Mystiskt. "Rullen" är borta

Det har funnits en lista i högermarginalen över bloggar som jag läser, eller åtminstone har läst någon gång. Bloggrullen. Men sedan några dagar är den borta. Mystiskt. Hur kan något sådant hända?- Möjligen kan det bespara mig besväret att städa bort inaktiva bloggare eller typer som jag inte gillar längre. Vet inte om jag skall försöka återskapa den.

- Haha, säg inget, men det var jag som käkade upp bloggrullen!

Nu vet jag hur krigspropagandans slipsten ska dras!

Nu har jag läst klart Gillys Konsten att sälja krig. Propaganda från Cato till NATO. som jag aviserade för några dagar sedan.  En upplysande bok. Jo, jag har satt några frågetecken i marginalen på ställen där jag undrar "är det rätt det här?". Ibland kan det vara fel som en alert lektör hade kunnat peka på. Men det är mindre saker i jämförelse med helheten.

Lite konsumentupplysning först: boken är i stort sett uppdelad i tre huvuddelar. Först propagandans psykologi - varför och hur påverkas vi? Sedan ett avsnitt med metoder för/typer av propaganda. Och till sist ett antal praktiska fall, från första världskriget och fram till pågående krig. Propaganda dissekeras, analyseras och värderas.

När det gäller att beskriva propagandan får man ibland på köpet avslöjande av mer eller mindre falska 'sanningar'. Hyllade Ingvar Carlsson verkligen DDR som det påstås? ('Hylla' förresten, jag avskyr det ordet. Ibland betyder det att den som anklagar någon för att 'hylla' själv inte har rent mjöl i påsen.) Var Winston Churchill verkligen den orubblige hjälten i spetsen för ett lika orubbligt brittiskt folk 1940? Hur var det med tyska övergrepp under första världskriget? Etc., etc. Den brittiska propagandan om de brutala "hunnerna" avslöjades för övrigt som påhitt. Och när sådant händer blir det svårare att senare komma tillbaka och visa på verkligt otäcka saker, eftersom man redan visat sig opålitlig för att inte säga lögnaktig.

Boken innehåller massvis av intressant information som ibland leder de egna tankarna vidare. Det handlar om krigspropaganda, men ofta kan man tänka på andra typer av opinionsmässiga föroreningar. Metoden med ständiga upprepningar, samt innötande av vissa fraser (etikettering), får i alla fall mig att tänka på såväl sverigedemokrater modell Avpixlat som dessas argaste motståndare. På Avpixlat verkar redaktionsdatorn vara programmerad att genast lägga till "spännande, mångkulturella" varje gång Malmö nämns. Kan vara lite tjatigt i längden, liksom motståndarnas utantilläxor om "människors lika värde", "nazistiska rötter" etc.

Det finns massvis med slående reflexioner i boken, där gängse propagandabilder får sig en törn. Plötsligt framstår arga motståndare som rätt lika:

Sovjetunionens skäl för att ockupera Afghanistan var närmast identiska med Sveriges och USA:s. Röda armén vill a) utrota terrorismen (självförsvar), b) stabilisera landet (införa fred) och c) bygga upp det (civilisera landet med socialism) ...
Skillnaden mellan den amerikanska ockupationen och den ryska är att ryssarna faktiskt gjorde mer för att leva upp till sin retorik. (sid. 221)

Självförsvar, uppnå fred och stabilisera - det är klassiker i de aggressiva staterna propaganda. Varför Sverige är i Afghanistan har regeringarna svårt att förklara. Det kan vara därför som det är så tyst om kriget hos oss. Genom att inte göra så mycket väsen av det håller överheten den besvärliga diskussionen borta. Media är medskyldiga till det. Det har i stort sett varit omöjligt att dra igång en soldatdyrkan av USAmerikansk typ. Varför är det så? Jan Myrdal ansåg att svenskar som slogs i Afghanistan borde betraktas ungefär som de svenskar som slogs på finsk (och därmed tysk) sida i det finska fortsättningskriget mot Sovjet 1941-1944. Finns det i själva verket en stor blotta i bilden av det svenska kriget i Centralasien, en blotta där propagandan misslyckas, men som krigsmotståndarna inte lyckats utnyttja?

Jag nämnde grälet mellan sverigedemokrater och deras motståndare ovan. I det sammanhanget nämner Gilly en intressant och användbar term: avhistorisering (sid. 218f). Det handlar om missbruk av kanske inte helt relevanta historiska företeelser. Felet med avhistorisering är att:

... det nära förflutna trängs undan av äldre historia. I stället för att basera vår förståelse av den nära nutiden på de händelser som inträffar tolkar man dem abstrakt och allegoriskt. ... Fienden är irrationell och dess karaktär är reducerad till den etikett vi har gett den.

Att i tid och särskilt otid dra in nazismen och Hitler och Axelmakterna i debatter om dagsproblem är en sådan avhistorisering. I och för sig gäller det att göra rätt jämförelser. Jag tror aldrig jag har hört någon jämföra en härskare idag som USA tycker illa om med Mussolini. Detta trots att Saddam Hussein nog var mer av mussolinitypen. Förmodligen anses gamle Benito som en löjlig italienare som inte kvalificerar sig tillräckligt på listan över onda härskare. Nej, då utnämns var och varannan liten tyrann till 'vår tids Hitler'. Och med/om Hitler kan man ju inte diskutera, han måste bara krossas. Gilly citerar för övrigt Goebbels som tyckte att de allierades krav på fullständig tysk kapitulation som en gåva - det svetsade samman tyskarna mot den fullständigt obevekliga fienden!

Min generella kommentar som historieintresserad är att äldre historia har betydelse för nyare historia, men det är inte en uppsättning relationer som kan behandlas hur som helst. Om historiska företeelser har en tendens att upprepa sig i liknande former under lång tid torde det bero av att den omgivande miljön är likartad. Har det skett kraftiga förändringar i samhället blir upprepning omöjligt, hur ivrigt än några entusiaster försöker. På 1930-talet kunde såväl brunskjortor som rödfront-kämpar ställa upp med enorma gatudemonstationer. 70 år senare är det några ungdomar i olika gäng som slåss med varandra, som skadar varandra, men inte kan påverka samhället i stort.

Pierre har arbetat länge med boken. Jag har ett svagt minne av att jag en gång i tiden hjälpte honom med en liten sakuppgift, nämligen namnet på den 'tidning' som utkom i det antika Rom. Det är min insats för den här boken.

Det är inte otroligt att jag använder Gillys bok som en manual vid framtida kommentarer här på bloggen.

Postnord har svårt med adressen

Att Postnord har problem kan man förstå. Här är ett exempel. Ett brev modell lite större skulle hämtas hos ett av deras ombud. Notera adressen: Pålsundsgatan 32, hos någon som kallas Nära dej.

Men om man tittar på Postnords hemsida så ser adressen ut så här:

Nära Dej Jarans Livs
Pålsundsgatan 4
117 31 STOCKHOLM

Jag kan avslöja att Pålsundsgatan 32 inte ens existerar. Tror att nummer åtta är högsta numret på den lilla bakgatan. Även postnumret har man missat, med fel sista siffra. "Nära Dej" verkar vara någon sorts kedja av butiker. Står man på andra sidan gatan och spanar så ser man "Jarans livs" med stora bokstäver. Sedan finns det ett litet hjärta där det står "Nära dej", men det tror man väl är någon liten reklamsnutt eller liknande, och så  jagar man vidare och undrar vart man skall gå.

Mycket mystiskt. Sitter någon på Postnord och knackar in adresserna på hämtningsaviet för hand, och rör ihop gatunamn och nummer? Jag trodde att sådana här saker sköttes genom att man trycker på en knapp på datorn, och så spottar den ut rätt adress varenda gång ur sitt ofelbara minne!

Det är klart: även förr i tiden kunde det bli fel. Men jag minns bara ett sådant fall. Ett paket som skulle gå till posten på Hornsgatan hamnade i stället på posten på Kungsholmen. I övrigt fungerade det alltid. Det kanske var bättre när halvsura posttanter skötte verksamheten?

Börjat läsa 'Konsten att sälja krig'

... av Pierre Gilly. Bokhyllorna är fulla så jag köper sällan böcker numera, men den här införskaffades härom dagen. Jag utgår från att den innehåller en massa nyttiga handbokstips när/om jag vill börja krig med någon jäkel jag inte gillar!

Har bara bläddrat hittills, men noterar att det är 508 finstilta fotnoter över drygt 270 sidor text, samt en litteraturförteckning på nio sidor! Verkar som författaren lagt ned visst arbete på verket ...

"Går att beställa på Bokus, Adlibris, vanlig bokhandel eller direkt från förlaget" skriver författaren. Skulle nog avråda från Bokus med tanke på att de först tog emot min bokning och beställning, samt betalning, sedan talade om att de inte kunde leverera, samt slutligen ställde ut en kreditfaktura att betalas efter en månad eller så.. Direkt från förlaget verkar smidigare. Gynna de små kämpande förlagen! Här är deras hemsida:' www.verbalforlag.se.

Åtminstone ett problem kan lösas för Ericsson

" ... transporter från Kina kan ta flera månader med båt, på den tiden kan efterfrågan hinna dö och man står plötsligt med produkter på väg in i Sverige som inte går att sälja."

Detta säger logistikprofessorn David Eriksson, på tal om att Ericsson-produktionen kan hamna i Kina. Men jag undrar om han hänger med riktigt där. Snabbtågen från Kina har redan börjat gå över Asien och in i Europa. Det är de nya sidenvägarna som drar igång. På ett par veckor kan ett tåg med exempelvis elektronik för Ericsson ta sig från fabrikerna i Kina till Tyskland. Nu har jag inget koll på dagsläget, men i slutet av förra årtusendet hade LME ett logistikcentrum i Tyskland, tror det var (är ännu?) i Aachen. Det fick ersätta centrallagret i Huddinge söder om Stockholm.

Men frånsett ovanstående möjligen positiva klackspark så håller jag med om professorns pessimistiska tongångar. Flyttar man ut produktion kan det kosta mer än vad som beräknats, och den är svår att flytta tillbaka. Och när allt större delar av bolagets centrala verksamheter bedrivs i utlandet är det inte otroligt att alltihop flyttar ut, och sedan är det nog snart slut med det gamla bolaget. Tråkigt, men utvecklingen flyter på. Vill inte bossarna på LME ha Sverige så kanske inte Sverige vill ha LME. 

En gång reste sig LM-tornet stolt mot himlen. Men vems torn är det nu, och vad för verksamhet pågår där? Jag tog bilden på 1970-talet.

Lite reflexioner om Ericsson

Jaha, vad har vi här då? Dels ett metallföremål - det är L M Ericssons klassiska symbol. Den har inga fästanordningar eller hål för skruvar, så jag undrar om den skulle limmas på något underlag.

