måndag 29 februari 2016
Vem har gjort det?
Verkar som några tomtar ränt runt i Stockholm och satt upp sådana här banderoller på broar. Vem är ansvarig för mordet på Nemtsov? Kan vi gissa på en ukrainsk länk? I Ryssland tycks hans genomslag som politiker på senare år inte ha varit särskilt stort, vilket kan ha att göra med ett förflutet under Jeltsinåren. Och sådant går knappast hem hos ryssen, med tanke på hur eländigt det var då.
Tummen på tidningen
Här följer min tumme på fram- respektive baksidan av ett par tidningar som ramlat ned i brevlådan de senaste dagarna.
"Marknadskrafterna slår till" - så kan man väl definiera ovanstående. "Söder om Folkungagatan" - SOFO - drog till sig en massa hippa typer just på grund av den originella miljön, med småbutiker och liknande. Men i och med att de hippa typerna flyttar in så upptäcker fastighetsägarna att det går att göra mer kulor genom att blåsa upp hyrorna på affärslokaler. Och då åker de gamla trivselskapande små rörelserna ut. Jaja, får "marknadskrafterna" härja ett tag så ser väl snart SOFO ut som alla andra trista likriktade kvarter i stan. Hipsters får stå där med långa näsor och glo på samma butikskedjor som finns över allt. Det verkar som privatägande och privatvinst ibland har svårt att gå ihop med just de faktorer som drar till sig intresserade.
Det här är baksidan på senaste Forskning & Framsteg. Den behärskas av reklam från en firma som säljer kikare och annat för bland annat astronomiintresserade. Om du så att säga följer tummens riktning så hamnar du på en rund företeelse med en röd grej som pekar nedåt. Det är ett radioteleskop för amatörer (med gott om pengar). Hala upp 100.000 så är det ditt!
"Tänk om Galileo haft en sådan grej när han började utforska rymden!" - Äsch, meningslöst, han hade ju ingen ström till datorn i alla fall (datorn som han alltså inte hade och inte hade begripit sig på!). Galileo hade ett teleskop som, enligt vad jag läst någonstans någon gång, inte var mycket starkare än en teaterkikare. Men det räckte för att upptäcka Jupiters månar.
Men att tekniken har hunnit så långt idag att astronomiskt intresserade amatörer kan sitta med egen utrustning och lyssna till "sfärernas musik" (eller åtminstone brus från rymden), det är ju fantastiskt! Och vill man inte lyssna kan man åtminstone införskaffa ett teleskop, datorstyrt naturligtvis, och sitta och spana ut mot de himmelska objekten. Är man lagd åt andra hållet finns det mikroskop för den som är lagd åt de små föremålen i tillvaron. Det finns alltid saker att upptäcka.
Slutfråga: vad gör de här möjligheterna med oss som människor? Det som förut var omöjligt, och sedan bara möjligt för ett fåtal forskare, kan nu utföras av miljoner människor. Är det möjligen en del av den revolution som, för att tala med Marx, gör att vi kan lämna människans förhistoria och övergå till dess historia?
"Marknadskrafterna slår till" - så kan man väl definiera ovanstående. "Söder om Folkungagatan" - SOFO - drog till sig en massa hippa typer just på grund av den originella miljön, med småbutiker och liknande. Men i och med att de hippa typerna flyttar in så upptäcker fastighetsägarna att det går att göra mer kulor genom att blåsa upp hyrorna på affärslokaler. Och då åker de gamla trivselskapande små rörelserna ut. Jaja, får "marknadskrafterna" härja ett tag så ser väl snart SOFO ut som alla andra trista likriktade kvarter i stan. Hipsters får stå där med långa näsor och glo på samma butikskedjor som finns över allt. Det verkar som privatägande och privatvinst ibland har svårt att gå ihop med just de faktorer som drar till sig intresserade.
Det här är baksidan på senaste Forskning & Framsteg. Den behärskas av reklam från en firma som säljer kikare och annat för bland annat astronomiintresserade. Om du så att säga följer tummens riktning så hamnar du på en rund företeelse med en röd grej som pekar nedåt. Det är ett radioteleskop för amatörer (med gott om pengar). Hala upp 100.000 så är det ditt!
"Tänk om Galileo haft en sådan grej när han började utforska rymden!" - Äsch, meningslöst, han hade ju ingen ström till datorn i alla fall (datorn som han alltså inte hade och inte hade begripit sig på!). Galileo hade ett teleskop som, enligt vad jag läst någonstans någon gång, inte var mycket starkare än en teaterkikare. Men det räckte för att upptäcka Jupiters månar.
Men att tekniken har hunnit så långt idag att astronomiskt intresserade amatörer kan sitta med egen utrustning och lyssna till "sfärernas musik" (eller åtminstone brus från rymden), det är ju fantastiskt! Och vill man inte lyssna kan man åtminstone införskaffa ett teleskop, datorstyrt naturligtvis, och sitta och spana ut mot de himmelska objekten. Är man lagd åt andra hållet finns det mikroskop för den som är lagd åt de små föremålen i tillvaron. Det finns alltid saker att upptäcka.
Slutfråga: vad gör de här möjligheterna med oss som människor? Det som förut var omöjligt, och sedan bara möjligt för ett fåtal forskare, kan nu utföras av miljoner människor. Är det möjligen en del av den revolution som, för att tala med Marx, gör att vi kan lämna människans förhistoria och övergå till dess historia?
lördag 27 februari 2016
Samma nävar då som nu?
Bilden ovan är färsk, från Xinhua (Nyhetsbyrån Nya Kina). Den nedre är från kulturrevolutionen i Kina. Idag är kampen mot korruption viktig i Kina. En skog av ljusblå knytnävar skrämmer slag på en person som (för att göra saken tydligare för kinesen i gemen antar jag) har iklätts en huvudbonad av samma sort som kejsartidens mandariner bar. Nedan är det några usla små kulturfiender som får sig en rejäl råsop av en muskulös arbetare.
