Tror du mig inte? Läs då den här nyhetsartikeln i Dagens Nyheter. Där kan man läsa saker som att "Regeringsstyrkor har nu åter ”total kontroll” över den strategiskt viktiga staden al-Qusayr". Sedan råkar skribenten slinta med tangenterna och skriva "regimen" en gång. Det är lättförståeligt, skedde nog av gammal vana. Men efter det blir det åter "regeringen i Damaskus" och "regeringsstyrkornas angrepp". Det sista är ju intressant, man skriver alltså inte något i stil med "styrkor ännu lojala till regimen i Damaskus", eller något i den stilen.
Jaha, "regimen" tycks vara på väg ut och "regeringen" kommer i stället. Intressant utveckling, men väl typisk för politiska vindflöjlar.
Med slaget om al-Qusayr vunnet är väl mycket av "rebellernas" tillfartsvägar från norra Libanon avklippta. Nu tror jag en större urladdning är på gång, när den syriska regeringens styrkor rensar upp i och omkring Aleppo. Samtidigt visar sig de människor som skall vara "rebellernas" politiska talespersoner i utlandet, och tänkbara ledare i ett framtida Syrien, vara i stort sett inkompetenta. Om det blir någon fredskonferens i Geneve, vilka skall då företräda "rebellerna"? Auktoritativa företrädare finns inte, som det tycks. Doktor Assad kan nog se framtiden an med tillförsikt, visa sig förhandlingsvillig och samtidigt systematiskt städa ut islamist- och rövargrupperna.
I Syrien uppstod några av de första högkulturerna. Nu sönderskjutet av kompletta galningar stödda av kompletta skurkar utan kultur. Det kommer att kosta att bygga upp igen. Men kanske de otäcka offren ändå betalar sig på sikt. Vi får se. Det här kan vara en vändpunkt.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
8 kommentarer:
Heh, DN fick då till sist Kalle B:s memo från UD?! Sverige kör som vi brukar, spelar på bägge sidorna. Man kan lita på att den svenska eliten fortfarande är bland de lömskaste och mest opålitliga här i vår värld. Den lismande och ryggradslösa svenska överheten som försöker göra sig en hacka på bägge sidor i alla konflikter. Märker ni hur Kalle B som gjorde sin karriär på rysskräck, numera är tämligen överslätande för alla saker ryssland gör?
Samtidigt svämmar grönsaksdisken på COOP över med brasilansk grönsaker. De statliga bolagen reser i legio till Brasilien, tillsammans med Sveriges pålitligaste minister Annie Lööf, antar att vi räknade med att blondiner alltid är en hit i Sao Paolo och Rio.
Vi må vara fanatiskt lojala emot USA militärt, i USAs småkrig, bidra med militär, vapen och utrymme att träna på. Flörta lite med NATO som vi alltid gjort. Men om USA inte handlar, ja då handlar de inte, BRICS däremot...
Lööf kanske spekulerar på att bli ambassadör i Brasilien?
Det är väl lite jobbigt för opportunisterna just nu. Hur mycket skall man vända kappan, och efter vilken vind? Ur en synvinkel är det väl bra att åtminstone delar av det svenska etablissemanget inte vill bråka med ryssarna. Det är nog lugnast att vi har ett läge där ryssarna mest skrattar åt oss och inte tar oss på för mycket allvar. Det är kritiskt nog med NATO-aktiviteterna i Sverige.
Den svenska utrikespolitiken har sen början av 1800-talet gått ut på att hålla sig väl med alla parter. Det har varit en oerhört framgångsrik politik - och samtidigt förmodligen den "moraliskt" bästa man kan önska sig. För i stormakternas värld finns inga änglar, bara mer eller mindre otrevliga maffior.
Varför man ska sluta sig till den ena eller andra begriper jag inte. Att spela på dem alla är bäst, alla kategorier.
Jan,
visst är det så. Jag är jävligt nöjd med att vår elit är så befriad från stolthet och ryggrad. Världen tillåter bara två sätt att vara på: Dolken bakom ryggen, dolken främst.
Vår elit har tjänat oss väl, jämfört med ALLA andra, jämfört med alla andra taktiker.
Svenska media har alltid varit noga med att terminologin ska spegla aktuella attityder.
Minns ni när Sovjet invaderade Afghanistan? Det var inte en "invasion" i TV-nyheterna, utan en "inmarsch"!
Det lät ju onekligen bättre - som något slags parad med en blåsorkester i spetsen...
Och Viet Nams 10-åriga ockupation av Kambodja beskrev man som "den vietnamesiska närvaron i Kambodja..."
Martin: "Har tjänat" är rätt tempus. Sen den började spela ihop med EU och USA på 90-talet har det gått allt sämre.
Som Vindskupan skrev:
"I religiösa kretsar finns ett uttryck som ofta återkommer. Den kyrka som ingår äktenskap med tidsandan riskerar att bli en änka i nästa generation.
Riskerar Sverige på samma sätt att bli en säkerhetspolitisk änka i nästa generation?
Ett av de ganska slentrianmässiga antagandena bakom den nuvarande politiken är att USA kommer att förbli en supermakt i evigheters evighet, amen."
http://sandberg.be/vindskupan_hem/2012/01/hur-svensk-sakerhetspolitik-drog-in-oss-i-ett-gerillabempningskrig-i-afganistan-pa-den-forlorande-sidan/
Carl, klart att viktigt med rätt termer. När det gäller befrielsen av Auschwitz så brukar det heta att detta gjordes av "allierade trupper", eftersom det låter finare än att det var Röda armén som gjorde't!
Och kanske Röda armén hade en blåsorkester under ock ... inmarschen i Afghanistan också!
Carl,
man skulle lika gärna kunna skrivit att Sovjetunionen inbjöds hjälpa Kabulregeringen emot de inhemska terroristerna.
Men det är en mer sentida formuleringen.
"Inmarch" är ett typexempel på hur man balanserar med de olika stormakterna.
Skicka en kommentar