Elegant mask med känslor

Får jag presentera rundmasken Caenorhabditis elegans, huvudperson i den här artikeln. Ingen metmask direkt, men viktig för forskningen ändå!

Den gamle filosofen Immanuel Kant är inte så lätt att läsa, och ändå svårare att förstå. Men det finns några grundläggande tankar hos honom som inte är så konstiga. Jag formulerar det så här: för att vi skall kunna uppfatta och förstå världen måste vi vara utrustade med vissa egenskaper så att vi kan ta emot intrycken utifrån. Det är vad Kant kallar kunskaper a priori, på förhand. Vi måste ha en grundläggande förståelse för rummet, alltså att det finns ett utrymme där saker händer, och vi måste förstå att det finns tid, nämligen att händelser kommer i följd. Eventuellt måste vi förstå att det finns någon sorts samband mellan orsak och verkan också. De kunskaperna har vi innan vi eventuellt stöter på föremål som visar upp sig i rummet under en viss tid. Så mycket mer än det behövs inte på den mycket grundläggande nivån, den som Kant kallar förnuftet.

Nu vet vi mer om livets utveckling än vad som var känt under professor Kants tid och kan faktiskt driva hans resonemang ytterligare mot känslornas ursprung. Och därmed kanske den obetydliga masken Caenorhabditis elegans kan hjälpa till. C. elegans är mycket enkel till sin konstruktion, döv, nästan blind, samt genomskinlig. Den lever ett enkelt liv: äter, parar sig, och umgås med andra maskar. Därmed blir den ett bra studieobjekt när man vill titta på enkla nervfunktioner.

Det finns ett par artiklar att hänvisa till i detta ämne. Dels en bloggpost på PLOS Neuroanthropolgy, dels en öppen artikel i tidskriften Nature. Den första artikeln har titeln Cornelia Bargmann and the Building Blocks of Behavior, och det var det där med 'beteendets byggstenar' som fick mig att fundera. Det Bargmann har gjort är att studera genetik, nervkretsarnas molekylära funktioner samt beteende hos C. elegans. Det märkliga som hon tror sig ha funnit är, om man omformulerar det litegrann, är att de grundläggande känslorna är i ganska oföränderliga under årmiljonerna mellan olika arter, medan däremot organen för att uppfatta omvärlden skiljer sig åt högst betydligt.

Känslor är ungefär som de är, men olika arter tar till sig känsloimpulserna på olika sätt. Undrar om inte Kant hade varit intresserad av det uppslaget? Visserligen verkade han innan darwinismen och evolutionsteorin slog igenom, men evolutionen hängde ändå i luften redan i slutet av 1700-talet.

Vad mer kan man tillägga? - Kanske: "God afton, vackra mask!"