Jag förstår symboliken, men samtidigt har jag alltid varit tveksam inför bilder av typen "jättestor arbetare spöar upp liten klassfiende". Det verkar inte så modigt, även om den sortens bilder väl egentligen tjänar till att få proletariatet att räta på ryggen och inte vara rädd för fiender som verkar oerhört stora och mäktiga, men som i själva verket är svaga och kan falla om de möter beslutsamt motstånd.
Hur som helst: medan Kina travar vidare på den kapitalistiska vägen verkar en del av tänkandet från den socialistiska epoken hänga kvar. Bland annat i form av knutna nävar!
fredag 26 februari 2016
Inga byggnadsarbetare?
I senaste numret av Forskning & Framsteg (nr 3/2016) finns en artikel om hur hela hus kan byggas med 3D-teknik. "En byggarbetsplats utan byggarbetare" står det som rubrik för en bild där processen beskrivs. Fast helt tomt verkar det inte vara: själva grunden måste gjutas på gammalt vanligt sätt, dessutom måste montering av rör, kablar, tak etc. göras av vanliga knegare. Jag antar att snickare, golvläggare och andra också kan behövas för att få det hela klart.
Tekniken är under utveckling, men vill man ha byggarbetsplatser där det inte springer omkring så mycket folk verkar det hela lovande. Vad som inte framgår av artikeln är hur stor arbetsstyrka det verkligen behövs för att tillverka hus med 3D-skrivare. Det kommer att krävas människor som konstruerar och tillverkar skrivarna, det krävs människor för att ta fram och transportera råmaterialet. Som redan framgått behövs till det ännu en del vanligt manuellt jobb för grundgjutning och installationer, och jag antar att det måste stå några knegare i gula skyddsvästar på byggplatsen för att se att skrivaren gör det den skall göra. Så det är några processer som löper parallellt: det krävs färre människor på bygget, men en del av arbetet flyttas åt annat håll. Och så försvinner vissa arbeten definitivt.
Man kanske kan se det som att hela byggtekniken gör en cirkelrörelse. I begynnelsen skedde det mesta just där huset skulle byggas. Sedan kom modern teknik där byggelement gjordes på fabrik och kördes ut till byggena. Med 3D-tekniken sker en rörelse tillbaka till ursprunget: visserligen kan skrivaren göra standardiserade element, men det sker på plats. Och det verkar som tekniken också tillåter modifieringar, så att det ena elementet inte behöver se ut som det andra. Därmed kan man komma närmare det gamla hantverksmässiga byggandet, fast hantverkaren nu är en programmeringskunnig person utrustad med en datorstyrd skrivare.
Om vi funderar vidare på det där med transporter: det blir själva skrivaren, plus råmaterial som står för den stora mängden material till arbetsplatsen. Man får väl tänka sig att det oftast är en lastbil. Men hur blir det med framtida förarlösa fordon? Kanske tusentals chaufförsarbeten försvinner inom något årtionde? - Och vilket behov kommer det att finnas av arkitekter om det blir lättare även för privatpersoner med lite datorvana att snyta fram en egen ritning på det nya fina huset och sedan lägga en beställning hos en 3D-byggfirma?
Om vi tittar på fabriken där skrivaren görs, kommer det möjligen en framtid där skrivarna är så läraktiga att de kan bygga nya skrivare själva, och därmed minska behovet av mänskligt ingripande? En annan fråga är om råmaterialet: om man som en del vill göra tänker använda skogsavfall kanske det kan bli gräl med andra som också vill använda resterna efter skogsavverkningar?
En alternativ term för 3D är "additiv tillverkning" ser jag. Har för mig att det kallades något annat på svenska tidigare. Ser nu att F&F-artikeln finns på nätet. Bilden nedan kommer därifrån. Skrivaren åker fram på räls och bygger väggarna lager för lager.
Notera på bilden att skrivaren tar fram ett hus med rätt många rundade hörn. Och detta fixat utan ett gäng pilsnerdrickande murare!
Detta är för övrigt inlägg 4444 på denna blogg. Kan någon siffermystik skönjas i detta?
Tekniken är under utveckling, men vill man ha byggarbetsplatser där det inte springer omkring så mycket folk verkar det hela lovande. Vad som inte framgår av artikeln är hur stor arbetsstyrka det verkligen behövs för att tillverka hus med 3D-skrivare. Det kommer att krävas människor som konstruerar och tillverkar skrivarna, det krävs människor för att ta fram och transportera råmaterialet. Som redan framgått behövs till det ännu en del vanligt manuellt jobb för grundgjutning och installationer, och jag antar att det måste stå några knegare i gula skyddsvästar på byggplatsen för att se att skrivaren gör det den skall göra. Så det är några processer som löper parallellt: det krävs färre människor på bygget, men en del av arbetet flyttas åt annat håll. Och så försvinner vissa arbeten definitivt.
Man kanske kan se det som att hela byggtekniken gör en cirkelrörelse. I begynnelsen skedde det mesta just där huset skulle byggas. Sedan kom modern teknik där byggelement gjordes på fabrik och kördes ut till byggena. Med 3D-tekniken sker en rörelse tillbaka till ursprunget: visserligen kan skrivaren göra standardiserade element, men det sker på plats. Och det verkar som tekniken också tillåter modifieringar, så att det ena elementet inte behöver se ut som det andra. Därmed kan man komma närmare det gamla hantverksmässiga byggandet, fast hantverkaren nu är en programmeringskunnig person utrustad med en datorstyrd skrivare.
