söndag 26 december 2010

Läckor, kapitalism, demokrati, brist på ryggrad etc

En dags bloggpaus har jag haft, skönt med lite "semester". Världshistorien tar dock inte semester utan traskar på, exempelvis med nya läckor. En del gott folk har kläckt hastigt och hafsigt hopkomna teorier om vad WikiLeaks har att komma med och vad läckorna kan få för betydelse. Det är allt från "världshistoria" till "ingenting nytt", konspirationer av USA eller Israel, eller läckor som just kommer att sänka USA och Israel.

Själv är jag försiktigare med omdöme, men man kan konstatera att släppta dokument får efterräkningar runt om i världen trots att bara småportioner ännu släppts. Och som jag tidigare påpekat gäller det att alltid ha ett källkritiskt tänkande redo när man läser om läckorna. Att en president i Panama försökte få hjälp från USA för att avlyssna politiska motståndare (vilket han förnekar) kanske inte berör oss så mycket. Dokument som bekräftar vad vi egentligen redan tror oss veta - nämligen att de före detta befrielsekämparna i Palestinska Befrielseorganisationen PLO är Israels korrupta knähundar, förrädare och rena skurkar - kan vara av större internationell betydelse. Det är ju en permanent världskris som pågår därnere, och skall den lösas måste nog den här typen av quislingar avslöjas och berövas allt inflytande. När trollen kommer ut i solljuset spricker de, enligt gammal folktro.

Men idag såg jag i andra bloggar att något hänt på hemmaplan, något som faktiskt ställer den så kallade kampen mot terrorismen i ett annat ljus. Så jag gick in på Pirat-Falkvinges blogg och kollade. Här är några sammanfattande meningar från hans långa genomgång:

Piratpartiet hade rätt i precis allt. Jakten på vanliga Svensson som delar musik och film med varandra har legat bakom den största nedmonteringen av medborgarrätter i modern tid, och amerikanska intressen har legat bakom allting.
...
Sedan 1980-talet har USA aggressivt hotat med handelssanktioner mot länder som inte ger amerikanska företag tillräckligt stora konkurrensfördelar ... . Rent praktiskt fungerar det så att branschorganisationerna i USA går till det amerikanska näringsdepartementet, som i sin tur går till det amerikanska utrikesdepartementet, som går till ambassaderna, som i sin tur pratar med regeringar, bland annat den svenska, och kräver lagändringar för att gynna de amerikanska företagen.

Med andra ord, det handlar inte om några hemska terrorister som skall bekämpas, utan (vilket vi egentligen redan visste även i det här fallet) att det handlar om USA:s ekonomiska intressen, som dessutom är intressen i branscher som är i stark omdaning på grund av ny teknik men som vägrar att erkänna detta. Desperationen slår över i brutalitet, och helst ger man sig på andra stater som verkar ha svårt att försvara sig. Vi kan strunta i terrorister, här handlar det om affärer!

Vi som är lite äldre kan nog minnas utsagor om att kapitalism och demokrati hör ihop. Det fanns anledning att vara skeptisk redan för årtionden sedan när den tesen kläcktes, men med facit i handen ser vi att en desperat kapitalism med statsmakt till sitt förfogande kan bli direkt antidemokratisk. Ett privatföretag är inte en demokratisk institution. Den som anser att privatkapitalismen bör vara ett mönster för hur hela samhället skall skötas har därmed avsagt sig den demokratiska ståndpunkten.

Dessutom ser vi att de svenska politikerna är ryggmjuka tjänstehjon. Naturligtvis kan USA:s ambassad försöka påverka de egna företagens ställning i Sverige, det ingår ju i ambassadörers och handelsattacheers jobb, men lika naturligt borde det vara för svenska politiker och tjänstemän att försvara vårt eget land inklusive de egna medborgarna. Nu verkar det vara tvärtom: de som skall företräda oss är en samling knäsvaga nickedockor som (bara det sker lite i skymundan) utan att tveka säljer såväl demokrati som medborgare till främmande makt. - Ganska intressant förresten: uppträder inte dessa människor i praktiken på det sätt som när kommunisterna förr i tiden beskylldes för att "ta order från Moskva"? När Moskva byts ut mot Washington är det tydligen inte så farligt längre. Och därmed kan man fråga sig om de här läckorna om svenska politikers krypande för storföretag i USA kommer att få politiska återverkningar - kommer det att bli debatt, kommer ansvar att utkrävas? Visserligen finns det en opposition, men dess största parti behärskar ju av de där kryparelementen, så jag vill se att de gör något innan jag tror att de eventuellt kan göra något.

7 kommentarer:

Kerstin sa...

Oppositionen kommer inte att säga flasklock (utom möjligen V, som kanske kommer med någon liten kritisk synpunkt). Den har ju också krupit för USA, i årtionden.

Att USA är världens ruskigaste makt, tillsammans med Israel, går nu knappast att förneka.

Jag begrep aldrig varför S så brådstörtat ville in i EU, men har lekt med tanken att det redan då handlade om obehagliga påtryckningar från USA, som man hoppades klara sig undan genom att krypa in under EU-paraplyet. Nu förefaller ju denna min fundering inte helt omöjlig, fast tom jag tyckt att den var lite för konspiratorisk. Och för att fortsätta på denna ruggiga tankeväg, så förefaller väl hela EU numer gå i USA:s ledband.

Teckentydaren sa...

lika naturligt borde det vara för svenska politiker och tjänstemän att försvara vårt eget land inklusive de egna medborgarna.

Ska det vara nödvändigt att inkludera medborgarna? De är ju bara av intresse en gång vart fjärde år. Och då bryr sig ju makthavarna om medborgarna så det räcker och blir över.


Sedan 1980-talet har USA aggressivt hotat med handelssanktioner mot länder som inte ger amerikanska företag tillräckligt stora konkurrensfördelar

Det var nog redan före 1980, har för mig det var före 80-talet som Brasilien kom på den lysande iden att de borde klättra upp i näringskedjan till de bättre förtjänsterna och istället för att bara exportera råkaffe exportera den förädlade produkten till Guds utvalda nation i norr, freedom & democracy landet No1. De amerikanska kaffebolagen med sitt oligopol såg med bekymmer på detta och vände sig till regeringen som förstås satte stopp på detta ofog som hotade sann frihet.

Som redan Smedley Butler noterade 1933:
Jag tillbringade trettiotre år och fyra månader i aktiv tjänst som medlem av vårt lands snabbaste militära styrka - marinkåren. Jag tjänstgjorde i alla grader från andrelöjtnant till generalmajor. Och under den tiden tillbringade jag större delen min tid som en första klassens muskelknutte för storfinansen, för Wall Street, och för bankirer. Jag var kort sagt utpressare åt kapitalismen...
Sålunda hjälpte jag till att säkerställa Mexico och i synnerhet Tampico för amerikanska oljeintressen år 1914. Jag hjälpte till att göra Haiti och Kuba till anständiga platser där National City banks pojkar kunde samla in avgifterna. Jag medverkade till att rensa Nicaragua för det internationella bankmanshuset Brown Brothers 1909 - 1912. Jag bragte ljus till Dominikanska Republiken för amerikanska sockerintressen år 1916. Jag medverkade till att göra Honduras till "rätta platsen" för amerikanska fruktbolag år 1903. I Kina år 1927 såg jag till att Standard Oil inte ofredades.



Att med hot och våld bereda vägen för amerikanska företagsintressen är amerikanskare än Apple Pie. Pirat-Falkvinge verkar inte riktigt uppdaterad i detta ämne om han tror att nationen som startade sin karriär som stormakt med internationell droghandel som producerades av slavar inte blev globalt råskinn förrän på 1980-talet.

Knapsu sa...

Att "kampen mot terrorismen" från dag 1 endast handlat om business, har då jag aldrig tvivlat på.

Om detta sedan får några politiska återverkningar så skall det väl till några utomparlamentariska jordbävningar för att oppositionen ska säga mer äm flasklock. Förutom V då möjligen.

Björn Nilsson sa...

Kerstin, jag är inte så bra på EU:s förhistoria, men var det inte så att USA puttade på för att få mer samarbete mellan de europeiska borgarstaterna? Att man i fallet Frankrike hade att göra med en stat som verbalt ibland försökte spela självständig och till och med anti-amerikansk, var nog inte så viktigt annat än i ett fall: det lurade en del människor att tro att Europa skulle bygga en motvikt till USA.

I övrigt är det väl ingen överraskning, annat än för väldigt naiva personer, att hot och mer eller mindre våldsamma påtryckningar hela tiden har varit viktiga medel för USA:s handelspolitik. När japanerna inte vill göra affärer annat än på egna villkor skickade man dit USA:s flotta och hotade att skjuta sig in - och på den vägen har det varit sedan dess.

Kerstin sa...

Björn:
Jo, det tycks vara så att USA är en tillskyndare till EU. Men visste Carlsson det?
Eller var det så att vi hotades av USA att gå in i EU. Det är ju också en möjlighet. Skumt var det dock när S gjorde en total kappvändning.

Björn Nilsson sa...

Den snabba vändningen under Carlssons tid kan ju ha varit en effekt av "chockdoktrinen". När den stora fastighetsbubblan sprack och det blev en oväntad och skrämmande kris i Sverige fick EU-gänget sitt stora tillfälle. Folk var för uppjagade för att kunna hålla emot.

Carlsson borde ha vetat ungefär hur det förhöll sig, med bildandet av Kol- och stålunionen, och eventuella påtryckningar senare från USA. - Fast det vet jag ju inte, förstås, kan bara gissa.

Teckentydaren sa...

Några sidor från:
Dollarn och ditt land - Leif Backlund, 1976
Bli kvitt EG-myten s 126