Enligt vad som meddelas har förebilden för denna kraftfulla unga affisch-dam, mest känd som Rosie the Riveter ("Nitar-Rosa") avlidit vid 86 års ålder. Geraldine Hoff Doyle hette hon i verkligheten, och hennes bild (som hon fick veta först långt senare) kom att hamna på en av de mest kända affischerna från Andra världskriget i USA när det gällde att entusiasmera produktionen på hemmafronten. Flera kommentatorer uttryckte sin tacksamhet till denna generation av människor, och det håller jag med om.
2 kommentarer:
Man skulle kunna jämföra med hur debatten om arbetslösheten är i dag, folk är arbetslösa för att de inte har "kompetens" nog, hade de bara den rätta kompetensen så skulle arbeten regna som manna från skyn. Vilken kompetens hade alla de människor, inkl Rosie, när de enrollerades till krigsproduktionen, förmodligen ingen som helst, man fick förmodligen någon snabbkurs i svetsning, nitning, el och allt vad där nu hör till för att bygga båtar, tanks, kanoner etc. Sen fick man lära sig efterhand. Kommer inte ihåg siffrorna men det var rent otroliga siffror när det gällde produktionsökning, produktivitet etc.
Nä det är nog säkrast att ha fruntimmerna kedjade vid spisen annars kommer de bara och förstör ackordet. ;-)
Liknande saker hände i Sverige, även efter kriget, under den tid industrin expanderade och det var brist på arbetskraft. Man fick helt enkelt anställa de människor man fick tag på om det rimligtvis kunde tros att de kunde sköta jobbet någorlunda. Och det fungerade. Idag verkar en anställning vara något alldeles oerhört att klara av att göra, och personalavdelningarna bebos av hysteriker som desperat hittar orsaker att inte anställa sökande. Utbildning på jobbet är mindre intressant när man försöker få personer som redan har en viss kompetens (vilket torde innebära att man hellre anställer folk som redan har ett liknande jobb än arbetslösa).
Skicka en kommentar