måndag 9 december 2013

Antik arbetsdelning och löpande band?

I sin Wealth of Nations öppnar Adam Smith framställningen genom att framhålla hur arbetets produktivitet ökas enormt genom att framställningsprocessen delas upp i småbitar. Hans exempel var tillverkning av knappnålar. I stället för att en person tillverkar nålen från början till slut sköter olika arbetare varje delmoment och dagsproduktionen ökar därmed starkt. Den enskilde arbetaren måste kunna bara just det arbetsmoment han utför vilket medför att det tar kort tid att lära sig vad just han gör. Omvänt så blir det en utarmning av arbete och sänkande av den breda yrkeskunskapen, och förmodligen sämre betalning än för en arbetare som kan hela processen. (Totalt är förmodligen ett antal snäva specialister billigare i drift än en totalkompetent person som kan hela arbetet från början till slut och vill ha betalt för den kunskapen. Och den större gruppen specialister producerar som sagt mer än den enskilde generalisten.)

Det här är inte Adam Smith på bilden nedan, det är ett fantasiporträtt av en av senantikens skarpaste tänkare: Biskopen Augustinus i staden Hippo (ligger i nutida Tunisien). Han levde 354-430 och är en av de verkligt stora kanonerna i dåtidens och även senare tiders kristendom - kanske främst för katolikerna.


Augustinus var synnerligen produktiv i olika ämnen. I hans bok om 'gudsstaden' (jag läser den engelska versionen, City of God), polemiserar han å det livligaste mot hedningarna och deras mångfald av gudar. Varje gud har sin lilla syssla att ta hand om vilket hånas sida upp och sida ned, men det är också här som Augustinus gör den intressanta jämförelsen med ...

... hantverkarna på Silvergatan, där ett litet silverstycke går genom många händer för att uppnå det slutgiltiga resultatet, fastän det skulle ha kunnat fullbordats av en enda kompetent yrkesman. Men detta tänktes vara det enda sättet att passa intresset för en större mängd hantverkare, genom att låta en varje individ skaffa sig skicklighet i en enskild del av yrket, vilket kunde göras så fort och lätt för att undanröja den långa och smärtsamma processen att få dem alla att behärska hela konsten.

Mitt eget försök till översättning från engelskan. Vet inte hur väl det passar med den latinska ursprungstexten. Stycket finns i alla fall i Bok VII, kap. 4 för den som vill kontrollera. Hur som helst, det här låter som arbetsdelning i kombination med någon sorts princip för löpandebandsarbete. Och det är ungefär 1300 år mellan Augustinus och Smith!

De vanligaste bilderna från löpandeband-tillverkning verkar komma från bilindustrin. Men jag hittade en där damer sitter i en läkemedelsindustri (insulin) och småpysslar vid ett litet löpande band.
Augustinus är intressant. Jag kanske återkommer till honom.

3 kommentarer:

Pierre Gilly sa...

Redan Aristoteles skriver om arbetsdelning. I alla fall mellan yrkesgrupper. Om alla ska bygga skepp, fiska och baka bröd blir det inte väl utfört konstaterar han. Marx var tydligen ganska influerad av Aristoteles har jag hört.

Björn Nilsson sa...

Stämmer, Aristoteles funderingar om etik, pengar och bytesförhållanden påverkade de klassiska nationalekonomerna, inklusive Marx. Det som fick mig att reagera på Augustinus var att här kom ett tidigt exempel på finfördelning inom ett hantverk. Och det är något annat än att olika människor sysslar med olika yrken och kan sitt yrke från ena änden till den andra.

Jan Wiklund sa...

Alla hantverk har väl utvecklats genom arbetsdelning, till allt snävare och snävare specialiteter. Någon tydlig gräns mellan "inom" och "mellan" finns inte.

Möjligen kan man säga att i och med industrisamhället går uppdelningen så mycket fortare än tidigare.

Med resultat att (den potentiella) välståndsökningen också går så mycket fortare. Arbetsdelning är, tillsammans med teknisk utveckling, stordrift och synergier det som gör att man över huvud taget kan tala om välståndsökning. I alla fall om man har en ganska vid definition av teknisk utveckling, till att avse metoder i allmänhet.