Jag skrev lite om så kallade elitklasser/elitskolor för ett par dagar sedan. Det är nog meningslöst att försöka diskutera frågan, för diskussionen är förstörd redan från början. Folk envisas med att prata förbi varandra.
Å ena sidan har vi överklassens insikt om att massutbildning av folk inte är så lönsamt längre och att det ur kapitalistisk synpunkt räcker med mindre grupper av högre utbildade människor. Å andra sidan finns vänsterdebattörer/socialister som i stället för att ge långsiktiga alternativ börjar älta sin egen skoltid.
Alltså, det som skulle kunna vara socialisternas stora slagnummer - en rent fantastisk pedagogisk vision - försvinner ett meningslöst gnäll och skäll. Det skulle vara ett jätteprojekt, det skulle vara oerhört kostsamt, men det skulle vara en satsning för framtiden.
Någon tyckte att jag är "äcklig" för att jag känner mer för de tysta, snälla och undanknuffade eleverna, men om det är vara äcklig är jag stolt att vara äcklig!
Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver EU-dramat närmar sig, jesper skriver Problemet med att inte “ta” hus, Anders_S skriver Förtidsröstningen i EU-valet börjar idag, andread0ria skriver För god för att bry sig?, Kristoffer Ejnermark skriver Eliten, en klass för sig?, kvinnopolitisktforum skriver Dolly Parton visar vägen
6 kommentarer:
Vad gäller skolan; det som gäller om "elitklasser" m.m. är egentligen sådant som står i skolans läroplan, nämligen att varje elev skall utvecklas utifrån sina förutsättningar. Skulle man följa de intentionerna, skulle vi redan ha klasser för dem som är intresserade och vill läsa mer matematik än övriga i klassen. Men genom att läroplanen sätts centralt (Skolverket) och genomförs lokalt (kommunnivå) finns här ett ansvarslöst förhållande: Kommunen kan skylla på bristande resurser, Skolverket på att det är de enskilda kommunerna som skall förverkliga läroplanen.
Varken "högern" eller "vänstern" har några större visioner längre, annat än att "tillväxt" är det högsta målet som skall gå före allt annat. Vad denna tillväxt sedan skall användas till, för vem/vilka den skall fördelas osv är inte några frågor som alls diskuteras. Den liberala demokratin vi har haft de senaste 80-100 åren i västvärlden har hittils varit det mest överlägsna systemet, men börjar allt mer ta formen av öststaterna under deras stagnationsperiod 1970-1990. Orkeslösheten och andefattigdomen kommer som ett brev på posten.
Att den borgerligt-liberala sidan börjar få brist på idéer är inte så konstigt. Att vänstern är så handfallen är mycket egendomligt.
Hur debatten blir har givetvis också något med hur man ställer upp premissen. Som man ropar får man svar.
I ditt inlägg talade du om "speciella förmågor", något jag inte ens vet vad det betyder och som inte definierats. Nu handlar det om de fogliga eleverna vilket är något helt annat. Vilken av dessa man än betraktar så kommer man garanterat hitta fler eliter i mindre klasser, i lugnare områden, i klasser som domineras av barn till högutbildade. Vilket mått du än tar på vilken som är eliten så kommer du inte hitta annat än din definition av elit, nån verklig "speciell förmåga" kommer förmodligen hittas exakt lika effektivt som slumpen.
Sen handlar det om att dela upp de pengar skolan får, det är så en statlig satsning brukar fungera. Man kanske slänger in extra pengar i en pott för eliten idag. Imorgon skall skolan spara, vilken del tror du kommer stå för större delen av framtida besparingar? Knappast kommer eliten få stryka på foten. Det blir resten som får känna mest av framtida sparkrav i ett sådant system.
Vänstervisionen är att man satsar på skolan med fler lärare, mindre klasser osv. Något som kommer eliten till del. Vänstern motsätter sig att klassamhället skall institutionaliseras i skolan.
Givetvis kommer ingen från vänster att komma med något konstruktivt i frågan om man skall dela upp populationen i ett A och B lag. För vänstern är emot den typen av institutionaliserad uppdelning. Vi tänker väl inte bidra konstruktivt till något vi inte vill skall ske. Man kan faktiskt se det som ett konstruktivt bidrag till debatten att helt avfärda dumheter.
Frågan du tog upp och det högern snackar om handlar på inget sätt om en ny revolutionerande pedagogik. Det behövs således inte att man svarar med en ny vision. Låt det vara som det är, är i sig en vision som spöar elitklassförslaget med hästlängder. Det garanterar att man satsar på den som verkligen har en speciell förmåga, betyg är förmodligen lika bra som slumpen på att hitta dessa individer. Det är den som kommer med något nytt och kontroversiellt som måste visa att det de föreslår är verksamt på det sätt de hävdar.
Den allmänna utbildningen har varit under attack från höger sedan 90-talet och möjligheterna för mindre bemedlade att skaffa sig en utbildning har minskats kraftigt under 90-talet. En ansträngning för att minska medelklassen har pågått ett tag nu, elitklasser kommer bara vara ytterligare ett verktyg för att uppnå detta.
Björn: Följden blir ju att den vänster som försöker verka inom systemet inte längre lyckas särskilt väl. Tanken inom SAP var väl aldrig att man någonsin skulle tvingas skära ned på vård, skola, omsorg m.m. men man hamnade i den positionen så småningom. Skulle vara kul att se Sverigedemokraterna så småningom hamna i den positionen där SAP är nu och försvara nedskärningar inom offentlig sektor m.m. men det skulle ta alldeles för lång tid att vänta på det och vägen dit vore sannerligen inte någon trevlig resa.
På Ekonomista redovisar man forskning som ganska tydligt visar att nivågruppering, dvs elitklasser, minskar den sociala rörligheten. Dvs ger fördelar åt de redan rika: http://ekonomistas.se/2009/06/09/gynnar-elitklasser-eliten/
OK, då utvecklar vi det samhälleliga experimentet och tar bort personer vars föräldrar har högre inkomst/förmögenhet än en genomsnittlig arbetare från urvalet till elitklasser, och så får vi se hur det går för de kvarvarande!
Skicka en kommentar