lördag 18 oktober 2008

Att uppfinna ett folk?

Jag skrev igår om protester mot statligt styrd historieskrivning. Överhuvud taget är historien, som är en del av vårt kollektiva minne, utsatt för påverkan på alla nivåer. Enskilda människor kan berätta om sig själva eller omgivningen på ett mer eller mindre friserat sätt. Ibland möter man denna företeelse i form av vittnesmål i domstolar, eller någon som vill berätta om något som han eller hon säger sig ha kännedom om och vill bli trodd om att tala sanning.

Inom större grupper och organisationer förekommer också försök att organisera den egna historien, att skaffa sig legitimitet eller ge underlag för att komma med olika krav. Ett företag kan berätta sin historia (eller hyra in någon akademiker för att skriva företagshistorien). En grupp som samlas omkring religiösa, kulturella, etniska eller andra särdrag kan göra samma sak. Man kan exempelvis uttala att man har en viss bakgrund och kräva att den accepteras av andra.

Uppkomsten av nationalstater vilar ofta på en sådan mer eller mindre skapad ideologi. En lång och ärorik historia ens folk ha, och har det hänt några otrevligheter är det fiendens fel! Och att kritisera denna ärorika historia är givetvis inte populärt, och finns det kunskapsluckor i historien kan man fylla igen det med påståenden om hur det "måste" vara. Vi vet att detta har ställt till mycket elände i Europa under de senaste hundra åren. De fascistiska rörelserna, nazismen, balkankrigen etc.

Jag tänkte på detta när jag läste en artikel om en israelisk bok som påstås ha vänt upp och ned på en hel av den judiska historien. Shlomo Sand heter författaren och boken When and How Was the Jewish People Invented? I Israel och Europa lär den sälja bra, i USA väntas det bli trögare (och man kan nästan gissa varför - USA är så uppbundet till Israel att man har väldigt svårt att ta in en kritisk diskurs).

Att påstå att "det judiska folket har uppfunnits" måste vara oerhört provocerande för vissa kretsar. (Men tänk på exempelvis det franska folket: basker, italienare, tyskar, bretagnare, flamländare, italienare, occitanier - och så finns det en del fransktalande också!)

Försvaret av "folket" har behandlats bokstavligen som en fråga om liv och död, om överlevnad, som berättigande för handlingar som ibland kan vara väldigt svåra att ursäkta. Ibland urartar det till hysterisk "raskamp".

När israeliska bombplan kanske drar iväg mot Iran och startar ett nytt storkrig som dödar stora mängder människor är skälet ett "existensiellt hot" mot Israel och "det judiska folket". Hur motiveras Israel om det går att visa att detta folk är en sentida konstruktion, att det inte har mycket att göra med historierna i Gamla testamentet (som ibland inte ens kan verifieras), och dessutom att palestinierna kan vara avkomlingar till de människor som bodde i landet på Jesu tid, och att dagens judar i stor utsträckning härstammar från människor som inte har några rötter i det "Heliga landet" (som kazarerna i Ryssland)? Det blir tunga moraliska frågor och därmed en debatt som ibland förs med väldigt hög röst. Och ibland krafter som försöker tysta debatten och banka en enda korrekt mening.

Jag antar att en hel del av det uppskruvade röstläget beror av att det nu finns en israelisk stat med byråkrati och politikerkår, och var skall dessa människor ta vägen om staten upplöses? En del kanske är så bortgjorda att de aldrig kan komma i fråga i några ansvarspositioner i en sekulär palestinsk stat, de har sina positioner att försvara.

I själva verket har berättelsen om Israel varit i upplösning länge. Att staten Israel bildades genom etnisk rensning är knappast kontroversiellt längre antar jag. Likaså att en exklusiv judisk stat med nödvändighet kommer att vara exkluderande mot den icke-judiska befolkningen. Det är knappast en tillfällighet att anti-apartheidkämpar från Sydafrika har kritiska anmärkningar om Israel. Jag har sett den här förändringen under rätt många år nu - inklusive fula påhitt från vissa israelanhängare för att stoppa kritik - och samma paroll måste gälla här som den som historikerna i Blois uttalade: Minnespolisen måste stoppas. Som jag skrivit tidigare är historia inte en exakt naturvetenskap, det handlar mycket om tolkningar, men tolkningar bör åtminstone grundas på hållbara fakta och inte kommenderas fram för att de passar en viss politisk grupp.

9 kommentarer:

Kerstin sa...

Och jag läste nyligen Ilan Pappes bok Den etniska rensningen av Palestina, alltså om den etniska rensningen i Isarel och i de ockuperade områdena, från 1947 och framåt. Det var förfärlig läsning. Det här är tydligen en historia som de flesta israeler inte har en aning om, och kraftigt förnekar.

Det är faktiskt rent otroligt vad propaganda och kollektivt tigande kan lura folk att tro.

Anonym sa...

Det är sant det du säger. Det finns en hel del slump bakom hur diverse folk har uppstått. T ex var det inte självklart att götarna skulle gå samman med svearna för att bilda det som skulle bli Sverige. Hade Kalmarunionen hållit så kanske vi hade sett oss som skandinaver idag istället för svenskar, norrmän och danskar. Att Portugal inte tillhör Spanien är också pga historiska omständigheter, snarare än att de skulle vara speciellt olika (de har ju samma religion, nästan samma språk, samma historia etc). Och varför är USA och Kanada två länder?