En bild från Stockholmskällan. 1952 höll den här mannen på att mura i ett småhusområde. |
Om vi funderar vidare på det där med transporter: det blir själva skrivaren, plus råmaterial som står för den stora mängden material till arbetsplatsen. Man får väl tänka sig att det oftast är en lastbil. Men hur blir det med framtida förarlösa fordon? Kanske tusentals chaufförsarbeten försvinner inom något årtionde? - Och vilket behov kommer det att finnas av arkitekter om det blir lättare även för privatpersoner med lite datorvana att snyta fram en egen ritning på det nya fina huset och sedan lägga en beställning hos en 3D-byggfirma?
Om vi tittar på fabriken där skrivaren görs, kommer det möjligen en framtid där skrivarna är så läraktiga att de kan bygga nya skrivare själva, och därmed minska behovet av mänskligt ingripande? En annan fråga är om råmaterialet: om man som en del vill göra tänker använda skogsavfall kanske det kan bli gräl med andra som också vill använda resterna efter skogsavverkningar?
En alternativ term för 3D är "additiv tillverkning" ser jag. Har för mig att det kallades något annat på svenska tidigare. Ser nu att F&F-artikeln finns på nätet. Bilden nedan kommer därifrån. Skrivaren åker fram på räls och bygger väggarna lager för lager.
Notera på bilden att skrivaren tar fram ett hus med rätt många rundade hörn. Och detta fixat utan ett gäng pilsnerdrickande murare!
Detta är för övrigt inlägg 4444 på denna blogg. Kan någon siffermystik skönjas i detta?
onsdag 24 februari 2016
Konstig arkitektur och hemska (?) städer
Enligt en artikel hos BBC har den kinesiska regeringen ingripit vad det gäller konstig arkitektur:
Med andra ord verkar inte arkitektur som skall "sätta [någon plats, välj själv] på kartan" vara uppmuntrad längre. Och det borde väl minska marknaden för icke-kinesiska arkitekter som kommer med konstiga idéer, av typen tekanna eller byxor. Titta gärna på BBC:s sida för dessa och andra underligheter. Kina har ju en egen lång tradition av hur man bygger, och den bör väl kineserna ta vara på?
Jag har klippt en del stadsbilder från nyhetsbyrån Nya Kinas (Xinhua) twitter. Antagligen finner de människor som till varje pris vill bygga tätt och högt mycket av det följande härligt och fantastiskt. Andra torde ha andra synpunkter.
The Chinese government has issued a new directive banning "bizarre architecture", and criticising some of the "oversized, xenocentric, weird" buildings in the country.
China has seen a number of architectural gems springing up in recent years, including one building shaped like a teapot and another that has been likened to a pair of trousers.
Under the new directive, buildings are to be "economical, functional, aesthetically pleasing" and "environmentally friendly".
Med andra ord verkar inte arkitektur som skall "sätta [någon plats, välj själv] på kartan" vara uppmuntrad längre. Och det borde väl minska marknaden för icke-kinesiska arkitekter som kommer med konstiga idéer, av typen tekanna eller byxor. Titta gärna på BBC:s sida för dessa och andra underligheter. Kina har ju en egen lång tradition av hur man bygger, och den bör väl kineserna ta vara på?
Jag har klippt en del stadsbilder från nyhetsbyrån Nya Kinas (Xinhua) twitter. Antagligen finner de människor som till varje pris vill bygga tätt och högt mycket av det följande härligt och fantastiskt. Andra torde ha andra synpunkter.
Här är ett hus som liknats vid ett par byxor. |
Månen över Beijing är OK, men det andra? |
Här får jag närmast en känsla av undergång snarare än framgång. |
tisdag 23 februari 2016
Pissigt
måndag 22 februari 2016
söndag 21 februari 2016
Med Marx i skogen
Här är ett citat från Marx' Kapitalet II, trettonde kapitlet, i Ivan Bohmans översättning från 1971. Det börjar med att Marx citerar en skriftställare i jordbruksekonomi vid namn Kirchhof:
Den här bilden är nästan tio år gammal. Förhoppningsvis sätter ingen yxan i den här tallen, särskilt som den råkar stå i en nationalpark. När den faller så bör det vara för väder och vind, inte på grund av mänsklig girighet och dumhet.
Det centrala här är att Marx pekar på att vissa typer av ekonomisk verksamhet inte passar för kapitalistisk produktion. Träd växer inte så fort om de får utvecklas i naturlig takt, men kapitalisten (vare sig det är en enskild person eller bolag) skriker hela tiden efter vinst. Och det bådar för otrevliga konsekvenser när det naturliga förloppet ställs åt sidan. Notera att Marx pekar på en generell tendens, "kulturens och industrins utveckling", och därmed är det inte bara det kapitalistiska skogs(miss)bruket som får sig en känga. Den klassiskt skolade Marx bör ha känt till den förödelse som drabbade skogarna runt Medelhavet i antiken och ännu tidigare."Virkesproduktionen skiljer sig från huvuddelen av den övriga produktionen väsentligen därigenom, att naturkraften här verkar självständigt, och att den naturliga förnyelsen inte kräver några insatser av arbete och kapital. T. o. m. när skogarna förnyas genom sådd och plantering, erfordras f. ö. en ringa mängd människo- och kapitalkraft vid sidan av naturkrafternas verkan. Dessutom kan skog växa och trivas även på magra jordar, där det inte lönar sig att odla spannmål. Men ett lönsamt skogsbruk kräver å andra sidan betydligt större arealer än spannmålsodlingen, ty inget rationellt, vetenskapligt bedrivet skogsbruk är möjligt på små skiften, där biprodukterna i regel går till spillo och en effektiv skogsvård är svår att genomföra. Dessutom är produktionsprocessen bunden till så långa tidsperioder, att den spränger gränserna för ett privatföretags affärsmässiga planläggning, som ibland t. o. m. går utöver tiden för ett människoliv. Det kapital, som utlagts för markförvärvet,"(vid samhällelig produktion bortfaller detta kapitalutlägg, och där gäller frågan endast, hur mycket mark man kan disponera för skogsbruk i stället för att använda den för spannmålsodling och som betesmark)
"ger nämligen återbäring först efter mycket lång tid, och omslagstiden är för vissa trädslag ända upp till 150 år. Dessutom erfordras för ett effektivt skogsbruk ett levande trädbestånd, som omfattar 10-40 gånger så många som den årliga avverkningen. Ingen kan därför bedriva regelbundet skogsbruk, som inte äger en betydande skogsareal och dessutom har andra intäkter till sitt förfogande." (Kirchhof: a. a. s.58.)Den långa produktionstiden (som består av arbetstid i relativt ringa omfattning) med därav följande långa omslagstid medför, att skogsbruket är olämpligt som kapitalistiskt privatföretag, och detta gäller i lika hög grad, om ett bolag träder i stället för den enskilde kapitalisten. Kulturens och industrins utveckling överhuvud har i alla tider åstadkommit en så intensiv skogsskövling, att alla åtgärder, som företagits till skogarnas skydd, i jämförelse därmed ter sig ytterst obetydliga.
