Fortifikationsverket säljer ett rejält stort bergrum i trakten av Åtvidaberg. Det var tidigare flygledningscentral, enligt artikel i DN. Man kan slå upp verkets hemsida och få beskrivning inklusive karta till stället. Det kunde man inte få förr i tiden, då var det nog fienden som hade bäst koll på var våra hemliga anläggningar låg.
Jag är inte bombsäker, men jag antar att det här var en av de bombsäkra radargruppcentralerna (Rgc) som ingick i stridsledningssystemet Stril-60. Och med detta är vi tillbaka i en annan tidsålder, där Sverige hade krigsmakt som en liten stormakt och pengar vräktes in i anläggningar och materiel, särskilt för flygvapnet. Och det här var alltså en flygvapenanläggning. Den hade byggts med gammal stabil teknik under sextiotalet, innan de känsliga datorerna kom in i den här verksamheten.
Jag vet inte närmare hur det såg ut på sådana ställen, men antagligen var det några radarmaster på ett högt berg, och i utspängda utrymmen under markytan satt diverse folk och tittade på radarskärmar och styrde flygvapnets aktiviter.
Utspritt över Sverige låg ett nät av Rgc dit bland andra L M Ericsson levererade utrustning. I början av sjuttiotalet när jag började på L M var nätet i stort sett utbyggt och började bli gammalmodigt. En ny generation med datastyrning av telefoni (det var på den tiden man använde hålremsor och hålkort!) hade redan kommit. Sedan kom ännu nyare grejor. För några år sedan mötte jag en kollega på gatan som berättade att de nyare grejorna - som jag under livlig transpiration var med om att släpa fram - också har fallit för åldersstrecket!
Jag skrev "gammal stabil teknik". Ta de telefonstationer som L M Ericsson leverade till Holland före Andra världskriget men som överlevde bombardemangen av Rotterdam. Eller växlar i Italienska nordafrika som beckat igen under kriget - det kom ner folk från LME och blåste bort sanden från reläerna och växlarna gick igång igen! Snacka om kvalitet! Man sålde telefonväxlar med tanken att det här är grejor som skall hålla i fyrtio år. Sänktes sedan till tjugo där jag jobbade, man insåg väl att det skulle bli omöjligt att hålla reservdelar ens så lång tid.
På tal om luftövervakning, har du hört begreppet "tornsvalor"? Det där var innan radarn kom till Sverige. I stället för radar hade man flygvapenlottor som stod på högt belägna platser med kikare och försökte hålla koll på passerande flygplan. Och enda avancerade tekniska hjälpmedlet var en telefon. De kallades "tornsvalor".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar