Det är sådant man bör ha i minnet när säkerhetsetablissemanget kommer springande och vill veta allt (ibland under korkat hotfulla former). Man kan samla hur mycket information/data som helst, men vad händer sedan? Det fanns uppgifter om att det var någonting på gång i New York 11 september 2001 men informationen utnyttjades inte. För att ta ett megastort historiskt exempel: vid Första världskrigets utbrott hade Österrike-Ungern tillgång till hela den ryska krigsplanen, tack vare någon flitig spion. Ändå hade österrikarna svårt att värja sig mot ryssarna, trots att man visste ungefär hur de skulle lägga upp sin krigföring.
Polisen har varit självkritiska mot sin insats vid förra söndagens demonstration, som attackerades av Svenska Motståndsrörelsen. Polisen hade information om att det fanns en grupp med ”gatustridsvapen” som hotade den tillståndsgivna demonstrationen. Problemet var bara att dessa uppgifter aldrig nådde de poliser som planerade bevakningen.
Det torde finnas många fler sådana exempel. Informationen finns, det spricker ändå. Kan det möjligen bero på att datainsamlingen blir ett självändamål och användningen av data sekundärt och underkastat fullständigt opålitliga mänskliga reaktioner och åtgärder? I stället för kvalitet satsas på kvantitet. Det är väl ungefär som att leta efter en nål bland några höstrån, men först vräka över en hel jättestor höstack - och sedan börja leta efter nålen.
Men vi kan ju se detta som att "mediet är budskapet". Det är inte informationen som är det man söker, det är helt enkelt så att moderna datorer och datorprogram gör den här sortens insamling av information möjlig. Och så kör man den linjen. Bara för att man kan göra det, inte för att det skulle vara särskilt effektivt. Sedan får argumenten hittas på i efterhand om folk börjar fråga. Man kan tala dunkelt om hemska attentat som förhindrats genom spaningen (och som man naturligtvis inte kan ge några detaljer om), man kan muttra något om "den mänskliga faktorn, tyvärr skickades inte informationen vidare .." om det trots allt smäller ändå.
 |
| Bra, ge borgardrummeln en ordentlig utskällning bara! |
***
På tal om Kärrtorp och 'bra' tajming: samtidigt med eländeti Kärrtorp kommer uteslutningen av ungvänster-killen Allard i Örebro. Rimligen måste vänsterns högkvarter (Kungsgatan 84, Stockholm) fundera på hur smart detta egentligen är. Visserligen är ung vänster inte så stort längre (har sett uppgift om 1500 medlemmar) men någon betydelse som rekryteringsbas för partiet måste ju organisationen ha. Om man utesluter de mest aktiva medlemmarna - ja, vad finns kvar då? Ett antal passiva, en del som bara är medlemmar på pappret, några lydiga karriärister kanske?Är det den sortens människor som är vänsterpartiets framtid?
Det är inte rättvist att säga att vänsterpartiet utesluter folk till höger och vänster. Man utesluter folk till vänster. (En lustighet som jag inte hittat på själv, den finns i diskussionstråden just om Ung vänster på sajten Socialism.nu.) Nu kan ju uteslutningen av Allard i Örebro också knytas till en långvarigare konflikt inom partiet, och hans tack för skyddet från RF kan ha varit bara en snabbt fångad chans att bli av med honom, men dumt och opportunistiskt är det likförbaskat. Och nu har han ett antal distrikt på sin sida som det verkar. En del kanske försvinner, några fortsätter väl med desperata förhoppningar om att det ändå på något underbart magiskt sätt skall gå att få någon socialistisk färg på vänsterpartiet och dess ungdomsförbund, en del kan tänkas gå till vänsterrörelser med någon sorts vänsterprofil. Vi får se.
Med politisk opportunism kan det vara som med fylleri och nyliberalism: först framgångsrus, sedan en plågsam baksmälla som måste botas med mer av samma ohälsosamma ämnen!
17 kommentarer:
Vänsterpartiet extremsekteristerna, alla medlemmar måste godkännas av moderata samlingspartiet. Upplevs en vänsterpartist som "farlig" av moderater och folkpartister så bör hen omedelbart uteslutas.
I snart 100 år har svenska arbetarörelsen och vänstern uteslutande markerat åt vänster. De är sekterister samtliga.
Det är allvarligt när det är företag som tillser att lagen följs och att SÄPO inte missbrukar sina befogenheter. SÄPO vill bli av med den kontrollen. SÄPO tyckte att debatten var överdriven, SÄPO kom med överdrivna halmgubbar, känsloargument och extrema överdrifter. SÄPO får helt enkelt skärpa sig så att SÄPO får en sansad debatt. Hade de kontroller som finns hos operatörerna idag inte existerat, så hade SÄPO samlat in uppgifter om folk i strid med lagen och sina regler, det är FAKTA, något vi faktiskt vet. Emot detta kommer SÄPO med fantasier.