Den här bilden är nästan tio år gammal. Förhoppningsvis sätter ingen yxan i den här tallen, särskilt som den råkar stå i en nationalpark. När den faller så bör det vara för väder och vind, inte på grund av mänsklig girighet och dumhet.
lördag 20 februari 2016
Önskas: ordning och reda (?)
Nedanstående bild hittade jag på den här sidan, där det kortfattat berättas om datamaskiner i den sovjetiska planeringen hos GOSPLAN. Den föreställer några damer som arbetar med maskinen 'Kiev'. Det var på den gamla goda tiden när datorerna alltså hette datamaskiner och var stora som hus, men ändå prestationssvaga jämfört med en ordinär bordsdator idag!
Varför tar jag upp detta ämne? Datorer är bra hjälpmedel för planering, och jag har tidigare skrivit om problemet med att få in modern datakraft i den sovjetiska planeringen. Teknik och kunnigt folk fanns, svårigheten låg på det politiska planet. De höga cheferna i industrin ville inte gärna ge ut de exakta uppgifter som krävdes för att en maskinstyrd planering skulle fungera. De ville vara oberoende kungar i sina egna riken. Inte ens partiets högsta ledare kunde rå på dem. Så det blev inget med den goda idén.
Men det finns ju andra aspekter. Några opinionsundersökningar (vars pålitlighet jag inte går i god för) påstår att majoriteten av ryssar vill återgå till planekonomi.
Most Russians favor a return to a Soviet-style planned economy, according to a recent poll by the independent Russian pollster Levada Center, published on its website on 17 February.Asked whether they would prefer a planned or a free market economy, over half of those polled (52%) opted for the former. About a quarter (26%) preferred the latter, while 22% were not sure.
Det finns en tidigare undersökning också, och om man sammanfattar resultaten väldigt grovt så är minst hälften av ryssarna för planekonomi och en fjärdedel föredrar marknadsekonomi. Resten vet inte. Kan man gissa att det har med "ordning och reda" att göra? Den planekonomi som de flesta minns av egna erfarenheter är den stagnation som kännetecknade Bresjnev-epoken, och den är egentligen inte mycket att hurra för. Men jämfört med det kaos som bröt ut när Sovjet avvecklades kan den kanske av många ses som en guldålder. När marknadsekonomi skulle införas på 1990-talet skedde det på ett sätt och med resultat som bör ha vaccinerat många ryssar från att tro att det är ett system som gynnar den lilla människan. Uppskattningen av planekonomi kanske helt enkelt handlar om att man vill ha social rättvisa och ett anständigt samhälle att leva i?
Och det intressanta är ju att med dagens teknik så torde planekonomi inte vara omöjlig att upprätta igen i Ryssland. Det hänger på politisk vilja. Vad vill Putin egentligen? Och vad händer om den fjärdedel av befolkningen som inte kan besluta sig plötsligt ändrar uppfattning och ansluter sig till planeringslaget?
fredag 19 februari 2016
Den kosmiska symfonin
torsdag 18 februari 2016
Juel-Trion Cupol orkestern - På en byväg om våren - Bra diktion!
Varför lägger jag upp en gammal inspelning med Karin Juel och barnen Inger och Bengt från 1948? Dels är ju våren förhoppningsvis på väg, men det finns en annan anledning.
Diktion. Dik-ti-on!
Man hör ju vad Karin och gänget sjunger, orden går fram. Tag gärna andra sångare/sångerskor av den äldre generationen. Jämför sedan med dagens ibland ganska märkliga artister, vare sig det är Lundell som mumlar eller diverse 'sångerskor' med florstunna röster där eventuell text i stort sett försvinner i musikbruset. Det kanske inte spelar någon större roll ifall texten bara är strunt, men varför då öda resurser på en sångerska överhuvud taget? Kör instrumentellt i stället!
onsdag 17 februari 2016
Örn på is
Jodå, Stockholm kan även kallas 'örnstaden', i alla fall av de som har örnblick på tillvaron och fågellivet. Havsörnarnas flygled mellan Skärgården och Mälaren går över centrala Stockholm.
Onsdag förmiddag syntes en havsörn äta frukost på isen mellan Reimersholme och Långholmen. Som vanligt försökte några kråkor vara med och snylta. Vad örnfrukosten bestod av kunde inte urskiljas, men det verkar ha varit en ganska blodig affär ... Inte så kul för frukosten, men för örnen och mig i alla fall. Första havsörnen jag sett det här året. Synd att jag inte hade kameran med teleobjektiv med, då hade det blivit ännu häftigare bilder. Men man kan ju inte få allt!
tisdag 16 februari 2016
Blir vi av med den här gubben?
