 |
| Diagrammet kommer härifrån. |
Under perioden fram till Första världskriget verkar ökningar och minskningar i prisnivån ungefär ha tagit ut varandra. Tiden efter 1860 var när industrialiseringen av Sverige tog fart, det var en nordisk myntunion, och vi hade guldmyntfot. Sedan kom Första världskriget med en enorm inflation, varpå det var ett kraftigt prisfall i början av 1920-talet. Men ända fram till början av 1930-talet fanns huvuddelen av svenskarna på landsbygden.
Trettiotalskrisen sänkte inte priserna så mycket, däremot kom ett par inflationsspikar i sambande med Andra världskriget och Koreakriget. Det intressanta för tiden efter början av 1950-talet är en permanent inflationsperiod som tilltog framåt 1970 men som sedan ebbade ut efter krisen i början av 1990-talet. Den skiljer sig markant från epoken under 1800-talet när priserna varierade runt ett medelvärde av noll ungefär. Men samhället hade ju förändrats oerhört från mitten av 1800-talet och hundra år framåt.
Och så har vi vår nutid, där prisnivåns ökningar generellt ligger nära noll (i alla fall enligt beräkningsgrunderna för det här pris-indexet). Låg inflation, ibland ansatser till deflation. Ökande produktivitet och lågt efterfrågetryck kan bidra, men hur är det med inflationstrycket i ett samhälle där begreppet "trycka pengar" är på väg ut? När "pengar" är ettor och nollor i datorer? Kan det påverka? Kan man säga att det kontantlösa samhället är det inflationsbefriade samhället (men kanske inte det deflationsbefriade)? - Fabriker som är nästan tomma på folk, pengar som man inte kan ta på ... vart leder det?
17 kommentarer:
Jag kan inte se att det ska vara någon principiell skillnad mellan papperspengar utan uppbackning av verkliga värden i form av guld, och pengar i form av ett och nollor i datorer.
"Quantitative Easing" är bara en annan sorts sedelpress. Det är visserligen i den nyliberala ekonomin inte finansdepartementet utan centralbanken som skapar dessa pengar "ur intet". Tanken är att "politikerna" inte ska frestas finansiera sina löften med sedelpressen, men sedelpressen som sådan har inte försvunnit.
Jag vet faktiskt inte. Men när mängden verkliga pengar (huvudsakligen mynt och sedlar) är väldigt liten i förhållande till mängden ekonomiska transaktioner så kan man ju fundera om det inte kommer att uppträda nya effekter.
Har inte hängt med så mycket vad det gäller QE, men är det inte så att skapade pengar hamnar hos banker, och inte hos människor som verkligen skulle ha användning för dem för att avveckla lån, skaffa mat för dagen, etc?
Enligt Michael Hudson gick USA:s QE 2011 på $800 miljarder till bankerna. Bankerna använde sedan samma summa till valutaspekulation och valutahandel, i huvudsak mot BRIC länderna. En fullständigt menlös manöver, om det är den den reala ekonomin man bryr sig om.
Det var nog inte den reala ekonomin, utan bankernas välfärd som det gällde, ja ...
Så är var det nog. Men man har ju hävdat från neoklassiskt håll att de privata bankerna är lämpligast att distribuera ut degen till lämpliga investeringsprojekt som sedan ger arbete.
Och ekonomistryparivrarna, som har liknande tro, menar att ovan QE är ett bevis på keynesianska stimulanser inte fungerar. Fast Keynes förespråkade nog inte upplägget med stöd till privata spekulationsbanker.
Har för mig att någon/några beskrev situationen som att storföretagen hade gott om pengar men ingen lust att investera i produktiv verksamhet (man tjänade väl bättre på spekulation), och till småföretag vill inte bankerna låna pengar. Så QE-miljarderna kom inte ut i det produktiva kretsloppet. Är inte så bekant med keynesianismen, men den innehåller väl inga regler om att företag skall tvingas låna och investera? Och finns inga tvingande regler så har man ju inga garantier för att QE i alla lägen skall fungera som det var tänkt. Om det nu var tänkt ...
Det är lättare att låna pengar för att köpa en motorcykel än att få lån till starta företag, eller till existerande småföretag. Sen är det lättare att få investeringar till lättbegripliga produkter och affärsidéer. Det har visats sig att göra ekonomen till kung över allting inte alltid är så lyckat.