Dels en liten plastgrej (verkar vara utformad för att sitta som prydnad exempelvis på en bakelse), där det står "LME 100 år". Därmed har vi en säker datering, för hundraårsjubileet inträffade 1976, Det var väl också ungefär vid den tiden, jag minns inte exakt när det hände, som den gamla företagssymbolen kastades ut till förmån för den nymodighet som korridor-humorn kallade "tre korvar". Uttryckt lite mer högtidligt var det 'ett grafiskt E', som i Ericsson. Undrar vad gamle Lars Magnus tänkt om det?

Här har vi "Ericsson tre korvar"

Hade man jobbat minst fem år på LME 1976 blev man bjuden på en storstilad middag på valfri restaurang. Det var trevligt.

Till hundraårsjubileet kom det också ut ett bokverk i tre delar om företagets historia. Men det var inte den första. Hemming Johansson, som var en stor man i det tidiga bolaget, skrev en liten bok om dess historia från 1876 till 1918. Vid femtioårsdagen kom ett band. Även när 125 år firades kom det ut en bok. P.g.a. arbeten hemma kommer jag inte åt hyllan där dessa böcker finns, men de finns förhoppningsvis kvar på sin plats.

Jag undrar om det blir något hundrafemtioårsjubileum. Nu ser det illa ut. Det har i och för sig sett illa ut tidigare. Just i mitten av 1970-talet exempelvis, men så kom braksuccén med AXE som fick firman att flyga ett bra tag framöver. Men även andra faktorer har bidragit till att hålla LME flytande. Skulle tro att rätt låga löner har spelat roll. Låga tjänstemannalöner motiverades med att firman i sig var en stor trygg arbetsmarknad där man kunde byta jobb och kanske få bättre betalt. Mot slutet av nittiotalet var dock den epoken slut vad det gällde interna arbetsbyten.

Nu hotas det (man vet ju inte hur mycket det ligger i det hotet, det kan vara taktik) med att lägga ner all tillverkning i Sverige. Den tillverkning man har kvar, alltså. Mycket av verkstäderna och logistiken såldes ju av till andra företag redan på nittiotalet. Dessutom har den klassiska basen vid Telefonplan avvecklats. På sätt och vis kanske det är roligare där nu med tokiga konstfackare än med tokiga ingenjörer? Det finns nog viss koppling mellan konstruktion och tillverkning, så man kan undra hur det går med ingenjörsjobben i Sverige om tillverkningen flyttas bort.

Eller om man bör fundera på hur det går med hela firman. Kommer kineserna och köper den (också)? Och kommer Sverige att bry sig? I liberal anda har ju de stora företagen, eller rättare sagt "de stora företagens ledare", haft en tendens att i mer eller mindre otrevliga ordalag bryta sig loss från de lokalsamhällen där organisationerna växt upp. De ville inte inse att man kan inte bara flyga iväg och vara 'internationell' och tro att hemmabasen ändå kommer att vara kvar. För vad händer om det blir en kris, och man måste ha hjälp? Vem riktar man sina böner till? Det älskade utlandet kanske inte bryr sig om svenska direktörer som pratar halvknackig engelska och är allmänt okultiverade. Och tänk om böner till svenska politiker faktiskt möts av hårda motkrav? Exempelvis att mindre kompetenta företagsledare måste försvinna?

Nå, inget varar för evigt. Lars Magnus' gamla verkstad på Drottninggatan växte till ett världsföretag, men nu verkar det vissna bort. Det kommer annat. Den tekniska och vetenskapliga revolutionen drar vidare. När det gällde fordonskrisen 2008 hävdade sådana som jag att här fanns möjligheter vad det gällde krisföretag som SAAB: en hel fabrik full med kunniga arbetare och tjänstemän, den borde kunna utnyttjas till annat än att göra bilar. Elfordon, vindkraftverk, vad som helst som en industri av den typen kan ta fram. Hur är det med Ericssons fabriker i Borås och Kumla? Är de så strängt nischade att de bara kan tillverka telefoniprodukter, eller skulle de möjligen kunna göra annat som handlar om elektronik?

Några bilder och data - valet i Berlin

Jag spekulerade inte så mycket om delstatsvalet i Berlin, varför det gick som det gick. En anmärkning om att Berlin är storstad och huvudstad fick antyda att där kunde hända saker som avvek från andra tyska delstater, som Mecklenburg-Vorpommern där det nyligen också var delstatsval.  Men nu upptäckte jag ett twitterflöde som heter Europe elects, samt #BerlinWahl, och där fanns det en del data av intresse.

Valdeltagandet ökade, alltså färre så kallade soffliggare. Men berodde det av att anarkisterna sprang och röstade för att hejda AfD:s frammarsch? En del trodde att det skulle bli så, "till och med anarkister röstar igen":

Jo, tack vare AfD ökade valdeltagandet, men hur? I vänstra kolumnen nedan finns Nichtwähler, "icke-väljare" i en enda stor klump. Mittkolumnen visar hur de delat upp sig. Minustecknen betyder hur många väljare som slutat vara Nicht och i stället röstat, och på vilket parti. Och där ser man att AfD varit den stora Nicht-magneten, med 64.000 väljare. Kan man klämma till med en tumregel: om valdeltagandet ökar så är det ganska sannolikt att de nya rösterna hamnar hos utmanare mot etablissemanget?

Det kan finnas undantag, som när tidigare röstskolkare röstar på sittande regering under en kris, men det kan inte vara fallet här. Är det någon kris i den här ekvationen så handlar det om migrationen. Något liknande, men med andra politiska förtecken, hände när Hugo Chávez fick fattiga venezuelaner att rösta. Det ändrade landet politiska inriktning en del. Och när AfD får ut passiva tyskar så blir resultatet tydligen att det mer än väl uppväger röstande anarkister.