Att GT inte är en historiebok om de antika israeliterna må vara okänt för gemene man, häselse för religiösa ledare, men bland forskare är det inte kontroversiellt. De utgrävningar som förändrat synen på Bibeln har i stort sett letts av israeliska arkeologer. Många israeliska judar är inte ens religiösa.

Såvitt jag vet så har genetiska tester vederlagt hypotesen om att europeiska judar skulle härstamma från kazarerna, eller iaf till största delen från dem. Polska judar är närmare besläktade med irakiska judar än vad de är med icke-judiska polacker.

Björn Nilsson sa...

Palestinierna som folk kan knappast sägas ha funnits i början av 1900-talet. Det är en identitet som bokstavligen har bankats in i dem genom generationer av övervåld. När det talades om etnisk rensning av albaner i Kossova gjordes jämförelser med Palestina, och intressant nog var det officiella Israel inte särskilt angeläget att kritisera serberna. Det hade väl varit liktydigt med självkritik.

Angående svear och götar så är vi ju i det läget att vi nästan inte vet någonting, såvida man inte behandlar Snorre Sturlassons berättelser och det engelska Beowulfkvädet som historiska källor. Men det slutade ju de svenska historikerna med redan i början av 1900-talet när weibullarna rensade ut sagorna ur historieskrivningen. Rensar israelerna bort GT som historisk källa kommer de i samma läge. Och då kommer nästa fråga: vad gör de i ett område som inte ens deras etniska förfäder har varit i? Och varför förföljer de människor som antagligen verkligen är besläktade med de människor som GT handlar om? Det är svårt att inte se en moralisk konflikt här, och ett sätt att undgå moraliska kval är helt enkelt att strunta i dem och fortsätta som förut.

Jan Wiklund sa...

Numera anser man nog att Weibull gick lite för långt. Mats G Larsson har t.ex. visat att Snorre var otroligt välinformerad om sånt som hände på 900-talet i England och i Bysans där det finns andra skriftliga källor att jämföra med.

Men givetvis är det riktigt att nuvarande nationaliteter är rätt godtyckligt konstruerade utifrån olika maktsträvares intressen under historiens lopp.

Tomas sa...

Ilan Pappé är inte en historiker, utan en "political scientist", och har som sådan inga som helst meriter att diskutera Israels historia. Benny Morris och andra "nya historiker" har samfällt tagit avstånd från honom.

Ilan Pappé har också offentligt erkänt att objektivitet inför historiska fakta inte betyder något för honom, och att han skriver pro-palestinskt med avsikt. Jag rekommenderar Kerstin att läsa Efraim Karschs bok "Fabricating Israeli history".

I övrigt är Björns inlägg en kränkning mot ett folk som har tusenårigt längre rötter, och i sitt hemland, än vad det svenska folket har.

Anonym sa...

De största uppfinningen under senare år var det så kallade "palestinska folket" 1967.

Av KGB och Egyptens diktator Gamal Abdel Nasser.

Björn Nilsson sa...

Jaha, där kommer de fram ur sina hål och visar upp sina inte så vackra nunor ... skulle det vara en kränkning att påstå att kazarer, svarta etiopier, bruna indier eller jemeniter etc etc som aldrig haft något med de bibliska hebreerna att göra inte hör hemma i Palestina? Varför är det inte en kränkning att påstå att de människor som alltid bott i Palestina inte skall få bo där utan skall skuffas undan - utsättas för etnisk rensning och ge rum för s k bosättare? Varför skall det vara så svårt att förstå att religiös bosättarkolonialism av 1700-1800-talsmodell inte fungerar längre? Nu har israelerna skapat en palestinsk nation och de får hantera frågan på ett anständigt sätt, inte genom att operera på gränsen till folkmord för att tvinga igenom sin vilja.

Jan Wiklund sa...

Beträffande "skapa ett palestinskt folk" så beskrivs detta utmärkt av Baruch Kimmerling och Joel Migdal i boken Palestinians - the making of a people. Och givetvis har Björn rätt - palestinierna skulle idag ha definierat sig som araber, syrier eller vad som helst om de inte hade utsatts för systematisk terror som var unik för dem.

Det är genom gemensamma erfarenheter som "folk" uppstår. Fransmännen t.ex. uppstod som undersåtar under de franska kungarna och i gemensamma skatteuppror och så småningom revolution mot dem.

Björn Nilsson sa...

Glömde påpeka en sak, nämligen att om Pappe (som jag inte läst) är "political scientist" är han alltså på svenska statsvetare. När jag studerade historia ställde jag mig ibland frågan (och kanske till någon lärare också) hur och om man kan dra någon gräns mellan statsvetenskap och historia. De har gemensamma nämnare, och jag utgår från att en statsvetare mycket väl kan ta itu med nutidshistoria, på samma sätt som en historiker kan gå in i statsvetenskapliga frågor. De är överlappande. När man undersöker Israels bildande krävs det ju inte några specialkunskaper av typen medeltida portugisiska balladkonst eller tidiga dynastier i Indien. Enda speciella är väl att det lär hjälpa att kunna hebreiska och arabiska.