Läste Kindlebergers Manias, panics and crashes nyligen. Och han tycks mena att ingen någonsin har haft kontroll över hur mycket "pengar" det finns. Om jag kan inbilla folk att jag kommer att ha hur mycket pengar som helst om ett år kan jag låna och köpa för dessa pengar som jag inte har - och så har det alltid varit. Åtminstone så länge kapitalismen har funnits.
Sen till slut måste jag förstås betala. Och det är då "paniken" och "krascherna" kommer. Som "någon" - staten, riksbanken eller nån annan "lender of last resort" - tvingas råda bot på genom att låtsas att den har en massa pengar. Och så håller det på.
Kindleberger är skeptisk till möjligheten att göra något åt detta. Så länge det finns godtrogna människor och människor som vill bli rika utan att arbeta kommer det att fortsätta, menar han. Och vad kan man sätta emot?
Eliminera förväntningar i ekonomin är inte odelat positivt nej. För det där med att gripa efter månen är väl kapitalismens enda styrka, det som utvecklar den.
Pengar kan vara vad som helst som en grupp människor godtar som gemensamt betalningsmedel. Alltså även saker som inte är den officiella valutan. Därmed blir den verkliga mängden betalningsmedel svår att kontrollera.
Och är man utgivare av den officiella valutan är man ju den där som hela tiden har pengar och som kan få fina lån till väldigt låg ränta. (Såvida det inte dyker upp konstiga ideer om att staten fungerar som vilket hushåll som helst som måste balansera inkomster och utgifter.)
Björn: Du tänker inte brett nog. Om jag kan inbilla folk att jag kommer att vara rik om ett år så "har" jag dom pengarna. Dvs jag kan köpa för dom.
Det är sånt som skapar bubblor. Och när bubblorna spricker tvingas staten trolla fram pengarna för att inte den verkliga ekonomin ska dras med i fallet. Då har mina icke existerande pengar blivit verklighet.
Pengar är helt enkelt betalningsmedel. Sånt vi kan få folk att acceptera som betalningsmedel. Och de har alltid varit virtuella, försäkrar David Graeber i Debt, the first 5000 years. De har i alla fall funnits betydligt längre än de statliga pengarna.
Därför pengarna alltid representerats av gudar. Minerva och sådana.
De gudarna kunde vi slå ihjäl idag. Pengar har man när man inte vet vad man kan ge i betalning, för man har inget som den man vill handla med vill ha. Idag har vi ett globalt nätverk maskiner som kan koppla ihop efterfrågan med produktion blixtsnabbt, var som helst på vår jord. Pengar har spelat ut sin roll, det finns ingen anledning till en mellanlagring som kan korrumperas utan man kan tillse att alla får det de betalar för direkt.
Martin: Du verkar inte heller riktigt förstå vad jag menar:
Pengar = kredit! Om krediten består av sedlar, siffror på ett konto eller bara finns i inbillningen - "kreditvärdighet" - spelar ingen roll i det korta perspektivet.
I det långa måste förstås kontona hyfsas, och de verkliga resurserna fördelas. Men i det långa perspektivet är vi alla döda.
...och kredit är i slutändan våld.
(Vissa kanske skulle jiddra om förtroende, men när jag lånar ut gör jag det inte för att tror jag kommer få tillbaka pengarna, utan för att jag är förvissad om att jag får igen dem, det är förtroende till mitt eget våld. Förtroende för personen påverkar min benägenhet och omfattning i krediten, huruvida det blir jobbigt att få igen dem. Ovanpå det är det ju en kalkyl av om det är värt att bråka om pengarna eller inte.)
Kanske det. Men under bubbeltider är det ingen som räknar med något våld. Då räcker det med drömmen om att bli rik kvickt utan ansträngning.
Ja och idag och för institutioner så är det aldrig de egna pengarna som lånas ut och då ligger tanken om våld inte särskilt nära ytan. Värderingarna är til den egna karriären och vilka risker man är beredd att ta för avancemang.
Jag har själv tillskansat mig miljoner att spendera på grundval om löften om en grönare framtid! (Iofs har jag varit ganska usel på att få ned dem i egen ficka.) Nog är det sant att löften blir pengar i fickan, nog är det sant att det handlar om att känslomässigt manipulera folk förväntningar. Ekonomi handlar enbart om förväntningar och systemet är ett "confidence trick", ett pyramidspel.
Pluton var både underjordens och rikedomens gud.
Skicka en kommentar