigt", värden. Konkurser och nedläggningar runt en och det enda man då behöver göra är att överleva ett år till för att öka verksamhetens värde. Ökningen blir då snabbare än vad kostnaderna är för att ha en bunt anställda och inte sälja ett skit. Man kan således i såna här tider lyfta en juste lön på att göra ingenting, eller hellre, göra aktiviteter som inte säljer något men som ökar värdet i bolaget. Saker man kan göra för att öka värden, skapa egendom så som patent, rekrytera folk som blivit arbetslösa i alla konkurser, ha existerat som bolag ett år till, köpa upp anläggningstillgångar från konkursbo, bygga varumärke, skapa relationer med stat och eller andra bolag, skapa en fungerande företagsstruktur. Att inte ha en överdimensionerad produktionsapparat som kostar massor utan att öka värdet på bolaget är en fördel, positionera sig att få liken gratis är det som gäller nu.
Sälja saker, fan att folk ids. Kunder är ett jävla gissel!
Det är svårt att sia om hur strategin kommer se ut över hela brädet. Man kan tänka sig deflation, kör skiten så lågt det går, döda fienden och räkna med att du står när dammet lagt sig. Man kan tänka sig det omvända att man inte vill sälja, man höjer priserna och låter fienden producera ihjäl sig medan man fokuserar på värdeskapande och positionering inför återhämtning. 55% av bilarna som säljs säljs till förlust, i den situationen kanske man inte vill sälja bilar, man skulle kunna arbeta med internt värdeskapande istället. Höj priserna och låt fienden producera ihjäl sig medan man affärs- och produktutvecklar. Sedan kan man plocka fiendens lik rena.
Som Northland resources. Ta in massa riskkapital, placera en Lundin-målvakt som VD. Låt "the dumb money" gräva gropen, ge fan i att sälja malm, sedan tar man över bolaget när det är konkursmässigt, så har man låtit några pajalabor gräva och betala för gropen som man sedan får gratis.
Tror det är Lundaforskaren Hornborg som pekar på att samhälleliga krascher innebär en förenkling. Vet inte närmare hur han menar, men antagligen att en massa onödigt skräp (som parasiterande överklasser) rensas bort. I en stor krasch framöver borde den här sortens parasiter försvinna. De behövs ju inte för samhällets fortlevnad. Samhället kan leva utan dem, men de dör utan ett samhälle att plundra ut.
Visst, men man kanske skall göra skillnad på krasch och reduktion. I en reduktion upplever vi en kris, men vad som sker är bara omfördelning, mellan småkapitalist till storkapitalist. Småkapitalster existerar bara för att pengar faller mellan fingrarna på de stora. Men de betraktar småkapitalisterna som sådd, de får växa och ta marknadsandelar tills det är dags att skörda.
Då var det 'reduktion' jag skrev om för några år sedan i samband med bankkrisen i USA. En massa småbanker kördes ju i konkurs, men det betydde inte att de försvann fullständigt utan att de försvann in i större banker. Koncentrationen ökade med andra ord.
Men när yuppie-glidarna med sina BMW (på lånade pengar) försvann från gatorna vid dot.com-kraschen kan man väl också kalla det 'reduktion'? En onödig överlagring försvann. Problemet är väl när bortrensade onödiga överlager medför otrevliga återverkningar ner i den reala ekonomin.
Det är baggböleriets metod att skapa värden. Under dot-com såg man till att det startades företag för att utveckla och implementera IT över hela brädet. Man haussade upp och fick mängder med nötter att slänga in sina besparingar, när tekniken, organisationerna osv blivit utvecklade så blankade man ned aktierna till ingenting och kunde plocka russinen ur IT-kakan och innovatörerna, småkapitalisterna, pensionsspararna och daytradearna hade betalat utvecklingen åt en.
Det är det moderna baggböleriet.
Men i Baggböle fanns det åtminstone riktiga träd.
Trodde för övrigt att Baggböle låg långt bort i urskogen, men så fann jag för några år sedan att det faktiskt ligger i utkanten av Umeå. Upptäkter som man kan göra när man tittar ut genom ett tågfönster!
Inget land är en ö heller. Inflation 0.0% samtidigt som pundet sjunker som en sten. Vi kan ju se deflationseffekter som inte är symmetriska över inflationsmåttets varukorg långt innan måttet säger deflation.
Detsamma gäller givetvis inflation och annat baserat på det kvantitativa misstaget i samhällsvetenskapen.
Som jag hävdar ibland: inflation är inget exakt begrepp, inflation är det som 'någon' bestämmer skall räknas som inflation. Därmed blir det en ganska subjektiv historia och förmodligen så matematiskt knepig att de flesta människor skräms bort. Om man placerar artiklar där priset höjs eller sänks kraftigt utanför det som mäts av KPI, och behåller artiklar där priserna inte förändras så mycket, kommer det ju att se ut som om prisläget är lugnt.
Det var här man hörde det först!
http://www.di.se/artiklar/2013/3/12/sverige-har-deflation/
Sverige HAR deflation! Det var clairvojant av dig. :)
Det gäller att titta på rätt hemsida vid rätt ögonblick, får jag väl säga i all ödmjukhet! Skall bli intressant att se hur det här utvecklas.
Skicka en kommentar