Eurosystemet har visserligen uppvisat stabilitet så här långt under den pågående krisen, men som den numera allt mera upphöjde nationalekonomen Hyman Minsky påtalat så finns det inget mer destabiliserande än en allmän uppfattning om att något är stabilt.
Denna uppfattade stabilitet har gjort att omvärlden länge blundade för de växande obalanserna i många euroländer som Spanien, Irland, Portugal och Greklands och Italiens kroniska brott mot euroländernas ”Stabilitets- och tillväxtpakt” och dess tre-procents regel för hur stora de statsfinansiella underskotten får vara över en konjunkturcykel.
Det kanske särskilt är Grekland som är bekymret. Grekerna talade nog inte sanning om sin ekonomiska ställning när de ansökte om medlemskap i EMU. Eller man kan ju vara mer uppriktig och säga att de ljög. Fast jag tvivlar på att de andra länderna var så dåligt informerade om Greklands ekonomiska ställning att de inte förstod att det var fiffel och båg med redovisningen. Förmodligen tog euron som politiskt projekt över och tystade eventuella invändningar som exempelvis kunniga ekonomer skulle ha kunnat komma med.
Annars är det ju ganska klart att det är svårt och dessutom olämpligt att pressa in länder med olika ekonomiska förutsättningar i samma valutaområde. Så fort konjunkturerna börjar dyka kommer förmodligen motsättningarna mellan rika och fattiga, starka och svaga länder fram. Lettland har ju ett helvete trots att man ännu inte kommit med, men bundit upp sig för att man vill vara med.
Hur som helst, att gå med i EMU är ren idioti. En nordvästeuropeisk valutaunion skulle kunna fungera rätt bra antar jag (det fanns ju en skandinavisk sådan före första världskriget) men det aktuella upplägget är inte bra. Särskilt inte när en del av aktörerna inte talar sanning om var de står, och andra låter dem ljuga.
Man kan ju säga att "staterna betalar", men de som verkligen får stå för notan ... (hittade bilden hos Kildén och Åsman)
En annan artikel på VoxEU, på mer vetenskaplig nivå kanske, diskuterar också den grekiska krisen. Eller för att ta det lite mer generellt: kan man tänka sig att konkurshotade stater i Europa kommer att räddas av andra stater, ungefär som med hjälppaketen för banker? Intressant nog finns det en paragraf i Maastrichfördraget som förbjuder sådant. Ett påhitt av tyskarna, som nu kanske letar efter sätt att kringgå paragrafen eftersom den kanske inte fungerar som tänkt. Man kanske tänker sig att länder kan "vara för stora för att få gå omkull", ungefär som jättebankerna. När huset håller på att ramla ihop är det kanske inte läge att hålla predikningar om "statsfinansiell disciplin".
Det vore ju spännande om övriga europeiska regeringar sade åt grekerna "varsågod, gå i konkurs då". Problemet är att man inte vet vilka följdverkningarna blir. Kommer de att sprida sig okontrollerbart över hela euro-området, eller kan katastrofen begränsas till Grekland?
3 kommentarer:
Jag förstår inte hur det kan finnas så många som vill att Sverige ansluter sig till EMU och inför euro som valuta! Vi har ju facit i hand och ändå vill vissa ha euron!
Har folk ingen koll?
Eller skiter man i allt bara för att man ska slippa växla pengar när man far på semesterresan?
Att Folkpartiet gapar om euro förstår man ju, de är ju inte riktigt riktiga utan håller ännu på att säga JA till EU för att det ska bli fred i Europa!
Jag vet inte ens hur seriös den senaste "undersökningen" var. Men det är klart, det finns ju en del knäppgökar, folkpartister och liknande egendomliga företeelser.
Det är nog lugnast att stå vid sidan av ifall EMU börjar kränga på allvar. Misstänker att EMU-länderna ändå kommer att vilja ha pengar av oss för att rädda sina egna skinn.
Sjukt att EU/ECB inte kunde kolla upp mer nogrannt hur det stod till i de olika ekonomierna, såsom Grekland.
Skicka en kommentar