I kommentarerna till en bloggpost hos Lena Sommestad som handlar om privatskolor och den allmänna politiken vad det gäller synen på privatiseringar så gjorde jag ett svepande antagande om att även i USA så finns det, trots vad som sägs officiellt, ett ganska brett stöd för att staten går in på olika områden. Därmed skulle en viktig grundbult i demokraternas (och i de 'förnyade' svenska socialdemokraternas) politik falla. Man skall inte försöka jaga en liten marginalgrupp av väljare i de övre medelskikt som omfattar högst 25-30 procent av befolkningen. Det är ju helknas, eftersom det finns en majoritet på 70-75 procent att mobilisera. Om man lyckas med det, och sköter om sin väljarbas, kommer man att ha permanent majoritet. Svårare än så är det inte.
Och - vilken tur - idag kom det nya uppgifter från andra sidan atlantiska pölen. Den gamla undersökningen refererades, men nu har Gallup-institutet gjort samma sak igen och kommit fram till ungefär samma svar. Visserligen är de flesta därborta indoktrinerade till att tro att de är 'konservativa', men när man skrapar på ytan och ställer konkreta frågor om vad folk verkligen tycker så är inte ens dessa 'konservativa' särskilt inställda på att allt skall vara privat och staten inte skall röra ett finger för att hjälpa till när så krävs. Med andra ord: där finns en enorm väljarbas som den mordiske och storfinanskramande herr Obama och hans administration med en dåres finskänslighet håller på att slarva bort.
Och SAP i Sverige (SAP = Svenska AmerikaPartiet) kör samma linje, rakt ner i diket, medan borgarpressen står vid vägkanten och hejar på. Flertalet partimedlemmar verkar nöjda med det - några medlemsuppror hörs inte av i alla fall. Ordförande Mao sade på sin tid att man skall ena de många för att besegra de få. SAP-ledarnas linje är snarare att splittra de många för att gynna de få. Det luktar illa. På tal om dåligt lukt: en musikalisk illustration följer här - inspelningen är bara några år gammal, men originalet torde ha gjorts under tidigt sjuttiotal, när det var väldigt fräckt att peka ut 'sossepampar' som dolda folkpartister. Numera får det väl anses tämligen okontroversiellt. (Går man in på Spotify och söker på Fy på sig sosse hittar man två versioner av låten.)
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
6 kommentarer:
Jag tycker nog att det senaste på fronten "valanalys" från S (Morgan Johanssons) tyder på att partitoppen numer bara har en målsättning, att de själva ska sitta kvar, helst i regering men om inte så är riksdagen i alla fall bättre än ingenting och man kan ju alltid bli stödparti för Alliansen.
Man tror inte det är sant helt enkelt.
Haha, klart att det inte är sant, de bara skojar med oss ett tag!!
Kerstin: Det som mest slår en är väl att de inte ens har dom ambitionerna längre. För om man ser strikt kommersiellt på det kan det aldrig löna sig att bara erbjuda samma produkt som konkurrenten fast lite sämre. En egen produkt ska det vara! Med eget tänk bakom! Då kanske man kan komma nån vart.
Utan jag tror att idétorkan är så fundamental i sosseledningen för att dom egentligen hör till samma sociala skikt som moderatledningen och följaktligen också tänker identiskt likadant.
Björn skriver:
klart att det inte är sant, de bara skojar med oss ett tag!!
Oh så skönt att få veta det. Jag har varit orolig i snart 20 år, över den riktning S vek av mot i mitten av 80-talet. Undrar bara när de tänker sluta skoja med oss. Vet du det?
Jan, du får söka anställning som politisk konsult hos partigenierna på Sveavägen! De behöver verkligen få in frisk luft och fräscha ideer nu, och lindar man in det hela i en "marknadsförpackning" kan de ju inte säga nej.
Det kanske vore rätt stuk! Komma insvepande på partihögkvarteret med en massa marknadsföringssnack. Onekligen ett originellt sätt att genomföra demokratiska jämlikhetsreformer på.
Skicka en kommentar