onsdag 23 februari 2011

Folkens vår? Låt frihetens duva flyga högt och stolt!


"Födslosmärtorna av ett nytt Mellersta Östern känns, men inte så som många utanförstående tänkte sig." Jojo, när ett nytt politiskt landskap föds blir det inte som gangstergänget i USA:s härskare tänkte sig när man invaderade Irak och stödde Israels krig i Libanon och Gaza. Det är ju det uttalandet av Condoleeza Rice man driver med i bilden ovan från al-Jazeera. I stället för påtvingad fuskdemokrati uppifrån eller rena diktaturer har de stora folkmassorna börjat röra på sig. Och då kan det hända helt andra saker än vad smartskallarna i Washington tänkt sig. (Och kanske vad härskarna i Qatar, där al-Jazeera är baserat, har tänkt sig. Samt de som en gång i tiden tänkte sig al-Jazeera som kanal för västlig propaganda i arabvärlden, men plötsligt upptäckte att den faktiskt fungerade lite mer som just en nyhetsorganisation och låter flera sidor komma till tals.)

Vad står det mer, jo i fetstil: Projektet för ett nytt arabiskt århundrade. Även detta är att räcka lång näsa åt gangstergänget, för de hade ju sitt projekt för ett amerikanskt århundrade. Vilsenheten torde vara stor på sina håll när kartan och terrängen inte verkar stämma överens. Och skillnaden mellan de två torde växa medan folkrörelserna utvecklar sig på olika håll i världen. Visserligen är USA och dess vänner fortfarande imperialistiska tigrar som kan bitas hårt, men på sikt är de ändå, som Mao sade, papperstigrar.

Än är det kallt i Sverige, men kan vi åtminstone vara optimistiska och känna en föraning av vår - av folkens vår? Ibland verkar dörren till friheten slås upp, som våren 1945 när fascismen föll i Europa, eller åren omkring maj 1968, men det har alltid kommit reaktionära rekyler. Nu är vi där igen verkar det, samtidigt som kapitalismen är mer skakig än på många år, det har tillkommit nya orsaker till kriser sedan 68, men också en teknisk och vetenskaplig och kulturell utveckling som gör att vi kan förvänta oss enorma omvandlingar under de kommande åren. Omvandlingar och nya möjligheter, inklusive möjligheter att stå emot nya reaktionära rekyler. För att ta det lite gammaldags marxistiskt: den klass som är på uppåtgående bör vara optimistisk och se möjligheter, den som är på nedgång och faller sönder är pessimistisk - och det med rätta!

Fredens och frihetens duvor försöker slå sig ur burarna på många håll, må de lyckas! Just nu rapporterar radion om det fackliga upproret, och ockupation av delstatsparlamentet, i Wisconsin. Det lär komma mer! Ynkligt bara att vi inte har någon stark vänster i Sverige som kan ta hand om det här världshistoriska skredet ... eller kan det möjligen vara en fördel? Kan det vara så att exempelvis socialdemokraterna här är så försvagade och nedgångna att de inte längre har makt att hindra eller köpa upp och byråkratisera nya folkliga rörelser? Eller kan man tänka sig att partiet (och en del andra partier som en gång i tiden var progressiva) kan resa sig ur skam och förnedring och åter bli krafter att räkna med i samhällsomvandlingen? Samma fråga kan ställas om LO. "Make history, or be history!"

Frihetens duva kan skjutas ner av de onda krafterna. Denna, och övriga teckningar av Carlos Latuff, har jag hittat här.


Freds ... nej, det här är en krigsduva - det gäller att se upp för falsk varubeteckning!

Här är ingen duva alls, det är en teckning Latuff gjort för en webbsajt som heter Ikhras اخرس och som
uppenbarligen inte gillar USA:s köpta lakejer - och vem gör det egentligen? Det där med "amerikanskt" århundrande kan vi nog sätta ett frågetecken för.  

Det är mer eller mindre inbördeskrig i Libyen och Jemen, det har varit våldsamheter på andra håll, så denna nya folkliga vår får sannerligen inte en oblodig ankomst till världen. Och jag undrar om den varit möjlig om inte libaneserna bit för bit med våldsamma medel tryckt tillbaka israelerna, och att palestinierna kämpat emot så gott de kan, och därmed rört till planerna för ett helt västligt dominerat Västasien/Nordafrika? Det har hela tiden funnits fickor av beslutsamt motstånd i Mellersta Östern, och de har visat att det är möjligt att slå tillbaka.

Om några år kanske vi kan se tillbaka på en världshistorisk omvälvning, lika betydande som exempelvis när Första världskriget krossade en gammal värld och störtade den i kaos. Men nu en process åt andra hållet: en gammal värld krossas och en bättre och mänskligare värld skapas? Resurserna och idéerna finns.

2 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Ja, till och med fackföreningar som styrs av arbetsministern kan bli verktyg för medlemmarna - om de bara bryr sig. Som i Egypten och Tunisien, uppenbarligen, och som i Brasilien 1978.

Men då krävs det att dom bryr sig.

Björn Nilsson sa...

Ställd under galgen kan väl nästan vem som helst bry sig!