lördag 16 januari 2010

Exit V?

En opinionsundersökning är inte mycket mer än just en opinionsundersökning. Men i viss mån är det ju ett finger i luften som talar om vart vinden blåser. Som den här listan som publicerades igår. Undrar hur V kommenterar och reagerar? På partiets rikssidor finns ännu inget. Medlemmarna då, vad tänker de? Att det ordnar sig till slut i alla fall? Eller är de som fågeln som är hypnotiserad av den annalkande ormen och inte kan fly?

V är, vad jag kunde bedöma under min korta tid där, ett demokratiskt parti. Det är fullt möjligt för medlemmarna att lägga förslag, rösta för, rösta emot, rösta in och rösta bort.

Men en möjlig handling är inte en verklig handling. Och med en ganska tunn aktiv medlemskader, där många dessutom är upptagna av få ihop ett praktiskt liv med familj, arbete, politiska uppdrag etc. är det lätt gjort att en liten grupp heltidsanställda yrkespolitiker i toppen styr politiken efter sina egna preferenser. En del av den där ledande gruppen torde tillhöra den sorts människor som kritiserades i den kända artikeln i Aftonbladet om Arena vilket inte gör saken bättre - människor som tycker att Stockholm Pride är superviktigt trots att det är ett borgerligt upptåg, som sitter och trycker i sina bostadsrätter i innerstaden etc etc.

När den gruppen kapitulerade för Sahlin, och partiet inte exploderade, insåg jag att det var dags att kliva av. Aktivisterna var i bästa fall kritiska men inte mer än så när V gjorde sig själv obehövligt. Att man sedan inte kunde göra mer politik av den stora ekonomiska krisen är logiskt i det sammanhanget. Annars vore det ju givet att man skulle kräva exempelvis en vanhävdsparagraf mot det som nu pågår omkring bilindustrin. Sahlin skulle naturligtvis inte gå med på det, men än sen? Man kanske kunde få med Miljöpartiet genom att föreslå omläggning till miljövänligare produkter än bilar.

V förefaller tillhöra den sortens "vänster" som helt enkelt inte kan ta hand om ens de mest givna chanserna (och som dessutom ber om ursäkt och tar avstånd från den vänster som lyckas). Förutom att inte kunna ta tillfället i flykten är kunskaperna om de ideologiska grunder (eller om vi skall säga "den vetenskapliga socialismen") usla eller obefintliga. Jag tror faktiskt att dåliga ideologiska kunskaper och oförmågan till bra taktiska beslut hänger ihop, man känner helt enkelt inte igen gudagåvorna när de dyker upp.

Det är alltså "exit V" som hotar vid årets val. Alternativt kan man samla ihop de där tiondelarna och åtminstone hänga kvar i Riksdagen på insidan av gärsgårn. Och vänta på att man totalt elimineras vid nästa val. Jag tycker det är tråkigt för alla fina människor som jobbar och sliter i partiet, och det är ännu mer tråkigt för alla andra som behöver en hård och radikal vänsterpolitik som skydd mot kapitalet - vi kan väl kalla dessa människor "det svenska proletariatet" för att sätta myror i huvudet på eventuella V-partister som läser detta! "Va, det finns väl inga proletärer i Sverige!"

Väljaropinionen i Demoskop

Parti, procent (jämfört med förra mätningen procentenheter)

Socialdemokraterna 37,1 +2,3

Vänsterpartiet 3,8 —2,1

Moderaterna 27,4 +2,1

Miljöpartiet 10,3 +0,6

Folkpartiet 7,4 —1,5

Kristdemokraterna 3,9 —0,6

Centerpartiet 3,1 —2,5

Sverigedemokraterna 5,0 +1,5

Övriga partier 2,0 +0,2

Vad göra då? Jag tror inte på "ett nytt parti". Möjligen kan det vara bra om en skenradikal grupp som V vittrar sönder. Det kan vara så att hindren för verkliga radikala sociala rörelser då minskar och att illusionerna blåser bort. Det behövs en rörelse som är folkets flertal i egenaktivitet, inte något som fixas till av några statligt avlönade partistrateger. Jag tror det är mer i samklang med hur Marx och Engels tänkte sig saken. Vi får fundera vidare på saken. Kanske folk till vänster om V kan få större utrymme för sina synpunkter också. De är mindre, men de klarar i alla fall av att hålla igång tidningar på ett sätt som verkar otänkbart för V sedan länge. Och exempelvis publicera det här.

3 kommentarer:

Karl Malghult sa...

