onsdag 27 januari 2010

Vad har framtiden gjort för oss?


Som vanligt hittar man ofta något oväntat när man tittar efter något annat, När jag var inne på Södertörns Högskolas hemsida råkade jag halka vidare till en blogg som kallar sig Blind höna. Underförstått: även en blind höna kan hitta ett korn. Och där fanns kornet ovan.

Någon annan stans i bloggvärlden (har dock glömt var) hittade jag för några dagar sedan det förtvivlade eller osolidariska utropet: Vad har somalier och afghaner gjort för oss? Det där med ömsesidighet är viktigt att studera när man försöker lista ut hur relationerna mellan människor fungerar. Man skall behandla andra som man själv vill bli behandlad är en ganska bra princip som Bibeln företräder, och den finns i andra tros- och filosofisystem också. Förmodligen är den allmängiltig. I bilden ovan har frågan vässats till: vad gör framtiden för oss?

Frågan kanske låter korkad, men är det nog inte. Den kan ge upphov till filosofiska reflexioner:

Bara genom att existera som en möjlighet gör framtiden en del för oss. Den tvingar oss att bli mer skärpta än vad vi skulle vara om allt ändå tog slut imorgon (eller år 2011 eller 2012). Vi måste tänka långsiktigt och räkna med att resultaten av vad vi gör idag kanske kan höra av sig med eftertryck innan vi själva hunnit trilla av pinn. Vi tvingas att ta ansvar. Vi kan inte låna ohyggliga penningsummor, festa upp alltihop och sedan räkna med att ingen kommer att kräva återbetalning. (Jo, jag vet, bankbonusgubbar - men de är ju en obetydlig minoritet!) Den vakne läsaren kan här lätt ersätta "penningsummor" med exempelvis "ändliga naturresurser".

Jo, det är klart att en del inte känner det ansvar som framtiden utgör. Okunnighet, dumhet, ondska, feghet eller girighet kan vara bakgrunden till det. Men de flesta ägnar ändå framtiden en tanke: "Om inte jag får det bättre så skall åtminstone mina barn få det." Alternativt: "Förstör jag dyrbara resurser idag kan utfallet för mina barn bli sämre än för mig." Därmed kan framtiden kämpa med det förflutna och samtiden om att fånga vårt intresse, och ofta lyckas den rätt bra med det.

11 kommentarer:

Lena Källman sa...

Det är just för att säkra ett långsiktigt framtidsperspektiv som de unga är så viktiga. De är de som kommer att leva när vi äldre är borta. Att de unga kommer in i samhället, genom jobb och politiskt engagemang är ytterst en garanti för en positiv utveckling av samhället!

Björn Nilsson sa...

Numera verkar dock många barn så lillgamla och vet och kan allt så det är väl risk att de drabbas av senilitet redan vid trettio. ... gnällig kommentar av mig kanske?

Lena Källman sa...

Min erfarenhet är att många unga är sökande och vetgiriga, bara de får vuxna att diskutera med. Det finns ett starkt "sug" efter vuxennärvaro. Det var det intrycket jag fick när jag undervisade på gymnasium och folkhögskola.

Lasse Strömberg sa...

Fast jag har läst att dagens unga är den första generationen som kommer att få det sämre än sina föräldrar.

Tyvärr tror jag det stämmer.

Björn Nilsson sa...

Jag var nog gnällig, Lena.

Lasse - att barnen får det sämre än föräldrarna tror jag har varit en sanning i några tiotal år nu. Omslaget kom när det inte längre bara var att kliva ut från skolan och in på ett jobb. Då började känslan av trygghet att falla ihop.

Anonym sa...

Jag har för mig att ett talesett bland indianer var ungefär:

Jorden är ingenting vi äger utan jorden har vi lånat av våra barn.

H2

Björn Nilsson sa...

Och sedan blev de stackars indianerna blåsta av den vite mannen och hans kluvna tunga!

Chris sa...

Hej Björn!

Skönt att se att du är "still going strong". Är tillbaka som lovat i bloggvärlden med förhoppningsvis lite mer samlade tankar...

/Chris (f.d. C-logg)

Lena Källman sa...

Nej, Björn, det ligger nog lite i vad du skrev. För att planera inför framtiden måste man lära av historien. Det örat vill många unga inte lyssna på.

Anders sa...

Tack för bilden, den var väldigt bra och tankegivande :)

Björn Nilsson sa...

Anders, tacka "Den blinda hönan".

Lena, det där med att unga inte är intresserade av historia kan ju bero av att de ännu har livet framför sig. På sätt och vis är det sundare med det än att gräva ner sig i det förflutna. Men här har man ju två farliga motpoler: total okunskap om bakgrunden till vad som händer idag, respektive att man ältar historien så att man tappar bort nutid och framtid.