De som inte fattar att krigsminister Hultqvist bedriver en potentiellt för Sverige livsfarlig politik beträffande NATO, bör väl åtminstone fatta att hans bostadsmixtrande visar att han är en Djefvulens avföda och bör snarast avlägsnas från alla poster där han kan göra någon skada! Han kanske kan ta några generaler med sig i fallet också. Är det inte så att Sverige har väldigt många generaler i förhållande till den obetydliga krigsmakten landet kan stoltsera med? - Nä, öppna falluckan och låt det där gänget bara försvinna! In med några hundra tusen "sega gubbar" i stället!
söndag 14 februari 2016
Gissa parti!
Något parti kommer att hugga på det här:
Gissa vilket parti! Jag har kursiverat det viktiga, vilket kan underlätta gissandet.
Regeringen har beslutat att dra ned på redan utlovade biståndspengar till Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria med 300 miljoner kronor i år. Det har fått 159 hjälporganisationer att skriva på ett protestbrev och kräva att beslutet rivs upp eftersom det riskerar tiotusentals liv och hundratusentals nya smittade.
Globala fonden är en nyckelspelare för att stoppa hiv, tbc och malaria som varje år orsakar miljontals dödsfall. Organisationen delar ut pengar till mediciner och myggnät bland annat. Svenska regeringen har beslutat minska biståndet generellt med 10 procent på grund av ökade kostnader för flyktingmottagande, men här har man dragit ned med 35 procent under 2016 och av pengar som redan utlovats.
Gissa vilket parti! Jag har kursiverat det viktiga, vilket kan underlätta gissandet.
lördag 13 februari 2016
Citat: Myrdal
Citat:
Tja, försök prata med Löfven, Sjöstedt och deras underhuggare om 'klasskamp' idag så får vi se hur det går. Eller ens reformer ...
Och det där om trettiotalet och klasskamp är ju vad även Jan Wiklund på Gemensam då och då upprepar.
Det svenska trettiotalet var ett då arbetarklassen och det arbetande folket tvang fram väsentliga och progressiva sociala förändringar. Märkbara för envar. Klasskamp om än i reformistisk dräkt. Så dränerades marken under nazismen och den blev oväsentlig.Jan Myrdal, artikel i Tidningen Kulturen.
Tja, försök prata med Löfven, Sjöstedt och deras underhuggare om 'klasskamp' idag så får vi se hur det går. Eller ens reformer ...
Och det där om trettiotalet och klasskamp är ju vad även Jan Wiklund på Gemensam då och då upprepar.
Denna bild har inget med inlägget i övrigt att göra tror jag |
fredag 12 februari 2016
Panik i det borgerliga nästet
Via den oundgängliga bloggen Naked Capitalisms länktips kom jag fram till en artikel i The Telegraph där bourgeoisins existensiella panik inför den nya fasen i krisen spys ut. Titeln låter verkligen desperat: The world can't afford another financial crash – it could destroy capitalism as we know it.
Att det är kris för kapitalister gör mig inte så mycket. De är inte 'världen', hur mycket skribenten i The Telegraph tror det. Det bekymmersamma är att de hela tiden försöker skyffla över krisbördan på andra. Se för övrigt en artikel på Pål Steigans (också oundgängliga) blogg som behandlar den återigen hotande bankkrisen. Att Deutsche Bank går illa är verkligen ett tecken i tiden! Förresten är den nuvarande oljekrisen inte bra för Norges affärer. Kan vi gissa att arbetslöshet utbryter och tusentals svenskar kommer tillbaka från Norge - kommer de att få samma uppmärksamhet som de utomeuropeiska migranterna?
Nåväl, åter till den skrämde skribenten i The Telegraph. Här är några exempel på vilka ruskigheter som kan komma om den nuvarande frossan utvecklas till en verklig kris:
Vill man underhålla efterfrågan är ju det bästa medlet att sätta pengar i händerna på konsumenterna. Och särskilt då stimulera efterfrågan på normala massproducerade konsumtionsvaror. Det är ju de varorna som är grunden för kapitalismen. Vad den skrämde skribenten här beskriver är hur utvecklingen tvingar tillbaka mer av offentliga ingripanden riktade direkt till befolkningen. "... giving consumers actual cash to spend...".
I den nyliberala religionen så är ju staten dålig, usch och fy, och kan aldrig göra något rätt. Därför skall den tvingas att göra så lite som möjligt (utom för kapitalisterna då). Helt enkelt hindras från att göra rätt. Det är speciellt farligt om staten gör rätt och folk blir nöjda, för då kan de ju kräva att staten gör ännu mer bra saker, och det är ju inte bra för kapitalister och snyltare. För hur mycket av sina feta löner, arvoden och förmåner i övrigt har dessa individer "förtjänat"?
Mer klipp:
För att ta den andra saken jag nämnde: varför fungerar det allt sämre att ösa ut pengar (eller företeelser som kan användas som pengar)? Kanske för att man inte gör på det sättet som skribenten är rädd för: man förstärker inte vanliga konsumenters köpkraft, utan slänger i stället in pengarna i banker som låter bli att låna ut dem till investeringar i den reala ekonomin. Eftersom bankerna inte stödjer investerare i den reala ekonomin kan man misstänka att det är brist på sådana: det är dåligt med investeringsobjekt som ses som lönsamma. Men den bristande lönsamheten kan bero just av fallande profitkvot, som i sin tur kan hänga samman med vikande efterfrågan.