Intressant men kanske inte helt konstigt och egentligen än mer sensationellt på sitt sätt vore det om Centerpartiet åkte ut ur Riksdagen. Centerpartiet är den enda borgerliga folkrörelsen vi har haft i Sverige och på landsbygden är det fortfarande en kraft att räkna med på många håll. Vi talar om ett parti som alltid kunnat lita på minst 5% av befolkningens stöd vilket räcker för riksdagsplats. Dessutom talar vi här om ett parti som fick in 1,8 miljarder efter försäljningen av Centertidningar 2005, det vill säga finansiella muskler saknas inte.


Å andra sidan kan man se Centerns fall som ett resultat av att bönderna minskat i antal och blivit småborgare/företagare. Sedan 1950-talet har andelen bönder eller andra som haft ägande och inflytande inom jordbruksindustrin röstat på Moderaterna i allt större utsträckning. Det här löste man genom att under 1970-talet gå över till folkrörelsearbete i stil med miljögrupper, men detta har man dock tappat bort de senaste trettio åren sedan Fälldin schabblade bort sig vid makten.



Kanske finns här en möjlighet att gå vidare genom att ta upp där V och C dabbade sig. Centerpartiet/Bondeförbundet organiserade människor på landsbygden och ledde studiecirklar i effektiv jordbruksproduktion. Jag undrar om det fortfarande finns någonting kvar av den andan i föreningar som ex. Småbrukarna, då kanske man kan få med de vänsterpartister som kan tänkas vara intresserade av att utforma produktion som inte är organiserad så att de som kan se får utanför fönstret skall kunna köpa lammkött från Nya Zeeland.

Björn Nilsson sa...

Intressanta synpunkter. I sociologiska undersökningar från Katrineholm i början av 50-talet visade det sig att "nästbästa"-partiet för socialdemokratiska arbetare var bondeförbundet. Antar att det rörde sig om arbetare med starka band kvar i jorden, omsadlade småbrukare och liknande. Den gruppen håller på att återgå till jorden nu (via begravningsbyråerna) och därmed är den äldre typen av arbetar- och bondeallians historia.

Dagens center måste betraktas som en politisk katastrof. Liksom inom V har man låtit några genier i partiledningen staka ut en kurs som leder rakt åt h-e. Hur många i partiets fotfolk vill vara liberalare än liberalerna, hålla på med larv som "stureplanscentern" och liknande? Och pengarna man fick för centerpressen, de hade ju kunnat betala världens mest intelligenta politiska konsulter utan att behöva pruta på notan. Nu verkar det som om politiken snickrats ihop i drängstugan över en liter renat.

Om det går att göra något positivt av detta? Du nämner något som jag uppfattar som lokal grön produktion, och det är något som skulle kunna bli stort framöver om vi börjar bygga om samhället efter resurssnålare och miljövänligare linjer. Då är frågan om vad det egentligen finns för framtid för landsbygden i Sverige, om det handlar om mer självförsörjande avkrokar eller om det är ett smartare utbyte mellan de större tätorterna och omgivande landsort som man skall satsa på. Jag röstar nog på det senare.

Karl Malghult sa...

Att jordbruket skall återgå till självförsörjande avkrokar inträffar nog bara efter att ett riktigt dystopiskt scenario har inträffat. Dagens jordbruk är i allra högsta grad en del av den moderna industrin, med dess olje- och (kemiskt framställda) konstgödselberoende.


LRF och Svenskt Näringsliv har utvecklat mycket starka band. Egentligen finns det inga hinder för att LRF skulle gå samman som en undergrupp till SN, idag har de i praktiken identiska intressen då LRF styrs av sina storbönder som blivit till ganska stora arbetsgivare. Mina äldre släktingar i Småland (gamla centerpartister) kan dock berätta om 1930-1940talens stridigheter, där det var till kooperationen (Konsum) man skulle leverera. De spädde inte ut mjölken och betalade inte underpriser för påstådda brister i varorna som levererades. KF är i mångt och mycket resultatet av den gamla arbetar/bondealliansen, dagens KF drivs dock i stort sett som vilket företag som helst. Undantag finns för vissa mindre konsumentföreningar som inte gått upp i de katastrofala jättarna som KF Göta och KF Stockholm. De bästa och sämsta livsmedelsbutikerna jag har varit i har varit konsumbutiker, här finns en enorm variation och spännvidd mellan olika butiker och det skiljer sig enormt i hur "medlemsmakten" fungerar från konsumentförening till förening. KF centralt har gått mot allt mer centralstyrning och detaljplanering genom central beslutade inköp för alla affärer m.m. vilket förstört KF-företag som Akademibokhandeln. "Butikerna ska bli mer inriktade på kommersiell litteratur. Böcker som inte finns på hyllorna får kunderna själva beställa via en dator placerad i butiken" som de själva säger. De böcker som flest väljer att köpa (eller låna) är de mest värdefulla- så likriktas utbudet i de få bokhandlare som finns kvar.


http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article551239/En-centraliserad-forlagsvarld.html