En märklig detalj är att Piratpartiet verkar ha rasat samman och mängder av dess väljare passiviserats.

Inte ens fri öl verkade hjälpa. "Den som idag inte röstar på AfD får ta sig en gratis-öl!"

I ungefär gamla Östberlin blev vänstern die Linke starkast i den norra delen (rödlila) och AfD i den södra (svart). De gröna starkast i stadscentrum (tror jag det är) och socialdemokrater och kristdemokrater i väster.

Man kan ju vända på siffror i det oändliga, men kanske ändå inte förstå vad som ligger bakom. Här är en sista bild. Det visar utbildningsnivån för vänsterns väljare i Berlin. 17% anges ha studentexamen ("Abitur") och 18% högskoleutbildning. Om man lägger ihop detta med grundskole- och mellanstadiefolket så blir det 60%. Undrar vad övriga 40% har gjort i skolan? Men sammanfattningsvis så har die Linkes väljare en rätt hög utbildningsnivå. Samma gäller för övrigt för de gröna.

Dj-a nötter!

Det här visar att man inte skall vara med i "USA-ledda koalitioner". USA skjuter andra framför sig, drar in dem i sina egna brott. Precis som Sverige blev medbrottsling genom att skicka flygplan till Libyen. Se vad som hänt: danska flygplan förvandlades till IS' flygvapen. Det är möjligt att USA:s militära underrättelsetjänst gjorde en tabbe och inte förstod att den syriska regeringsstyrka som var placerad i området sedan lång tid var just en regeringsstyrka som försvarade ett belägrat område mot IS. Men är det verkligen troligt? Med satelliter, spaningsflyg, signalspaning, folk på marken, är det otroligt att USA:s militära och civila ledning inte visste hur de militära styrkorna var placerade.

Och om det verkligen är så att USA gjort bort sig (och dragit med sig andra länder): är det vettigt att Sverige militärt arbetar allt närmre sådana klantskallar? Är det inte rimligare att hålla rejält avstånd?

PS. Om till och med Carl Bildt är skeptisk mot det senaste "ryska hotet" mot Sverige så finns det väl inte mycket mer att säga. DS

PS igen: Moon of Alabama visar hur alltfler stater träder fram och påstår sig vara medskyldiga till bombningen av syriska armén, och hur orimligt det verkar. DS.

Delstatsval i Berlin

Några minuter efter att vallokalerna stängt i Berlin kom de första prognoserna. En (härifrån) ser ut så här:

Och vad ser vi här då? - Jo, att tendensen för de stora partierna, socialdemokraterna och kristdemokraterna, är fortsatt nedgång. Även om detta är ännu ett delstatsval så har förmodligen väljarna synpunkter på hur de stora partierna sköter sig på riksnivå, och det slår igenom även på delstatsnivån.

Som väntat gick det bra för Alternativ för Tyskland (AfD). Sammanräkning pågår och siffrorna som just släpps är prognoser, men vi kan väl gissa på att de hamnar mellan 11 och 12 procent av rösterna. Intressant är att vänstern, die Linke, verkar gå fram. Annars har partiet haft det kämpigt ganska länge, det verkar ha trampat vatten (om man kan säga så om en politik som "har svårt att bottna"). Liberalerna i FDP klarar femprocentspärren och går framåt.

Gänget som går framåt verkar lika splittrat som de som går bakåt. Die Linke och AfD får väl betraktas som politiska motpoler. Det skulle tyda på rätt skarpa skiljelinjer i väljarkåren. Det kanske också är så att Berlin, som huvud- och storstad har en del egenheter vad gäller befolkningssammansättning, och att det slår igenom i  valen.

Majs är najs!

För ett tag sedan publicerade jag ett avsnitt ur en sovjetisk reklamfilm från 1960-talet. Här är hela filmen, 18 minuters pushande för majsodling:




Ryska språket kan ju vara lite knepigt att förstå, men bilderna är trevliga. Förresten, är det inte den gamle TV-bekanten Drutten vi ser i cirkeln i nedre vänstra hörnet?

Skämtan med svenska krigsmakten

- Tja, vad ska man säga om de där svenskarna? Kanske det här: "Lite förtjänar de att äras, men mest skrattas åt ändå!"

Det är stor genomgång av det internationella läget, med ryske försvarsministern Sergej Shoigu och hela hans stab. Man går igenom område efter område, det rapporteras och analyseras om NATO, Syrien, USA etc. När det närmar sig slutet för mötet minns Shoigu plötsligt något:

- Men hur är det med Sverige? Hur är läget i svenska försvaret?

En vessleliknande underrättelseagent räcker upp handen och får ordet:

- Herr försvarsminister, enligt samstämmiga rapporter är svenska krigsmakten helt upptagen av HBTQ och feminism.

- Hela krigsmakten?

- Ja, verkligen. Den är ju inte så stor, för övrigt. Alla våra källor, såväl öppna som ... mer diskreta ... säger samma sak: det är HBTQ och feminism som gäller.

- Jaha, jaha ...

Shoigu tittar frånvarande ut genom fönstret och tänker att en rejäl laddning borsjtj skulle sitta bra till lunch.

- Nå, skulle det bli något bråk med Sverige får vi väl skicka en gayparad då, så kanske de känner sig nöjda. Och med det så förklarar jag mötet avslutat. Marsch till lunchrummet!

EU leds av höna?

Och Sverige leds av små förvirrade kycklingar, eller vad ..?

