måndag 20 april 2009

Under all kritik

Liberalismens praktmantel har fallit och den avskyvärdaste despotism står naken inför hela världens ögon.


Så skrev Karl Marx till en bekant i mars 1843. Liberalismen har fått gå med rumpan bar i bortåt 166 år nu, fast under långa tider har den gömt sig bakom den socialliberala handduken. Men nu är vi tillbaka i 1800-talets råa manchesterliberalism. Vid ungefär samma tid skrev Marx någonstans att hans hemland var så uselt att det inte ens längre kunde kritiseras - Tyskland var under all kritik!

Kan vi sätta samma stämpel på det som skall föreställa vänster i Sverige? Har exempelvis Vänsterpartiet fallit så djupt att det inte ens går att kritisera längre? Eller är det "bara" socialdemokraterna som är i det läget?

Jag ser i Dagens Arbete att en och möjligen två avdelningar inom Pappers kommer att avstå från att deltaga i förstamaj-firandet. Det flesta ynkryggar kommer väl ändå att göra som partibyråkraterna säger åt dem även i fortsättningen, och följa med den sorgliga färden ner i dyhålet. Läget är allvarligt. 13 procent av medlemmarna i IF Metall är utan arbete, kanske är det 23 procent framåt sommaren. Det är krisläge men större delen av fackföreningsrörelsen gör vad storpamparna förväntar sig av den - den står och gnyr och gnäller på sin höjd lite förskrämt i väntan på slaktarens ankomst.

Ekonomisk kris, krig, arbetslöshet, rasism och alltmer förtryckande tendenser i samhället - och de som skulle stå emot är så usla att de knappt ens kan kritiseras! Vänsterpartiet har inte fått en utan flera chanser att rätta till sin politik, men man vägrar konsekvent att göra något verkligt rakryggat.

Den senaste och kanske sista chansen kom när hela det byråkratiska etablissemanget ställde upp och räddade Lundby-Wedin. Då var det återigen guldläge för partiet, man kunde ha sagt upp samarbetet med socialdemokraterna med hänvisning till att de inte vill göra upp med den inre korruptionen (man kan inte skilja försäkringsbolags- och fackförenings-Wanja från Wanja ledamoten i socialdemokraternas partistyrelse även om någon skulle påstå det) och gått med hedern i behåll. Kanske man vunnit en del på den manövern också. - Men icke. Det tjänar inget till att kritisera längre, detta är ett beteende som är under all kritik.

Folk jagas av alltmer förtryckande instanser - företag, försäkringskassa, a-kassa, arbetsförmedling, statsbyråkrater - men vänstern viker ner sig. Den vill gärna ha en slant och en röst från de som den sviker, men deras intressen ställer den inte upp för. Jag hoppas att det märks rejält i förstamajtågen i år, nämligen att folk håller sig borta från de tåg som vänsterpartiet och socialdemokraterna anordnar. Låt byråkraterna tala rätt ut i tomheten, de har ändå ingenting att säga! Men vem skall ta hand om de små hunsade som behöver hjälp? Vi vet att det står tendenser som är allt annat än vänster som står och väntar på sin chans.

Ja, blir det några foton från första maj på den här bloggen så blir det inte från vänstertåget i alla fall, det kan jag lova! När det inte går att kritisera "vänstern" får man ta ett snack med den vänster som faktiskt går att kritisera och som kan tänkas reagera på kritik.


Från Konfliktportalen.se: kamratwot skriver Hur landet ligger, Baskien Information skriver Massarrestering i Frankrike och Spanien av ETA medlemmar / Senaste veckan:, jesper skriver Bloggdebatter och intellektuell hederlighet, herman skriver Det finns inget utanförskap, kimmuller skriver Kim skriver till Doktor Kosmos, Oman skriver Parasiterna kommer att sko sig på krisen

7 kommentarer:

Frunk sa...

Fast vad gör ungdomen i dessa tider av kris då?
Jo, dom sätter sitt hopp till piratpartiet?!?
Visserligen är dom duktiga på att ifrågasätta FRA och Ipred-lagen som förtjänar kritik men även den kritiken kunde väl någon slags vänster ta hand om?

Martin sa...

Jadu, jag anser att när ledningen i en arbetarorganisation hamnar i öppen konflikt med arbetarna, då måste den avgå! Detta oavsett om ledningen gjort något fel eller ej. Arbetarna får nog av en överhet som vet deras bästa i övriga samhället, det skall inte tolereras i deras egna organisationer.

Anonym sa...

Utdrag ur Bert Karlssons inlagg:
Både socialdemokratin och facket har blivit en del av ett spel där ingen längre företräder den vanlige löntagaren.
Hur många har hört en facklig styrelserepresentant protestera mot frikostiga bonusar eller fallskärmar? Tvärtom har de blivit en del av ett system där både de själva och politikerna förser sig, och där till och med de som misslyckas premieras. Mona, Wanja och de andra har blivit "en i gänget".
När socialdemokratin ville bli av med Marita Ulvskog, skickas hon "snett uppåt" till en plats i EU-parlamentet, där hon ska representera Sverige i ännu viktigare sammanhang. När Ulvskogs partikamrat Britt Bohlin blev obekväm, fick hon bli landshövding i Östersund. Politiken och fackföreningsrörelsen har kopierat näringslivsmodellen rakt av. Håll varandra om ryggen. Erbjud kompisar och de som är lojala de bästa jobben och glassigaste lägenheterna.
Låga ingångslöner och sedan en massa sidouppdrag som ger bra betalt - skit samma om kompetensen finns där eller inte.

Frunk sa...

Det känns konstigt att läsa en krönika av Bert Karlsson och inte ha några betydande invändningar mot det som han skrivit. ( http://www.expressen.se/debatt/1.1538668/sossarna-behover-en-ny-august-palm ). Kanske är det så att SAP är ett så gammalt parti att det kört fast i gamla hjulspår och politruckerna anser att deras samhällsbygge var fullbordat redan för tre decennier sedan. Efter det ansåg dom kanske att det bara behövdes att konservera det och sedan klappa varandra på axlen för ett väl utfört arbete och belöna varandra med väl tilltagna löner, bonusar och förmåner. Kanske rättfärdigade dom det med tanken att varför inte unna oss att härma näringslivets chefer nu när vi nått våra drömmars mål och alla borde kyssa våra fötter av tacksamhet eller... vad är problemet... hur tänker dom? Kan dom radikalt förnya sig men även återanvända sina gamla ideal eller har deras egenintressen tagit över deras ambitioner för så länge sedan att dom inte längre är intresserade av deras rötter?

Björn Nilsson sa...

SAP var omvandlat till pampparti för länge sedan, långt före Andra världskriget. Men det var i alla fall pampar som kunde få saker uträttade i samhällsbygget, reformister med andra ord. Under de senaste årtiondena har man inte fått något särskilt uträttat annat än att mest gynna sig själva. Det är inte ens reformister som leder SAP och LO, de är borgare.

Knapsu sa...

Lustigt att Bert Karlsson skriver om August Palm, han som hade varit den störste motståndaren till Palm och bekämpat honom med alla medel!

Björn Nilsson sa...

Bert K hugger väl till med något som låter radikalt helt enkelt. Hur många idag har några djupare kunskaper om August Palms åsikter? Bert K skulle ju föreställa den folkliga sidan när Ny Demokrati drog igång och är nog inte så mycket annorlunda numera.