måndag 18 maj 2009

Elitklasser, elitskolor?

Pratet om ”elitskolor” eller ”elitklasser” dyker upp med några års mellanrum. Inte blir jag gladare för det. För jag har en känsla av att många pratar runt ämnet hela tiden,


”Elit” kan betyda flera saker, men de har en tendens att röras samman. Å ena sidan finns det en samhällselit av rika och välutbildade människor, och de kallas ”elit” av somliga. Men sedan finns det helt enkelt barn och ungdomar som har extra förmåga i olika avseenden. De ungdomar som går i den rika elitens skolor behöver ju inte vara särskilt begåvade å huvudets eller någon annan kroppsdels vägnar.


Det verkligt intressanta är vad som händer med elever som inte har välbärgade föräldrar men som har speciella förmågor – och det är här som jag blir upprörd. Jag får hela tiden intrycket av att vänsterfolk gladeligen säljer ut dem för att själva kunna verka radikala och jämlika. Varför skall en begåvad elev tryckas ner och svepas åt sidan till förmån för korkskallar av den sort jag skrev om tidigare här? Varför skall intresserade elever tvingas till tystnad av andra individer i klassen som sannerligen inte är intresserade? En grundläggande socialistisk idé är att människor skall kunna utvecklas efter egen förmåga, men det tycks bluffradikalerna ha glömt bort - om de ens har vetat om det.


Jag skulle tro att vänsterfolk inte skulle erkänna det här även om man vrider om armen på dem. Men i praktiken spelar det ingen större roll vad som sägs, det är handlingarna som är avgörande.

Ett par inlägg finns här och här, det ena skrivet av en lärare som bör veta hur läget är.




Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Vad var det vi sa? – Finanskapitalet, krisen och makten, Jinge skriver Mötet mellan Netanyahu och Obama, Anders_S skriver Idiotiska frågeställningar i media kring partiledardebatten, Krastavac skriver Augusti till augusti: Anställd, varslad och uppsagd, salkavalka skriver INFO OCH OCKUPATIONSFESTIVALEN, slutstadium skriver Nazirörelsen splittrad men fortsatt våldsam

10 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

I den verkliga världen krävs en aktiv ansträngning av elevens föräldrar för en uppdelning av eleverna. Och såna ansträngningar har en tendens att bli av enbart i akademiskt utbildade familjer där utbildning är inträdesbiljetten till privilegierna.

Alltså kommer all sortering att tendera till att det i vissa klasser går enbart rika barn, i andra klasser går rika och smarta barn, i ytterligare andra resten.

Andra möjligheter är förvisso teoretiskt tänkbara. Men inte i dagens svenska skola där alla skolor baserar sin strategi på att slåss om skolpengar och där övre medelklassens föräldrar strävar efter att deras ungar ska få chanser som andra inte får.

Så jag vet inte vad du far efter, Björn. Världens bästa skola enligt PISA, den finska, är odelad som den svenska före 1990.

Anonym sa...

Jan,
En god utbildning är ingen inträdesbiljett till privilegier. En god utbildning ger en möjlighet till att skaffa sig en inkomst, det har inget med privilegier att göra
När du skriver "övre medelklassens föräldrar strävar efter att deras ungar ska få chanser som andra inte får" undervärderar du alla andra föräldrars strävan.
I princip ALLA föräldrar strävar efter att det skall gå bra för deras barn, rik eller fattig.

Glöm inte heller bort att det är föräldrarnas ansvar att se till att deras barn får utbildning. Samhällets ansvar är att se till att dessa utbildningplatser finns. Både för dom besitter någon "elitkunskap" och för de som inte gör det

H2

Martin sa...

Som jag skrev hos Svensson:
Jag tror det är fel att konsekvent säga att de begåvade dämpar stämningen i en klass. I min klass var det de som gick särskild matte, som fick bra betyg utan minsta ansträngning som stod för mobbing och bråk. Vi föraktade de som ansträngde sig för sina betyg, vi föraktade de som inte klarade skaffa bra betyg. Var du inte så smart men bra på idrott så fick du vara med oss och systematiskt terrorisera omgivningen.

I vår klass var det lugnt på de lektioner som intresserade denna klick, matematik, fysik, kemi och engelska var lugna lektioner. Religion, historia och samhällsvetenskap var däremot kaos. Det är långt ifrån alltid som det är de som har det svårt i skolan som blir de som ställer till problem. Faktum är att det var samma på teknis på gymnasiet.

Vad gäller elitskolor anser jag att all elitism är av ondo och skrev följande hos Svensson:
Vi får inga superingenjörer med elitskolor. Det är som om folk tror att den mänskliga hjärnan inte längre klarar processa alla de vetenskapliga framsteg vi gjort. Det är inte så att utvecklingen kommit till en punkt där den får invänta bättre hjärnor och evolutionen. Jag har varit 15 år vid olika universitet och kan konstatera att även inom vetenskapen behöver man inte vara så himla smart för att vara framgångsrik. Kort sagt, elitskolor har förmodligen en mycket tveksam effekt om de har någon alls. Istället kommer vi få en elitism som ser till att folk från rätt skolor lyckas, vi har det redan idag, där en doktorsexamen från ett visst universitet ger fördelar när det gäller finansiering till vidare forskning. Med elitskolor kommer detta fenomenet sprida sig än mer och vara mer uttalat och accepterat.

