onsdag 22 december 2010

Sleven och grytan

I en ledare i Aftonlövet idag diskuteras tillväxten, och man hamnar i ett resonemang som Marx avlivade för länge sedan. Liket som går igen ser ut så här i ledaren:

Den som tror att det automatiskt ska trollas fram pengar för sociala reformer som man sedan kan dricka rödvin till, samtidigt som man sänker arbetstiden och gnäller över det finanspolitiska ramverket, tar inte politik på allvar. Om tillväxten ökar med en procent innebär det att skatteinkomsterna till offentlig sektor växer med elva miljarder – så skapas reformutrymme för vad socialdemokratin vill åstadkomma. Det brukade partiet förstå.

Var finns den hake som Marx upptäckte på sin tid? Det handlar just om tillväxten, men också det som tillväxten kommer ur - nämligen samhällets redan existerande totala rikedomar. Med ett resonemang av den här typen, där man bara ser hur mycket samhällets tillgångar ökar år för år, döljs de tillgångar som redan existerar bakom kulisserna. Man har en stor gryta full med soppa men får bara diskutera den lilla mängd som kan fås upp med ett drag med soppsleven: "Nå, hur fördelar vi det som är i soppsleven?" är budskapet från de krafter som absolut inte vill tala om några omfördelningar av den totala samhälleliga rikedomen.

Om vi i stället börjar diskutera helheten i stället för bara den mindre delen blir det givetvis en helt annan debatt. Skulle vi besluta om att det mesta av det som kallas tillväxt bara är strunt och något som vi kan vara utan finns ändå de där elva miljarderna - och många mer miljarder ändå - tillgängliga. Skulle vi dessutom arbeta efter tanken att en stat som har sin egen valuta har ett mäktigt verktyg för att sätta fart på oanvända resurser - läs: arbetslösheten - vore ännu mer vunnet. Men det verkar som om socialdemokraterna envisas med att röra sig i kräftans gångrikning, det lär vara bakåt, när de skall utveckla sin politiska debatt.

En ny inriktning kommer inte att uppträda "automatiskt", därtill lär behövas hård strid på olika fronter. Jag minns en facklig paroll som löd: "Högre lön på profitens bekostnad"! Just det, det fanns några som vågade säga att man skulle röra vinsterna. Något att lära av! Påhittet att sparande hos de rika skulle omsättas till investeringar som gynnar "oss alla" bör vara tämligen avslöjat som tomt numera, det är spekulationen som gynnas och detta på ett sätt som är rent samhällsskadligt. Vi kan ta den glada rubriken i Dagens Arbete Glöm finansklipparna – nu är det industrin som gäller som inte helt i linje med den plundringskampanj som bankkapitalet nu driver i Europa och Nordamerika.

Därmed borde det finnas utrymme för en offensiv politik - om man inte är fången i gamla fördomar om slevar, grytor, kakor som växer och måste fördelas, och allt vad som hittats på under årens lopp för att få folk att nöja sig med smulor från den rike mannens bord.

5 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Sen kan det också vara så att Aftonbladdret resonerar "realistiskt" dvs vad som med nuvarande styrkeförhållanden i samhället skulle gå att åstadkomma.

Problemet med sådant är förstås att om man har kompromissat från starten blir de slutliga kompromisserna ännu sämre än om man först gör klart för sig vad man vill och slåss för det. Och sen när det blir dags för beslut tar de nödvändiga kompromisserna.

Som inte bara Marx begrep utan också en borgerlig managementfilosof som Peter F Drucker, se hans utmärkta lilla direktörslärobok The effective executive från 1966.

Björn Nilsson sa...

Ibland kan man undra om det inte är kapitalisterna som har bäst kläm på hur klasskamp skall föras, medan "arbetarpartierna" mest jönsar omkring.

Teckentydaren sa...

Det är väl mer än uppenbart att kapitalisterna som de senaste decennierna varit bäst på klasskamp. En formidabel framgång som gett dem makt över samhället som de knappt ens hade före arbetarrörelser försökte sig på en inbrytning och kom en bit på vägen, men arbetarrörelserna nådde aldrig så långt som kapitalisterna gjort.

En del arbetarrörelser trodde att man kommit på jämbördig fot och kunde komma överens som likar, om det sett ut så har kapitalisterna gjort för att de tillfälligt var tvungna, de har aldrig sett arbetarrörelser som några likar, de har aldrig glömt att de förlorade makt till demokratiska rörelser, de har hela tiden haft för avsikt att ta till baks vad de förlorat.

På Arena försöker man tala om för vänstertyperna att de har helt fel när de menar att välfärdskramandet av högerpartiet bara är charader, högerpartiet har förändrats enligt Arena de har blivit mer socialdemokratiska. Man undrar vad de har mellan öronen på Arena, här står högern med närmast total seger efter 3-4 decennier av aggressivt klasskrig hur naiv får man bli. De har till och med varit så smarta att de låtit socialdemokratiska partier stå för effektuerandet av att flytta makt och välstånd från de många till de få. Som vi kan se handlar det mest om att avveckla resterna av vad som en gång var ett folkhem. Så att säga städa upp i den bråte som fortfarande ligger och skräpar.

Kerstin sa...

Vi har haft tillväxt större delen av de senaste 25 åren, och en positiv handelsbalans, men inte 17 har man "fördelat" denna tillväxt så att jämlikheten ökat. tvärtom. Så det där snacket om att vi måste ha tillväxt för att "ha något att fördela" som varit S paroll, är ju rent nonsens.

Sverige har aldrig varit så rikt som idag, men har fler fattiga (relativt sett) än vi haft sedan 40-talet eller så.

Anonym sa...

Kerstin:

Sverige anses ha en fattigdom på ca 6%, en siffra som vuxit sig dit den är idag. Merparten av de fattiga är invandrare bland annat, somalier, irakier, iranier, rumäner, syrier mm. Mao människor som kommit till Sverige utan någonting överhuvudtaget.

Om vi någon gång har en fattigdomsnivå på 0% betyder det att vi hjälper för få!

//Roger