Gamla nyheter hos Dagens Nyheter

29 oktober 2009 skrev jag ett inlägg om Arbetstid, robotar och invandring. Nu har det snart gått sju år, och det verkar hålla ännu. Nedan återges hela den texten. Men låt oss se vad Dagens (gamla) Nyheter har att bjuda på idag:

53 procent av dagens svenska jobb beräknas vara ersatta av digital teknik inom tjugo år, enligt en rapport från Stiftelsen för strategisk forskning, SSF. Det handlar om 2,5 miljoner jobb. Många av dem som riskerar förlora jobbet är lågavlönade men digitaliseringen påverkar alla, både ingenjörer och ekonomer finns på listan.

– Medelinkomstjobben är kanske allra mest hotade. Västerländska samhällen vilar på en välmående medelklass. Utvecklingen kan bli farlig om inte våra regeringar förstår vad som händer, säger Ashkan Fardost. 

... Bland de nya jobben syns enligt SSF många dataspecialisttjänster men också arbeten som skapas runt de rent tekniska väntas öka, till exempel inom marknadsföring och försäljning. Men det är långt ifrån säkert att de nya digitala företagen kommer bidra med många jobb.

Jag har tidigare skrivit om hur den så kallade medelklassen hotas av den här utvecklingen, och att det kan leda till politiska konsekvenser. Hur som helst, det är tydligen inte intelligens som antas gynnas av den nya utvecklingen. En annan expert (?) säger:

Förmågan att anpassa sig kommer vara det viktigaste konkurrensmedlet på arbetsmarknaden framöver, viktigare än intelligens.

Korkade slingerbultar med social kompetens tar över, eller ...? Man kan ju trösta sig med att prognoser är prognoser, och det är sällan de slår in exakt. Rätt ofta slår de inte alls in.

Men nu över till vad jag skrev i urtiden, 2009 (något förkortat och korrigerat):

Nu har Birger Schlaug skrivit ett nytt tankeväckande inlägg om den hysteriska jobbkampanjen. Vi minns centerledaren Olofssons utbrott om att folk skulle arbeta som bävrar. Nu var det visst fru Sahlin som hävt ur sig något om "jobb jobb jobb" på SAP-kongressen, och desperat försvarat fyrtiotimmarsveckan. (Jag höll på att skriva fel här: fyrtiotimmarsdagen! Så illa är det inte. Men hade tolvtimmarsdagen funnits kvar kan vi lita på att Sahlin hade kämpat sig blodig för att den skulle behållas!) Jag minns faktiskt att Ronald Reagan sade något liknande på sin tid, fast då lät det "jobs jobs jobs". En del av mina läsare kanske också minns vad Ronald var för figur - knappast en vän till den organiserade arbetaren (om denne inte var polack).

Schlaugen brukar påpeka hur ny teknik, robotar, datorer och annat höjder produktiviteten och sänker behovet av att folk skall häcka större delen av sin vakna tid på en arbetsplats. Jag tänkte utvidga resonemanget ytterligare något snäpp och komma in på ett annat känsligt område: invandringen.

Vi har några saker att ta hänsyn till: dels att de gamla industrijobben antingen rationaliseras bort helt, eller finns kvar i landet men rationaliseras så att fabrikerna i stort sett står tomma, eller att tillverkningen försvinner till något utland. Dels att även många arbeten på tjänstemannasidan är av den sorten att de kan utlokaliseras till något billigare ställe. På industrierna har man hunnit långt i den här processen, men på den stora tjänstemannasidan har det inte gått så långt - ännu. TCO har dock varnat för en sådan utveckling.

Och så har vi från andra sidan invandrare som letar efter jobb respektive folk som helt enkelt är på flykt undan krig och elände. Argumenten för arbetsinvandring är bland annat att det behövs arbetskraft och att befolkningen i Europa åldras, riskerar att krympa, och att det därmed inte går att upprätthålla välfärden. Hade Europas demografiska situation idag hängt ihop med en industriell expansion i stil med hur det var ungefär 1945-1970 hade argumenten varit rimliga, men nu tycker jag läget ser annorlunda ut. Jag bara slänger ur mig en provokativ (?) fråga: skulle det kunna vara så att den tekniska utvecklingen gör att behovet av påfyllnad utifrån krymper, och att den på sikt skulle kunna medge minskad befolkning?

En begagnad robot från ABB, bra på följande enligt beskrivningen:
Cleaning/Spraying
Cutting
Deburring
Die casting
Machine tending
Material handling
Pre-Machining
Press Automation
Press brake tending
Spot welding

Finns det inte en risk att billig arbetskraft flödar in, och den tillväxt i produktivkrafterna som vi skulle ha kunnat utnyttja avbryts och ersätts av hunsade rättslösa manuella jobbare igen - kanske inte så produktiva men lönsamma för kapitalet? Vore det inte bra om den här saken tänktes igenom innan Europa sitter med ett näringsliv som inte behöver så mycket levande arbete för att fungera, medan de levande arbetarna slåss som galningar om de jobb som finns? Kapplöpningen mot botten är ju i full gång.

Jag antar att sådana saker som kortad arbetstid, sänkt pensionsålder, ökad samhällsservice och demokrati på alla samhällsnivåer måste in i diskussionen. Detta är ju saker som större delen av det politiska etablissemanget inte vill prata om för allt guld i Småland, men hur kommer man undan den diskussionen? Den tvingar sig ju ändå på oss. Då är det bättre att den förs i anständig ton, med faktaunderlag, och utan klagorop om "muslimer" eller vad som råkar vara ute just den veckan.