Det kan mycket väl vara rakt kontraproduktivt att skapa elitskolor.

Att gynna en grupp, en elit, för inget gott med sig, den öppnar bara för mer elitism och gör det accepterat.

Jan Wiklund sa...

Så sant, så sant - men empiriskt sett är det medelklassföräldrar som pushar sina barn (mest). Särskilt föräldrar i den akademiska medelklassen, föreställer jag mig. Underklassen orkar inte engagera sig lika hårt, och är kanske inte heller lika motiverad, i genomsnitt.

Alltså hittar du aldrig ett skolsystem som är sorterat efter elevernas naturliga förutsättningar, men du hittar massor av skolsystem som är sorterade efter föräldrarnas klasstillhörighet.

Sen tillkommer problemet med medelvärden, som tenderar att vara högre i odelade skolsystem än i uppdelade (enligt PISA).

Båda dessa faktorer är skäl nog att vara skeptisk till uppdelade skolor. Men om du kan hitta ett skolsystem nånstans som fungerar som du har tänkt dig är jag beredd att ompröva.

Anonym sa...

Jag vet inte vad du grundar dina erfarenheter på Jan, min är snarare att det just är de minst bemedlade föräldrarna som pushar sina barn. Dom vet vad en god utbildning betyder för deras barns framtid. Det finns mängder av begåvade barn i den gruppen som med råge skulle platsa i "eliten".
I princip är just dagens svenska och många andra skolsystem sorterade efter klasstillhörigheten. Skolornas kvalitet hänger ihop med rika eller fattiga områden, och de fattiga har inga eller små möjligheter att visa sin kompetens. Något måste göras åt det. Spetskompetensen behövs i Sverige

Om gör som vi alltid gjort får vi det vi alltid fått, eller hur? Våga prova något annat

H2

Jan Wiklund sa...

Och jag vet inte vad du grundar dina uppfattningar på, Anonym. Det finska, odelade skolsystemet är världens bästa enligt PISA. Det svenska låg bra till så länge vi hade det gamla helstatliga, odelade systemet, men så fort vi fick en uppsplittring på diverse skolor som slogs om eleverna för att få in skolpeng så började kvaliteten sjunka.

Det är visserligen en annan dimension än förslaget med skiktning efter betyg, men jag tror att all skiktning skadar. Ämnesskiktningen i den nuvarande skolan där vissa ämnen anses viktigare än andra leder till att eleverna struntar i de "oviktiga" ämnena. En skiktning där vissa elever anses viktigare än andra skulle leda till att lärarna och systemet struntar i de "oviktiga" eleverna. Det är fullt möjligt att elever presterar bättre om de enbart får ägna sig åt det som intresserar dem, men som sagt: högst genomsnitt får man i en odelad skola.

Björn Nilsson sa...

Kan det inte finnas tveksamheter i de finska (och tyska) modellerna? Båda har ju haft en otrevligt hög frekvens av bombare och skolskjutare?

Anonym sa...

Jan, mina erfarenheter är begränsade till det två vändor i det svenska skolsystemet, som det var en gång när jag gick där och senast för tio år sedan när mina barn gick där. Förutom detta har jag erfarenhet av det tyska och amerikanska systemet.
Alla system har det gemesnamt att föräldrarna föröker efter bästa förmåga påverka sina barn och förbättra deras resultat.

Vad som är viktigt att komma ihåg är att våra barn i framtiden kommer konkurrera i Europa eller världen med personer som har en annan syn på skiktning. Det har inget med "oviktiga elever" att göra. En lärare som anser sig ha sådana skall byta yrke.

Björn, vet inget om den finska skolan, men den tyska har väldigt tidig uppdelning. Jag tror det är i fjärde klass som eleverna väljer beroende på betyg, gymnasium, realskola och hauptschule. Påminner om den väldigt gamla svenska modellen. Jag gillade inte det systemet utan flyttade till sverige av den anledningen.
numera pågår en debatt i tyskland om att ända på skolssystemet.

Däremot finns något som lehrstellen i tyskalnd där elever varvar mellan skola och arbete och dessutom får lite betalt för det. Ett bra sätt att slussa in yngre på arbetsmarknaden (Sverige ligger nsät högst i EU med när 25% ungdomsarbetslöshet)

H2

Björn Nilsson sa...

På den här ekonomlänken vill man räkna om ungdomsarbetslösheten i Sverige till tolv procent och har en del andra intressanta observationer om läget: http://ekonomistas.se/2009/05/14/perspektiv-pa-ungdomsarbetslosheten/Det verkar som om situationen kan vara både bättre och sämre samtidigt.

Anonym sa...

Ja det finns lögn, förbannad lögn och statistik.
Jag antar att man mäter på lika sätt i hela EU, så talen borde vara jämförbara.
Att andelen studerande i Sverige är högre torde stämma med statistiken. hitar jag inget jobb så är det bättre att plugga och höja kompetensen än att stämpla

H2