Redan under föregående fas i krisen 2008 fanns det farhågor om att det inte finns några mer verktyg i verktygslådan att ta till ifall en ny svår kris skulle bryta ut. - Man kan väl specificera och säga att det är i kapitalismens verktygslåda det börjar bli brist på verktyg. Sista möjligheten kanske är storkrig. Utvecklingen i Syrien och Ukraina avgör hur det blir med detta, antar jag.
En intressant fråga är om den avtagande tillväxten är ett tecken på att systemets gränser börjar kännas på allvar. Det har kört slut på motorn, och den går inte att smörja upp den igen. Hur som helst, delar av systemet är i paniktillstånd och uppträder utan rim och reson:
Det är rätt: darra i knäna bara!
Kinas roll i det hela är ett speciellt kapitel (som inte berörs så mycket i artikeln). Tillväxten därborta saktar av. Och eftersom Kina importerar en massa råvaror för vidare tillverkning kommer ett långsammare Kina att medföra att råvaruproducerande länder tappar export. Det blir negativa effekter för diverse utvecklingsländer, med andra ord, för det är tveksamt om de kan hitta andra kunder som gör storköp. Sedan kan man fundera på om kraften i de reformer som började för trettio år sedan drygt håller på att ebba ut. Samtidigt fortsätter ju kineserna att jobba med sina sidenvägar, man investerar här och köper där, och det är svårt att gissa hur det kommer att sluta.
Att det är kris för kapitalister gör mig inte så mycket. De är inte 'världen', hur mycket skribenten i The Telegraph tror det. Det bekymmersamma är att de hela tiden försöker skyffla över krisbördan på andra. Se för övrigt en artikel på Pål Steigans (också oundgängliga) blogg som behandlar den återigen hotande bankkrisen. Att Deutsche Bank går illa är verkligen ett tecken i tiden! Förresten är den nuvarande oljekrisen inte bra för Norges affärer. Kan vi gissa att arbetslöshet utbryter och tusentals svenskar kommer tillbaka från Norge - kommer de att få samma uppmärksamhet som de utomeuropeiska migranterna?
Nåväl, åter till den skrämde skribenten i The Telegraph. Här är några exempel på vilka ruskigheter som kan komma om den nuvarande frossan utvecklas till en verklig kris:
The public, whose faith in elites and the private sector was rattled after 2007-09, would simply not wear it. Its anger would be so explosive, so-all encompassing that it would threaten the very survival of free trade, of globalisation and of the market-based economy. There would be calls for wage and price controls, punitive, ultra-progressive taxes, a war on the City and arbitrary jail sentences.Ojoj, en politisk explosion kan göra att folk inte tar vad skit som helst från kapitalisterna och deras politiker längre, utan kräver regleringar och ... hemska tanke! kan kasta kapitalister som missköter sig i fängelse! Det är som ett damoklessvärd över de skumma bankirernas kallsvettiga skallar! Nästa roliga grej:
Central banks, in desperation, would embrace the purest form of money-printing: they would start giving consumers actual cash to spend, temporarily turbo-charging demand while destroying any remaining respect for the idea that money needs to be earned.
Vill man underhålla efterfrågan är ju det bästa medlet att sätta pengar i händerna på konsumenterna. Och särskilt då stimulera efterfrågan på normala massproducerade konsumtionsvaror. Det är ju de varorna som är grunden för kapitalismen. Vad den skrämde skribenten här beskriver är hur utvecklingen tvingar tillbaka mer av offentliga ingripanden riktade direkt till befolkningen. "... giving consumers actual cash to spend...".
I den nyliberala religionen så är ju staten dålig, usch och fy, och kan aldrig göra något rätt. Därför skall den tvingas att göra så lite som möjligt (utom för kapitalisterna då). Helt enkelt hindras från att göra rätt. Det är speciellt farligt om staten gör rätt och folk blir nöjda, för då kan de ju kräva att staten gör ännu mer bra saker, och det är ju inte bra för kapitalister och snyltare. För hur mycket av sina feta löner, arvoden och förmåner i övrigt har dessa individer "förtjänat"?
Mer klipp:
Growth is slowing everywhere, and the monetary pump-priming of the past few years is looking increasingly ineffective.Här har vi två saker: dels att den globala tillväxttakten verkar avta, dels att försöken att hålla igång ekonomin genom att ösa ut mer pengar fungerar allt sämre. Det första är en fråga som bland annat marxistiska ekonomer diskuterar. Vad är orsaken till stagnationen? Är det Marx' teori om profitkvotens fallande tendens som styr processen, är det brist på investeringsobjekt i den reala ekonomin, eller bristande efterfrågan på det som produceras?
För att ta den andra saken jag nämnde: varför fungerar det allt sämre att ösa ut pengar (eller företeelser som kan användas som pengar)? Kanske för att man inte gör på det sättet som skribenten är rädd för: man förstärker inte vanliga konsumenters köpkraft, utan slänger i stället in pengarna i banker som låter bli att låna ut dem till investeringar i den reala ekonomin. Eftersom bankerna inte stödjer investerare i den reala ekonomin kan man misstänka att det är brist på sådana: det är dåligt med investeringsobjekt som ses som lönsamma. Men den bristande lönsamheten kan bero just av fallande profitkvot, som i sin tur kan hänga samman med vikande efterfrågan.
Redan under föregående fas i krisen 2008 fanns det farhågor om att det inte finns några mer verktyg i verktygslådan att ta till ifall en ny svår kris skulle bryta ut. - Man kan väl specificera och säga att det är i kapitalismens verktygslåda det börjar bli brist på verktyg. Sista möjligheten kanske är storkrig. Utvecklingen i Syrien och Ukraina avgör hur det blir med detta, antar jag.