Så jag funderade lite på under vilka omständigheter jag själv kunde acceptera övervakning och kom fram till följande:
Övervakning skall vara avgränsad i tid, den skall ha ett specificerat syfte, de data som skall insamlas skall definieras på förhand, misstankegrad som medger tvångsmedel måste finnas innan övervakningen påbörjas, brottet som misstänks skall ha ett straffvärde som medger att tvångsmedel används, övervakningen skall ha transparens och endast vara hemlig under den tid den pågår, därefter skall de övervakade meddelas. De data som insamlas skall förstöras efter den avgränsade tiden om inget beslut om rättsliga åtgärder blivit följd av övervakningen. De övervakade skall ha rätt att rättsligt pröva en övervakning som utförts i strid med dessa regler.
Jag är juridiskt okunnig men jag TROR att det som du skriver från 'Övervakning' och fram till 'pågår' redan finns i lagstiftningen. Däremot har man brutit mot lagen ibland och ägnat sig åt slentrianövervakning under årtionden. Om man följde lagen och sedan införde transparensen skulle det kanske inte bli bra men åtminstone bättre.
V:s slapphet mot sina högeravvikare och socialdemokraternas oförmåga att utesluta 'primegategänget' visar hur ynkliga dessa partier är.
Vänsterpartiet fortsätter att försöka tillfredställa högerns krav på deras medlemmar och representanter.
Allards efterträdare uttalar samma stöd för RF som Allard. Uppror i den lokala föreningen?
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/tvarsnytt/allards-ersattare-stodjer-revolutionara-fronten
Det postmoderna Vänsterpartiet. Värdenihilister som intar positionen att det moraliska motivet till en handling inte spelar någon roll. Som om att våld för att förhindra personer från att påbörja ett folkmord skulle vara likvärdigt med att använda våld för att få till stånd folkmord. Nyttiga idioter åt fascisterna hela högen.
Möjligen är det inte bara uppror i den lokala föreningen/distriktet. Ilsket mummel hörs från flera distrikt - tror fyra eller fem har protesterat mot uteslutningen av Allard. Om man nu kickar ut hans efterträdare kommer det att bli pajaskonster av det hela. Väldigt pinsamt helt enkelt.
Att riksdagen har fått ett till postmodernt parti räcker för mig. Nu är det slut på medlemskapet i V. Man kan inte mobilisera och få folk engagerade på värdenihilistisk grund. Anser V:s ledning att våra värderingar inte är värda att slåss för, då anser de att V inte är värda att slåss för. Man kan inte bygga ett samhälle på värdenihilistisk grund!
Hum hum hum. Ärligt talat har jag ganska länge undrat om v är rätta partiet för dig. Jag undrar hur många av de tvärilskna upproriska ungdomar jag stötte på i v-möten för några år sedan som ännu orkar vara med i partiet. Oktoberrörelsens kritik mot KP handlade ju om att KP mest handlade om att sälja tidningar. V gör ju inte ens det längre sedan man i god arbetarrörelseanda likviderat den egna pressen. Varför inte bli en (ett?) OR i stället?
Tja, man måste nog ändå ha gått in i ett riksdagsparti med representation i riksdag och kommun, för att inse problemen med den parlamentariska vägen i politiken. Att dessutom få inblick i det riggade systemet i kommunerna är en mycket nyttig erfarenhet.
Jag är lite närmare Jan, min tro på att partipolitiskt förändra samhället knäcktes helt av ett par möten i vänsterns lokalförening. Det måste till rörelser utanför politiken om politiken skall kunna förändra något. Man kan inte kämpa för en samhällsgemenskap uppifrån och ned, man kan inte tvinga fram en samhällsgemenskap med statens tjänstemän.
Här är mitt avtackningsbrev till partistyrelsen.
--
Uteslutningen av Markus Allard, Aron Etzlers uttalande om Allards efterträdares stöd till kamp emot nazismen räcker för mig. Det var droppen.
Vänsterpartiet har nu blivit ett fullfjädrat postmodernt parti, de omfamnar en postmodern värdenihilism som säger att det inte är någon skillnad på att med våld försöka få till stånd ett folkmord och att med våld bekämpa folkmördare. Vänsterpartiets ledning skriver under på alla punkter i Eskil Franck's postmoderna SOU utredning. I grunden menar utredarens värdenihilistiska ansats att det inte är någon skillnad på såna som ANC och Apartheid, att Mandela inte är bättre än De Clerc. Att våra FN soldater i Jugoslavien var lika goda kålsupare som Slobodan. Det är en assymetrisk relativism till nazisternas fördel, värdenihilism är att vara en nyttig idiot åt nazisterna. När man gör motiven irrelevanta så står man på de mest illvilliga motivens sida.
Att Vänstern nu blir det 8:de postmoderna partiet i riksdagen eliminerar helt vänsterpartiets relevans. Ett värdenihilistiskt parti bland andra, som vägrar att slåss för de värderingar som en vänsterpolitik måste vila på. Slavoj Zizek har rätt när han säger att man inte kan bygga ett samhälle på värdenihilism. Man kan inte bygga ett parti på värdenihilism och även om man kan göra det, så finns det 8 partier till i den postpolitiska riksdagen att engagera sig, för, ja för vadå? ingenting.
