Bloggportalen Konflikt är en samlingsplats för vänsterbloggar med målsättningen att flytta fram arbetarklassens positioner och leverera en radikal maktkritik
Idag skvätter det till i den mer dyngskalleartade delen av portalen, och jag är glad att jag klivit av från ett gäng där medlemmar kan prestera följande skaldekonst:
”Finns bara en Jackie Arklöv
En Jackie Arklöv
Rånar en bank
Skjuter en snut
En Jackie Arklöv till slut”
Som talesättet går: med sådana vänner behöver man inga fiender! Hur arbetarklassens positioner kan flyttas fram med sådant förstår jag inte. Däremot att andra klassintressen kan gynnas. Samtidigt finns det flera bra och intressanta bloggare kvar på Konfliktportalen, men de och administrationen borde ta sig en funderare på om "humorister" av den här sorten är önskvärt sällskap.
Jag funderade på om avhoppet från portalen skulle påverka mina läsarsiffror, men märkligt nog ser jag knappt någon påverkan. Det är samma nivå. eller möjligen något lite bättre till och med. Det bör väl gå ett par veckor innan man eventuellt ser någon verklig tendens. Men - återigen "märkligt nog" - hände en liknande sak när jag lämnade en vänsterpartistisk portal vid förra årsskiftet. Då ökade antalet läsare. Att jag har en liten fast och trogen läsarskara är en sak (hej alla trogna läsare!), men varifrån kommer tillskotten då och då?
5 kommentarer:
Jag kan bli lite ledsen på en annan "samhällskritisk" portal/sida, Alliansfrittsverige.se OK de hymlar inte om målet (avslöja regeringens tillkommakortanden, dumheter och brister) men vadfan, vad vill de se för något samhälle som skulle göra den här typen av inkompetena styren omöjliga? Det allvarligaste är väl inte att vi har en borgerlig regering eller att folk röstat fram dem, utan att systemet låter dem hållas. Alltså, vad har de (Alliansfrittsverige) för idéer om hur man skall onödiggöra såna partier som orsakar så stor skada?
OBS det ska inte tolkas som att jag vill förbjuda de borgerliga partierna eller andra partier för den delen, men partier finns inte av någon naturlag och hade varit helt otänkbara tills för 200-300 år sedan.
Själv hittade jag hit genom Google. Fortsätt mer än gärna att skriv de mest disparata artiklar, sådant gör en blogg läsvärd! Jag tycker inte själv att jag har så mycket att tillföra för att skriva en strid ström av blogginlägg så därför har jag hittils inte skapat någon egen.
Jag antar att Alliansfritt Sverige mest är vänsterpartistiskt, och i det partiet har man bara ett mycket ytligt och nominellt intresse av systemskifte från kapitalism till socialism. Däremot vill man ha en massa röster vid nästa val. Jag har en misstanke om att den begränsningen gör att man inte bara tappar systemskiftet utan också riskerar att det inte ens blir regeringsskifte. Det har jag trott i ett par år nu. Men fotfolket i V verkar vara i stort sett tillfreds med det, av någon anledning.
Angående partierna ser jag dem som delvis en kvarleva från gamla tider - vilket bevisas av att de numera får allt svagare folklig bas. Kanske ett ämne att återkomma till? De har uppstått i en viss samhällelig situation och kommer att försvinna i en annan, även om ingen försöker undertrycka dem med våld.
OK, jag kommer att fortsätta skriva, men kanske inte så intensivt som under vissa tidigare perioder. En del bloggare satsar väldigt nischat, andra satsar på kvantitet snarare än kvalitet för att nå fram, men inget av detta passar så bra för mig.
Har du dina rötter i Småland? Jag hittade ett småländskt Malghult på någon karta.
Tyvärr verkar partier fortfarande ha nån sorts magi. Det är extremt vanligt att den som vill ha samhällsförändring engagerar sig i ett parti, hellre än att engagera sig i någon annan sorts organisation. Förmodligen beror det på samhällelig tröghet - det har varit gängse i hundra år och det tar tid innan alternativ får tillräcklig styrfart för att framstå som gångbara.
Till yttermera visso finns det två användningar av ordet, vilket förvirrar en del:
1. Förmedlingsorgan mellan samhällskraft och stat, med syfte att åstadkomma hållbara regeringskompromisser (t.ex. SAP, v, cp)
2. Frimureriliknade sekt som hålls samman av en hårt skuren ideologi (t.ex. RS, SP).
Den första typen har helt klart ett existensberättigande, även om den inte har skuggan av förmåga att förändra samhället i någon vettig riktning, om det inte finns en stark folkmobilisering som trycker på.
Den andra sorten ställer jag mig mer tveksam till. Deras största styrka är magin med partibegreppet, rent praktiskt tror jag att de ofta hårt arbetande aktivister som deltar skulle göra större nytta i bredare mobiliseringar typ Gemensam Välfärd.
Partiet har existensberättigande så länge det kan göra något för sina medlemmar och anhängare och för samhället i stort. "Enighet ger styrka."
Som administrerandet av Sverige ser ut är det svårt att komma ifrån partierna som fixar representanter i alla möjliga sammanhang. Men när partierna blir allt mer som tomma skal bör väl nya lösningar tvinga sig fram, vare sig partibossarna vill det eller ej.
I andra länder kan partier nog ännu spela en mycket tyngre roll, som en kombination av nationens ryggrad och samvete och din kategori två.
Skicka en kommentar