Japanska teckningar mot liberal frihandel

Jag fick ett tips från läsare /lasse om en sida som visar och berättar om japanska teckningar öm de frihandelsavtal som USA försöker driva igenom. Det är protester mot neoliberal frihandel. Frågan kan ju alltid ställas: "vems frihet gäller det egentligen?"

Ta det här, där en japansk risbonde har förvandlats till fågelskrämma på sitt torra jord. (Så torrt som det verkar vara där kan man ju förstås undra om det behövs någon fågelskrämma, någon fågelmat är inte i sikte.) Vad USAmerikanska frihandelskapitalister och agro-business inte förstår, eller inte bryr sig om, är att mat är mycket mer än bara mat i många länder. Det är kultur, en del av ett lands egenart. Man blir vad man äter. Ät skit och bli ... . Kultur betyder ju 'odling', och vad frihandelsnasarna gör att att stjäla andra länders odling. Är inte USA:s jordbruk rätt tungt subventionerat förresten? Vad kan det innebära om USA får sälja ris fritt till Japan?

Eller en bild som visar vad som kan hända om/när pengar kommer in i skolorna på fel sätt. Ett problem som vi ju känner till i Sverige! Money talks and skit flyter, eller hur man säger.

8 och 9 september

Idag 8 september, fast 1941, inleddes den tysk-finska belägringen av Leningrad. Staden höll ut, trots fruktansvärda lidanden. Några månader senare slogs den tyska offensiven tillbaka utanför Moskva. Det blev ingen promenadseger på östfronten för tyskarna och deras bundsförvanter. Det blev ingen seger alls. Sett så här i historiskt perspektiv kanske man vågar säga att det tyska nederlaget grundlades under de här månaderna 1941, tack vare det sega sovjetiska motståndet.

Och den 9 september 1976, för fyrtio år sedan, gick gamle ordföranden Mao ur tiden. Efter någon tid bytte Kina kurs, men Mao själv har de nya ledarna inte vågat peta undan.

Usch för slagsmål

Bloggkollega Lindelöf har ett inlägg om "vilda västern". Usch, det var inte så romantiskt som man kan förledas att tro av en del filmer och böcker. Folk slogs och bar sig illa åt.

Vid utrensning av en garderob hittade jag denna illustration till eländet, förmodligen tecknat och färglagt nära 1960. Kanske tur att det inte fanns program mot "våldsbejakande extremism" på den tiden. Den unge artisten har dock blivit fredligare med åren, och anser numera att slagsmål endast bör användas som argument i yttersta nödfall när inget annat hjälper. Han vill dock uttrycka viss beundran för tredje mannen från vänster som avspänt röker sin pipa medan han sparkar en annan i baken och verkar avfyra ett skott mot en pistol- och knivbeväpnad angripare.

Tjoff!
Smock!
Tjong!
Blam!
Skurk!
Usling!
Dago!
Gringo!
Nu får du på nöten vidriga drummel!
Kom hit så ska du få känna på ett par kontoristnävar ... öh, ursäkta, proletärnävar ska det vara!

"Världsstatsmannens" planer (?)

Den ofta intressante kommentatorn och journalisten Pepe Escobar skriver om den kinesiske presidenten Xi Jinpings planer i samband med G20-mötet i Hangzhou:

Acting like the de facto World Statesman-in-Chief, Xi then proceeded at the summit opening to introduce a quite ambitious package – the result of excruciating planning for months in the run-up to Hangzhou. 

The package is designed to propel the global economy back to growth and at the same time install more made in China-friendly rules for global economic architecture and governance. 

The target could not be more ambitious: to smash mounting anti-trade and anti-globalization sentiment, especially across the West (from Brexit to Trump), simultaneously pleasing his select audience – arguably the most significant gathering of world leaders in China’s history – yet at the same time, in the long run, aiming at prevailing over US-led Western dominance for good. 

That’s a predictable but still remarkable turnaround for China, which benefited like any other nation from globalization – with growth over the past three decades mostly propelled by foreign direct investment and a deluge of exports.

Jag kursiverade det intressanta avsnittet om anti-antiglobalisering. Det betyder att nya motsättningar kommer att segla upp i världen framöver. I alla fall om de nationalistiska, anti-globalistiska krafter i Europa stärks ytterligare. 

Budskapet bör vara enkelt: se upp med vad kineserna kan tänkas vilja ta sig för. De är en positiv kraft när de begränsar USA:s inflytande, men hur positivt kommer deras eget inflytande att vara? I dagens läge handlar det mest om att sälja prylar, skaffa råvaror och kontrollera marknader, Kommer det att vara samma sak  i morgon? 

Ryssland och Kina samarbetar nu som det verkar bra, men kommer de ändå att vara i någon mån återhållande för varandras ambitioner? Kommer Kina att vara lika intressant för Ryssland om EU:s ofrivilliga sanktionspolitik mot Ryssland bryter samman? I de krafter som motsätter sig dessa sanktioner finns ju även starka nationalistiska och mer eller mindre anti-globalistiska grupper. Exempelvis Nationella Fronten i Frankrike och Alternativ för Tyskland. (Hur det tämligen lealösa sverigedemokraternas ställer sig vet jag faktiskt inte.) 

Nja, det här låter som krångliga ekvationer, men kanske slipade statsmän som Xi och Putin kan lösa dem? Det är väl i alla fall troligare än att Löfven och Wallström kan hitta på något konstruktivt.

Eller om Escobar missat någonting?

Norsk sammanfattning av maoism

Jag skrev för några dagar sedan ett något slingrigt inlägg om maoism. För den som vill ha en mer koncentrerad framställning så föreslår jag läsning av den här norska artikeln. Den kommer från den lilla gruppen Tjen folket. Detta är uppenbart ett maoistiskt namn: 'Tjäna folket' var en av de parollerna som framfördes under den kinesiska revolutionen.