Om vänsterpartiet skall ha något existensberättigande alls, måste de våga kämpa för de värderingar som en gång legat till grund för partiet, själva syftet med partiets existens. Uteslut Aron Etzler och de andra i partiledningen som är i färd att omvandla vänsterpartiet i postmodern riktning. Ta avstånd från postmodernismen och ta upp kampen för de värderingar som vänsterns medlemmar har, våga ta upp kampen med postmodernismen.
Tack för mig.
Med vänliga hälsningar,
Martin
Jaha, det var ju ambitiöst skrivet. Minns inte att jag skrev något speciellt när jag hoppade av, möjligen ett ebrev att nu fick det vara nog efter ett par års medlemskap. Men det var redan när Sahlin slog igen dörren och Ohly sumpade chansen till en oberoende politik, fri från den den kvävand sosse-icke-politiken. Det har runnit en del vatten genom Slussen sedan dess.
Det var raljerande och fullt med upprepningar, men det får duga, det är inte fel att irritationen tydligt märkbar även om slagkraften i uttalandet kunde mått bra av nån genomläsning till.
Här kommer ett citat från min favorit Jean Bricmont
Läs gärna hans bok
"Humanitär imperialism"
http://www.nyhetsbanken.se/news/view.asp?ID=678
Till skillnad från den latinamerikanska vänstern, har den patetiska europeiska versionen förlorat all känsla för vad det innebär att göra politik. Den försöker inte att föreslå konkreta lösningar på problem, och kan bara göra moraliska ställningstaganden, särskilt då att fördöma diktatorer och kränkningar av mänskliga rättigheter i storslagna brösttoner. Den socialdemokratiska vänstern följer högern med i bästa fall ett par års fördröjning och har inga egna idéer. Den "radikala" vänstern lyckas ofta med konststycket att samtidigt som den
fördömer västvärldens regeringar på alla möjliga sätt, kräva att samma regeringar ingriper militärt över hela världen för att försvara demokratin. Deras brist på politisk eftertanke gör dem mycket sårbara för desinformationskampanjer och de blir lätt passiva cheerleaders för USA/NATO:s krig.
Hans recept är att reorganisera
vänstern
Står fast vid att ett nytt
bildningsförbund vore ett
lägligt projekt i dagens
verklighet, för att bredda basen
där medierna slåss
om att fjäska med makthavare
där bibliotekshögskolan saknar
litteratur som obligatoriskt
ämne i kursplanen
där biblioteken gallrar bort
tonvis med klassiker och har
syjuntor, klänningsutställningar
stavuthyrning m.m
där ABF inte längre har bildning
som huvudmål utan bedriver
utbildningar i praktiska färdigheter.
Tommy Sjöberg
Tommy,
jag har läst ett par böcker om Venezuela osv, när jag intresserade mig för deltagardemokrati. Tänkte att vi i lokalföreningen skulle kunna köra lite studiecirklar i inom studieförbundet. Men det rann ut i sanden, dels var intresset för olika vänstertaktiker svagt, sedan blev studiecirkels-idén kvar endast som en ambition på papper.
Europeiska vänstern är upptagen med att kritisera till höger och vänster, tjafsa, gör inget. Totalt desillusionerande, intresset för aktiviteter var inte hög i V. De är dessutom numera extremt lojala till den parlamentariska processen. Lojaliteten emot systemet är deras ledstjärna idag. Att uppmana medlemmar till bojkotter eller aktioner emot företeelser skulle aldrig falla dem in.
Latinamerika har en produktiv bas som utvecklas positivt på sina håll, och det bör medföra positiv utveckling i den politiska överbyggnaden. I Europa vittrar basen sönder, och överbyggnaden blir väl därefter.
Genom folkbildningsarbete kommer
man i kontakt med nya människor
utanför medelklassvänstern som
har kört fast.
Tror det finns slumrande krafter
inom LO-kollektivet som har mer
energi för kamp underifrån.
Det var minst 20.000 som här i
Göteborg protesterade 2001 under
EU-toppmötet och lika många i Mars
2003 i protest mot USA:s krig
i Irak.
Dom lever ju än och är möjliga
att aktivera igen.
Tommy Sjöberg
Tommy,
fick höra idag att man kan kasta ett öga på transportarbetarna, de verkar väldigt aktiva.
Loiskt för det är de arbetarna som har hela ekonomin i sina händer i en globaliserad värld.
Och Frances Tuuliskorpis kamp för
organisering underifrån.
Hon riskerar inte att bli ihjälkramad
av medelklassen likt Åsa Linderborg,
hennes inriktning är farlig för det
bestående, HUR vi producerar våra
nyttigheter.
Tommy Sjöberg
'Medelklassen' känner nog inte till Frances T, och därmed klarar hon sig!
Skicka en kommentar