En intressant fråga är om den avtagande tillväxten är ett tecken på att systemets gränser börjar kännas på allvar. Det har kört slut på motorn, och den går inte att smörja upp den igen. Hur som helst, delar av systemet är i paniktillstånd och uppträder utan rim och reson:
It is always a sure sign that panic has broken out when financial markets respond badly to all possible scenarios. The prospect of higher interest rates? Sell, sell, sell. A chance of lower rates? Sell, sell and sell again. A rise in the price of oil is met with as much angst as a decline. The financial markets remain addicted to help from central banks: they are desperate for yet more interventions, regardless of the consequences on the pricing of risk, the allocation of resources or the creation of unsustainable bubbles that only enrich the owners of assets.Jaha, de är panikslagna - och till skillnad mot vanligt dumt folk skall de naturligtvis ha hjälp av alla möjliga statliga åtgärder!
Det är rätt: darra i knäna bara!
***
Kinas roll i det hela är ett speciellt kapitel (som inte berörs så mycket i artikeln). Tillväxten därborta saktar av. Och eftersom Kina importerar en massa råvaror för vidare tillverkning kommer ett långsammare Kina att medföra att råvaruproducerande länder tappar export. Det blir negativa effekter för diverse utvecklingsländer, med andra ord, för det är tveksamt om de kan hitta andra kunder som gör storköp. Sedan kan man fundera på om kraften i de reformer som började för trettio år sedan drygt håller på att ebba ut. Samtidigt fortsätter ju kineserna att jobba med sina sidenvägar, man investerar här och köper där, och det är svårt att gissa hur det kommer att sluta.
onsdag 10 februari 2016
Hur får man veta saker?
Svaret på rubriken är ofta "fråga någon som vet". Att fråga på rätt sätt är en konst, det kräver omdöme och vilja att ta till sig information. Detta även om den man frågar inte verkar vara så kul alla dagar, ha konstiga åsikter och bete sig kufiskt. Det väsentliga är ju upplysningarna man är ute efter, och till och med beredskapen att få veta något nytt och oväntat.
Gamle ordföranden Mao (det är mannen med den visionära blicken på bilden ovan) hade en del erfarenheter vad det gällde att göra undersökningar och fråga folk. Våren 1941 satt Mao i basen i Yenan i norra Kina och skrev förord och efterskrift till boken Landsbygdsundersökningar. Han delgav en del egna erfarenheter:
Vid mina undersökningar av fem härad i provinsen Hunan och två härad på Chingkangshan vände jag mig till ansvariga kadrer i mellanställning. Vid undersökningen i Hsunwu vände jag mig till lägre- och mellankadrer, en fattig hsiutsai, [väldigt låg tjänsteman] en konkursmässig f d president i handelskammaren och en lägre tjänsteman, som haft hand om häradsskatten men förlorat sitt arbete. Alla dessa människor gav mig en mängd upplysningar om saker, som jag aldrig ens hört talas om. Den som första gången gav mig en fullständig bild av ruttenheten i de kinesiska fängelserna var en lägre fängelsetjänsteman som jag träffade under min undersökning i Hengshans härad i Hunan. Vid mina undersökningar av Hsingkuo härad och Changkang och Tsaihsi socknar, vände jag mig till kamrater som arbetade på sockennivån och till vanliga bönder. Dessa kadrer, bönderna, hsiutsaien, fångvaktaren, köpmannen och skatteskrivaren var allesammans mina värderade lärare, och såsom deras elev hade jag att visa respekt för dem, vara flitig och uppträda kamratligt emot dem. I annat fall skulle de inte brytt sig om mig, de skulle ha hållit tyst med vad de visste eller de skulle inte ha talat om allt de visste.Nyckelord här är lärare, elev, respekt, kamratligt. Positiva relationer byggs till intervjuobjektet. Då kan fakta stå som spön i backen. Man får skriva som en galning i anteckningsblocket för att hänga med!
Men det kan ju vara ännu värre. Tänk om de här människorna utan anmaning vill berätta intressanta saker, men ignoreras, tystas, kanske mobbas och hånas. "Jag vet bäst, de är dumma, jag har ingen anledning att lyssna till deras trams!" Är det smart? Är det inte detta som hänt här i den gamla industrivärlden på senare år? Industrierna krymper, och likaså viljan att ta till sig nya fakta och perspektiv. Eller i och för sig gamla fakta som kanske hittills legat dolda. - Fakta finns, men hörs inte på grund av skällsord, skrän och vuvuzelavrål.
Vad kan det leda till? - Ur vänstersynpunkt (och vi får väl anta att det mesta av "vänster" i Sverige idag kan klassas som medelklass utan större kontakter med arbetarklassen) tappar man en massa information om vad som rör sig i samhället. När arbetare möter olika problem och kanske hävdar att dessa har med inflödet av utlänningar att göra är det lätt att raskt avfärda dem som efterblivna korkade lantisar och rasister. Detta i stället för att fråga de missnöjda och försöka undersöka hur relevant det sagda är. Men i själva verket är det vänstern som gör sig irrelevant.
Ett praktiskt exempel: etnologiprofessorn Karl-Olov Arnstberg väcker hos somliga vrede. Jodå, en del som skrivs på bloggen han driver tillsammans med Gunnar Sandelin går mycket väl att opponera sig mot. Men allt? - Om man vill ha information på forskningsnivå om romer, vem vänder man sig då lämpligen till? Arnstberg, som forskat i ämnet, eller ... vem då? När Arnstberg kommer utanför sina specialområden är han väl inte bättre som informant än de flesta andra oinformerade, men när det handlar om sådant han verkligen studerat finns det anledning att lyssna. Vad händer med ett samhälle som under mycket kort tid får en stor inströmning av yngre män med avvikande värderingar - det är en fråga som etnologer bör kunna vara rätt bra på att resonera om. Men "vänstern" är inte intresserad. Den ställer inte artiga frågor. Den skriker så högt det går för att inte höra andra röster. Men de andra rösterna finns. Om ett tag kanske de hörs så mycket att "vänstern" inte hörs längre. Är det så smart?
tisdag 9 februari 2016
Glatt (?) överraskad
Swedbanks vd Michael Wolf lämnar sin post med omedelbar verkan, han får närmare 20 miljoner i fallskärm. "Jag blev överraskad" skriver han själv i ett pressmeddelande.