Några av punkterna i framställningen är jag fortfarande kritisk till. Har aldrig sett någon trovärdig beskrivning av hur 'långvarigt folkkrig' antas fungera i de gamla industriländerna. I Tredje världen kan det fungera på sina håll, men de stora exemplen har misslyckats eller är under möjlig avveckling. Här i Europa verkar maoisterna se 'utanförskapsområdena' som tänkbara revolutionära baser, men det tvivlar jag på. Småglin som kastar sten på ambulanser och brandkår är inte lika trovärdiga i det här spelet som härdiga bönder i indiska djungler.

Den kinesiska kulturrevolutionen innehöll visserligen intressanta tankar, men ramen är tveksam som exportvara. Tänkte verkligen Mao att den metoden skulle fungera överallt, eller var det snarare hans ungdoms massrörelse från 1919 som transporterades till det kinesiska 1960-talet? Kina är stort, men Kina är inte världen. Revolutioner i länder med en övermogen kapitalistisk ekonomi och samhällsstruktur i stort kommer inte att se ut som revolutioner i fattiga, trasiga, mer eller mindre feodala bondeländer. Borde det inte räcka med att hänvisa till 'masslinje' och 'demokrati' om man vill förklara hur samhället kan utvecklas efter en eventuell revolutionär seger?

Och så saknar jag, som vanligt, ett resonemang om hur den teknisk-vetenskapliga revolutionen skapar möjligheter för den stora samhällsomvandlingen. Detta var grundläggande hos Marx. Ett problem med MLM-folket är att de driver bort från Marx och kanske lika gärna kunde slopa det första M-et. Mao må vara viktigast för revolutionärer i Tredje världen, men jag vill hävda att Marx står oss närmare i den här delen av världen. Eller är jag orättvis där?

Jag hälsar våra norska systrar och bröder med ett glatt 'Tjänare, folket!'

Varför gynnar de sd som de säger sig vara emot?

Här är problemet idag: förnekelse tills det inte går att hålla emot längre.

I flera kommuner placerar man nu ensamkommande, som enligt kommunernas bedömningar är vuxna, på egna ”barnboenden”. Problemet med att åldersbestämma asylsökande gör också att vuxna kan placeras i en högstadieklass. – Framför allt i skolan blir det frustration – då går det ju vuxna män, som inte klarat gymnasiet, tillsammans med unga flickor i nian, säger Åsa Furén-Thulin, sektionschef på SKL. 

Det här är ju vad sverigedemokraterna hävdat i åratal. Vuxna utländska män som ljugit om åldern (och kanske om annat) placeras i svenska klasser - med svenska småflickor. Intresset från andra partier och myndigheter har inte varit överdrivet stort att ta itu med frågan. Vad tycker de äkta barnen, och deras föräldrar? Kanske har det rört sig om rädsla, att slippas utsättas för hysteriska angrepp från migrationsförespråkare. Samt media som länge tigit.

Förresten, "flickor"... hur är det för svenska pojkar i högstadieåldern om de tvingas dela klass med utlänningar som kan vara uppåt tio år äldre, och som inte är uppfostrade till att försöka lösa konflikter utan att skrika och slåss?

Men till slut blir trycket för hårt, felet för uppenbart. Det finns en del smartskallar som tycker att man inte bör peka på vissa problem, "för det skulle gynna sverigedemokraterna". Men är det inte snarare tvärtom: är det inte det envetna önskedrömmandet, ljugandet och under-mattan-sopandet, och aggressiviteten mot kritiska eller oroliga medborgare, som gynnar just politiska strömningar av sd-typ? Ett ganska solkigt, borgerligt parti, för övrigt, men det har ju kammat in del poäng och lär fortsätta med det. "Vad var det vi sa?"

Om alla lyder order att titta åt samma håll kanske man inte  ser om det händer något bakom ens rygg. Tänk om Stora Stygga Vargen smyger alldeles utanför bilden, bakom präriehundarna?

Grova respektive subtila dissar av Obama

Jaha, här ovan är den grova dissen av USA:s president, världens mäktigaste man, etc., etc. Trevligt att någon fortsätter Hugo Chávez direkta sätt att uttrycka sig.

Men det finns ju snyggare, diskreta men ändå tydliga sätt att visa vad man tycker. Det har kineserna gjort. Världens ledare anlände till G20-mötet i Kina. De flesta fick ett pampigt mottagande när de klivit ner från respektive flygplans huvudentré. Obama fick klättra ut ur en sidoingång till sitt plan. Ett sätt för de elakt artiga kineserna att tala om att "du räknas inte längre, putte". Klagomål från USAmerikanerna avvisades av kineserna med (den självklara) hänvisningen till att det här var deras land och deras flygplats! Undrar vad som kommer härnäst. Kinesisk militär närvaro på regeringens sida i Syrien har ju annonserats, och det lär inte glädja krigspartiet i USA. Men det kan nog hända värre saker, som direkt påverkar USA:s redan dåliga ekonomi. - Själv funderar jag på vad den kinesiska linjen vad det gäller globalisering (den är positiv) har för mål. Att ta över som världsmakt efter USA, eller något anspråkslösare?

Den här roliga bilden figurerar också i sammanhanget. Till höger talar Putin om för Erdogan var skåpet skall stå, och till vänster verkar Obama undra vad de pratar om. Merkel ser frånvarande ut och undrar nog om delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern är ännu en spik i hennes politiska kista.

