Som av en slump läste jag igår en recension i senaste numret av Historisk Tidskrift (nr 3/ 2008, sid. 580-581). Boken som avhandlas heter När folkhemselen blev internationell: elavregleringen i historiskt perspektiv.
Observera det där med elAVregleringen. Uppenbarligen handlar boken om när svenska Vattenfall gav sig ut och köpte upp massvis av utländsk elproduktion, men det finns också ett avsnitt i recensionen som pekar på det historiska sammanhanget. Här finns flera påpekanden av vikt:
Vid 1980-talets slut avstannade den dittills expanderande elkonsumtionen. Det var ett trendbrott och en katalysator för det som skulle komma. Detta var specifikt för Sverige och tog elkraftaktörerna med total överraskning. Samtidigt intog nyliberala ideal den politiska sfären. En starkt reglerad och välfungerande elmarknad, kunde inte accepteras av dem som gripits av den nyliberala trenden. Elmarknaden skulle göras fri från sina bojor och öppnas för konkurrens. Denna radikala omstörtning bars fram av en grupp nya systembyggare. De var ekonomiskt utbildade rådgivare som genom offentliga utredningar lade andra slags planer för det svenska elsystemet än vad deras företrädare, ingenjörerna, hade gjort. Elsystemets nya innebörd tog sig också uttryck i att de syd- och västsvenska kommuner, som haft viktiga poster i stora kraftföretag, sålde ut sina andelar. I samma anda genomfördes en massiv utförsäljning av kommunala distributionsföretag och -nät. Det senare - så kallad vertikal integration - var del av en koncentration av kontrollen över det svenska elnätet på ett allt mindre antal händer; en utveckling som onekligen utgör ett dilemma för dem som drömmer om fri konkurrens.
Det mesta har gått fel tycks det. Man kan tillägga att en del gott folk är missnöjda med avbrott i elen när det snöar eller blåser för mycket. Jag undrar om de där "ekonomiskt utbildade rådgivarna" är täcknamn för "nationalekonomer"? Man har anledning att var misstänksam. Ändå borde just nationalekonomer ha förstått att den här typen av vara, elkraft, inte fungerar på samma sätt som den fria konkurrensen på salutorget. Det är monopolföretag, monopolproduktion, och i äldre socialdemokratisk argumentering skulle man kanske ha sagt att "det här är en bransch som är mogen för socialisering".
Här är ett vattenfallj som dock inte har något att göra med Vattenfall (tack och lov får man säga!). Det är till och med ruinerna av en gammal kraftstation från början av 1900-talet uppe till vänster. Bilden tog jag vid Abiskojokks brusande forsar, strax söder om Abisko turiststation.
Kraftförsörjningen är central för samhällets existens och borde inte vara en lekstuga för privata monopolgrupper. Men socialdemokraterna är medskyldiga i utvecklingen. Det är väl tajmat när Carl Tham ger dem en känga på DN:s debattsida idag.
Den svenska socialdemokratin har visserligen inte - lyckligtvis - accepterat tesen att välfärdspolitiken står i vägen för ekonomiska framsteg men det var ändå under socialdemokratiskt styre som konkurrensvisionen fick fäste i det svenska samhällsbyggandet. Iden att vi får en bättre utbildning genom konkurrerande skolor eller bättre sjukvård genom konkurrerande sjukhus eller säkrare och billigare vatten- och elförsörjning genom konkurrerande bolag och så vidare på praktiskt taget alla samhällsområden - alltsammans är i grunden ett utslag av samma värden och moral som nu driver Wall Street mot undergången.
…
I dag känner allt fler människor att det bara är en stark stat som kan skydda dem mot marknadens instabilitet och kapitalets maktbegär. Vilka slutsatser drar då den svenska socialdemokratin?
Det tycks finnas en närmast religiös stämning angående det egna budskapets förträfflighet i vissa nyliberala kretsar. Ur den synpunkten kanske det inte är en tillfällighet att den här typen av idéer kunnat spridas så ohämmat i ett land som USA. Men varför svenska socialdemokrater skall hålla på med nyliberalism är ett mysterium. Det kanske är sådant som händer med en rörelse där ledningen tycker sig vara allt och gladeligen kapar alla förbindelser med fotfolket. Finns överhuvud taget socialdemokratin kvar, eller är det bara ett statsfinansierat gäng nere på högkvarteret på Sveavägen som tänker ut smarta planer utan större kontakter med omvärlden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar