Nu är situationen i Syrien väldigt instabil. Att de så kallade rebellerna drivs tillbaka på flera fronter ökar risken för att deras understödjare och uppdragsgivare gör något desperat för att rädda situationen. Det kan medföra att kriget på allvar spiller över till grannländerna, inklusive Turkiet. Att det talas om fredsförhandlingar lär närmast öka parternas iver att förbättra den egna ställningen.
Mohammed Omar skriver:
Det som sker nu i Turkiet kan tolkas som ytterligare ett tecken på en pågående ”postislamistisk vår”. I både Tunisien och Egypten mobiliserar sekulära, progressiva krafter. De styrande, högerislamistiska partierna i de länderna sade sig vilja tillämpa en ”turkisk modell”. Nu vet vi vad den går för.
Det kan hända att de islamistiska rörelser, vilka kom till makten under den så kallade ”arabiska våren”, kollapsar innan Assads baathregering gör det. Upproret i Syrien, som domineras av högerextrem jihadism, skulle då allvarligt försvagas.
Vi får hålla tummarna för en positiv utveckling som Mohammed ritar upp. Annars kan det gå verkligen illa. Särskilt om de krigsgalna fraktionerna i Israel och USA (av typ senil-gubben McCain) börjar skjuta vilt omkring sig. Jag har i några sammanhang varnat för att det skulle kunna bli en direkt konfrontation mellan USA och Ryssland om situationen blir helt omöjlig att kontrollera. Och så läste jag det här otäcka scenariot på Syrien-bloggen om vad Israels flygangrepp mot Syrien kunde ha lett till.
De israeliska flygräderna mot Syrien den 5 maj satte Mellanöstern och världen som helhet på randen till ett globalt krig. Syrien, Iran och Hizbollah föranleddes att omedelbart svara på de israeliska angreppen i tron att Israels galne och Armageddon-besatte premiärminister Benjamin Netanyahu startat slutspelet. Det som skulle ha följt på tillbuden var ett massivt raketangrepp mot Israel av de tre bundsförvanterna Iran, Syrien och Hizbollah, plus sannolikt vissa palestinska fraktioner i Gaza.
Det israeliska svaret vore då, att efter man inledningsvisanvänt konventionella stridskrafters bombat alla tre, att sätta in taktiska kärnvapen för att slå ut Irans kärnkraftsanläggningar och iranska revolutionsgardets fästen och invadera södra Libanon, för att oskadliggöra Hizbollahs förmåga att angripa Israel. Syriska armén skulle ha svarat med att skicka kemiska eller andra robotar mot Israel vilket skulle lett till att Israel satt in kärnvapen mot Damaskus. I det läget hade USA varit tvungna att gå in på scenen för att försvara Israel och potentiellt skulle även Ryssland ingripit på andra sidan, vilket skulle ställt de två supermakterna i direkt öppen konfrontation med varandra.
Enligt obekräftade uppgifter kontaktade Syriens president Assad sin ryske kollega Vladimir Putin omedelbart efter israeliska räderna och varnade för att syriska armén måste svara på brottet mot vapenvilan och Israels dramatiska upptrappning. Putins råd till Assad skulle ha varit att vänta tills han talat med USA:s president Barack Obama …
På annat håll har jag läst att Putin talade mycket hårt och tydligt med Netanyahu. Det är nog bättre än att prata med Obama. - Just att syrienkrisen kan leda till en direkt konfrontation mellan stormakterna anser jag vara ett av många goda skäl att hålla NATO borta från svenskt område.
2 kommentarer:
Plötsligt (?) har din blogg föranlett någon eller en maskin att fråga om du litar på denna sajt. Det har aldrig hänt förut - eller hur?
Kjell Martinsson
???
Skicka en kommentar