Ett parti upp, resten ner, i Mecklenburg-Vorpommern

Här har vi svenska anknytningar minsann: i tyska delstaten Mecklenburg-Vorpommern ligger flera ganska svenska områden. Det är staden Wismar, och det är hela Vorpommern. Nå, i praktiken var svenskarna ute ur det här området under tidigt 1800-tal, men på papperet var Wismar svenskt till 1903. Och nu har det varit delstatsval i de gamla 'svensk-länderna'.

Hur gick det? - Ungefär som väntat, tror jag. Den här sidan hos der Spiegel ger aktuell statistik vartefter röstsammanräkningen pågår. Alla partier backar, och Die Grüne hänger på femprocentsspärren.

Alla tappar röster utom ett, AfD, Alternative f'ür Deutschland, som seglat in som näst största parti efter socialdemokraterna med minst en femtedel av rösterna. På tal om 'svenskt' så heter ledaren för partiet Leif-Erik Holm, och det låter åtminstone skandinaviskt.

Valdeltagandet ser ut att bli 55-60%, vilket är lite bättre än förra valet. Kan AfD ha dragit upp en del tidigare passiva väljare ur passiviteten? Det räcker dock inte för att förklara framgången. Det är inte otroligt att man tagit röster från i stort sett alla de andra partierna, hela vägen från kryptonazister i NPD till vänstern i die Linke, från CDU och socialdemokraterna. De sittande politikerna har fått sig en snyting, och det torde mycket handla om hur Tyskland hanterat strömmen av migranter under det gångna året. Nu blir det högern (eller 'socialkonservativa', eller vad man nu kallar dem) som formulerar politiken och driver på. AfD kan utnyttja ett politiskt tomrum som de andra partierna skapat.

Fem stadier i samhällskollapsen

En tanke innan vi låter samhället kollapsa: stadieteorien nedan fick mig att tänka på Maslows behovstrappa. Den verkar logiskt. Man måste ha vissa grundläggande behov tillfredsställda, medan andra kan vänta till bättre tider. Några dagar utan mat, och så är man ute ur leken. Men kan man verkligen skilja behoven ovanför de mest grundläggande åt på det här sättet? Jag tror den saken har kritiserats.

Nu över till dagens ämne: stadierna i en samhällskollaps. Det är en ryss som heter Orlov som står för listan. En version finns här,

Stage 1: Financial collapse. Faith in "business as usual" is lost. The future is no longer assumed resemble the past in any way that allows risk to be assessed and financial assets to be guaranteed. Financial institutions become insolvent; savings are wiped out, and access to capital is lost.

Stage 2: Commercial collapse. Faith that "the market shall provide" is lost. Money is devalued and/or becomes scarce, commodities are hoarded, import and retail chains break down, and widespread shortages of survival necessities become the norm.

Stage 3: Political collapse. Faith that "the government will take care of you" is lost. As official attempts to mitigate widespread loss of access to commercial sources of survival necessities fail to make a difference, the political establishment loses legitimacy and relevance.

Stage 4: Social collapse. Faith that "your people will take care of you" is lost, as local social institutions, be they charities or other groups that rush in to fill the power vacuum run out of resources or fail through internal conflict.

Stage 5: Cultural collapse. Faith in the goodness of humanity is lost. People lose their capacity for "kindness, generosity, consideration, affection, honesty, hospitality, compassion, charity". Families disband and compete as individuals for scarce resources. The new motto becomes "May you die today so that I die tomorrow". There may even be some cannibalism.

Man kan ställa samma fråga här som angående 'behovstrappan': kommer de här händelserna en efter en, eller kan de vävas samman? Och viktigare fråga kanske är hur troligt hela scenariot är. Femte stadiet påminner för övrigt om den gamla isländska 'Valans spådom'.

Bröder skola kämpa, varandras banemän bliva, systrars barn sin släktskap spilla; hårt är i världen, hordom mycken, yxtid, klingtid, kluvna bliva sköldar, vindålder, vargålder, innan världen störtas; ingen man skall den andre skona

De här stadierna kan ses som typfall dragna till sina extremer och i verkliga livet bör man nog snarare vänta sig mindre extrema varianter, dock sammanvävda med varandra på ett sätt som gör saken illa nog. Ordningsföljden kan ju vara annorlunda, och dessutom kommer olika grupper att reagera med olika takt utifrån de egna intressena. De som sist fattar allvaret torde vara de härskande eliterna, för de kommer att vara de sista som får svårt med pengar, mat, uppassning och liknande. I själva verket kan kriserna enligt de två första stadierna på ett tidigt stadium vara lönsamma för de extremt rika. Och eftersom eliterna härskar men inte reagerar kommer kriserna att bli värre än nödvändigt innan de kan lösas.

Tredje stadiet låter nästan som resultatet av nyliberalernas härjningar. Eftersom det rör sig om samhälleliga processer baserade på mänskliga beslut är de också möjliga att påverka genom att ta andra beslut. I klartext: sparka ut eliter i samhällstoppen som missköter sig, och eventuellt andra samhällsfarliga grupper. Sedan bygger man om för bättre anpassning till samhällets resurser och behov. Resultatet kan bli en förbättring, och katastrofen/utplåningen slår mot gamla härskar- och parasitgrupper.  (Katastrofer orsakade av naturkrafter kan vara en annan sak, som när den mäktiga mayakulturen drabbades av långvarig torka. Eller om vi fläskar till med ett jättelikt meteornedslag. Men det senare fixas med ett rejält luftvärn och förmåga att upptäcka faran i tid.)