Äsch, det måste han väl ha vetat att det låg en god slant och väntade om han åkte ut. Som vi alla vet: det blåser på toppen, men det finns ju fördelar med att vara där i alla fall! Ett par direktörer på lite lägre nivå i banken uppges ha misskött sig. En har åkt ut (hur många miljoner fick han då?). Den andra sitter kvar, enligt denna något mystiskt formulerade mening i Sveriges Radios reportage:
En av de två direktörerna fick nyligen sluta Den andre sitter kvar, med stort styrelsen från styrelsen, sa Anders Sundström i dag.
Här saknas en punkt, och första 'styrelsen' skall nog vara 'stöd'. Anders Sundström är styrelsens ordförande, en gammal socialdemokrat som gjort som en massa andra gamla s-märkta figurer: fortsatt karriären i näringslivet.
Mot nya djärva mål! |
På hemsidan radar banken upp diverse snygga formuleringar (eller om det är så kallat 'corporate bullshit') i samband med bokslutet för 2015:
En av Swedbanks viktigaste prioriteringar för 2015 var att fortsätta förbättra värdet för kunderna. För att möjliggöra detta har Swedbank fokuserat på att effektivisera banken i syfte att frigöra resurser för fler och bättre kundlösningar.Tja, kunder och kunder ... den gamla hederliga spararen har väl inte så mycket att hämta på det som en gång var gamla hederliga sparbanker. Det var i ett land som nu raskt dör bort. "Fler och bättre kundlösningar ...". Sundström kan lipa åt sina gamla väljare, de har inget att hämta i hans värld.
söndag 7 februari 2016
Nyårsafton! (I Kina, alltså!)
Nu är det nyårsafton i Kina, den 7 februari. Kinesernas nyårsdag är följaktligen i morgon. Vi önskar dem lycka till på nya året! ("Vi?" - Jag gör det i alla fall.)
Det år som nu börjar, enligt den kinesiska kalendern, är apans år. Den där apan kan vara såväl en trevlig och påhittig figur som en besvärlig jäkel, så vi kan räkna med mycket brus i nyhetsflödet under kommande år. Såväl elände som trevliga saker.
Här önskar nyhetsbyrån Nya Kina gott nytt år också:
Det år som nu börjar, enligt den kinesiska kalendern, är apans år. Den där apan kan vara såväl en trevlig och påhittig figur som en besvärlig jäkel, så vi kan räkna med mycket brus i nyhetsflödet under kommande år. Såväl elände som trevliga saker.
Här önskar nyhetsbyrån Nya Kina gott nytt år också:
onsdag 3 februari 2016
Tänkte på en LP från 1974
Av någon anledning kom jag att tänka på en LP som skapades av den klurige engelsmannen Ray Davies (killen i vita hatten) och gruppen The Kinks 1974. De hade startat som häftiga gitarrbandskillar ett årtionde tidigare, men så visade det sig att Ray D. kunde mer än att bara vara ganska enkel rockare. Hans texter blev små noveller ur livet. (Hans bror Dave var väl inte så dum heller, men hamnade något i bakgrunden. Brödrakärleken var väl inte heller så väl utvecklad.)
Men vad hände 1974? - Jo, koncept-LP:n Preservation act 2 kom ut. (Det finns en act 1 också, men jag tror inte jag hört den.) I korthet handlar den om ett land som styrs av hämningslösa skurkar av typen 'begagnadbil-försäljare', sedeslösa individer som inte drar sig för några laster och illdåd. Men så börjar ett puritanskt uppror mot hedonist-regimen. Kravet är upprensning i detta eländiga träsk. Slutet skall inte avslöjas.
Jag hittade bilder av framsidan och innersidan på nätet. En LP är ju ganska stor, och det går därmed att göra bättre konst av dess omslag än på de små pluttiga CD:na.
Men varför tänkte jag plötsligt på denna gamla LP?- Ja, man kan väl säga att plattan förebådar en del av den kris vi ser idag i de gamla industriländerna: en korrumperad, falsk, girig, sedeslös och våldsam elit å ena sidan, å andra sidan en underklass där önskningarna om ordning, reda, anständigt liv och upprensning i detta träsk blir allt starkare. Och de som formulerar underklassens önskningar blir högergrupper och religiösa hårdingar, inte den vänster som borde göra't!
Ibland förebådar konsten verkligheten.
Musiken finns på Spotify, och texterna hittar man här. " ... so sodomites, beware!" (Citat från "Shepherds of the Nation")
tisdag 2 februari 2016
Några aktuella klipp
Här är ett klipp från Sveriges Radios hemsida ... |
Och se, här har vi en ansvarig politiker. Marocko skall få betalt för att ta hand om sina egna medborgare som 'råkat' hamna i Sverige! Genialt, eller ...? |
Gatubarn, förresten: hur står det till med åldrarna? På Sveriges Radios hemsida står flyktingbarn, men vad är skälet till att de är här? Finns det flyktingskäl, annat än att Marocko inte tar hand om sina egna och levnadsbetingelserna kan vara mycket dåliga för en del människor? Har för mig att kung Hassan för några år sedan skulle bygga 'världens största moské'. Där finns det resurser!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)