En försvinner, två frågetecken kvar

I ett inlägg för några år sedan nämnde jag att möjligen hela fyra nordiska bosättningar, eller åtminstone ställen där nordbor haft något för sig, kan ha hittats i Kanada. Det fanns den helt säkra i nordligaste Newfoundland, ytterligare två osäkra på denna ö, samt en uppe i Arktis. Den helt säkra bosättningen, L'anse aux meadows, är markerat med ett stort rött X. De osäkra är markerade med små röda frågetecken.

Det som hänt nu är att grundligare utredningar gjort att det nedersta frågetecknet försvinner helt och hållet. Tanken var att nordbor varit vid Point Rosee på sydvästra Newfoundland och utvunnit myrmalm, men detta har inte kunnat bekräftats utan har kunnat avfärdats.

Återstår alltså en säker och två frågetecken. Vid det andra frågetecknet på Newfoundland (Sop's arm på östkusten) kan det ha rört sig om jaktexpeditioner, men i den mån det finns exempelvis fångstgropar kanske det är andra än skandinaver som gjort dem.

En sak att tänka på är att den bekräftade bosättningen på Newfoundland inte varade så länge och inte innehöll så många människor. Dess möjligheter att expandera till nya områden bör ha varit rätt liten. I den mån de var ute och spanade i nya områden kan de inte ha lämnat några större synbara spår efter sig. Själv tror jag lite mer på spåren längre i norr, på Baffin island. De är senare än vikingatiden och skulle kunna ha varit en bas för handel där grönlänningar hämtade upp lyxvaror för vidaretransport till Europa.

Ingen hjälp

Varför får han ingen hjälp? "Flera svenska medborgare hindras att resa hem av turkiska myndigheter" står det, men någonstans i det finstilta senare framkommer det vad som är problemet: dubbelt medborgarskap!

Som medborgare i ett land bör åtminstone ideellt staten där ge dig 100% stöd och hjälp om du  råkar i svårigheter utomlands. Hur blir det om du är medborgare i två stater då? Blir det 200% stöd och hjälp, eller devalveras hela upplägget så nästan inget finns kvar i skarpt läge?

Det finns specialfall som Iran, som inte tillåter sina medborgare att byta medborgarskap. Som jag ser det skulle detta kunna vara en förhandlingspunkt mellan Europa och Iran i samband med kampen mot USA:s nya sanktionsregim. "Vi fixar till lite grejor med sanktionerna, och ni släpper det där med medborgarskap ..."

Dubbelt medborgarskap är ett otyg. Mot vilken stat är den dubble medborgaren lojal, det är ju också en fråga man kan ställa sig. Och i praktiken verkar det alltså som om skyddet, de svenska myndigheternas förmåga (och kanske vilja) att ställa upp för den här sortens människor ganska raskt sjunker i botten.

Ibland blir det lite förvirrat ...

... som omkring slutet av Aftonblads-Hanssons analys (?) av vad som hände med en avhoppad rysk journalist i Ukraina:

Slutsatsen av den här historien kan ju vara att det är rimligt att Ryssland tvärnekar om både det ena och det andra. "Det-är-Putins-fel"-journalistiken borde få det lite besvärligare framöver.

Vi kan väl, för nöjes skull, ta inledningen på Hanssons artikel också:

Än finns inga bevis för saken. Ändå är det svårt att inte tro att mordet på den regimkritiske ryske journalisten Arkadij Babtjenko är en del i Rysslands krigföring både mot regimkritiker och Ukraina. Kreml skickar en signal att ingen går säker samtidigt som man destabiliserar en granne man är i krig med.

Ja, längre ner i texten håller Hansson det öppet att det kan vara andra som (inte) mördade Babtjenko, men det verkar vara sekundärt när han vevar igång mot Ryssland, Kreml, Putin. Fy på dem!

Själv säger jag bara 😁

Två glada grabbar. Har de lurat brallorna av Trump?

Jimmies nacke...

Jag förutskickade att det eventuellt kunde komma något tyngre inlägg om sverigedemokraternas vårmöte på Långholmen den femte maj. Om det följande är så tungt vet jag inte, men ...

... jag kom dit med en ny kamera som jag inte riktigt behärskade än, och så var plötsligt Jimmie Å. bara en meter från mig, och jag fumlade med kameran och fick inte till något förrän han nästan försvunnit - man kan möjligen se hans nacke på bilden ovan nedanför hakan på den skäggige mannen, jag gjorde en förstoring så det syns bättre nedan! Ja, ja, man kan ju inte lyckas jämt!

Så småningom syntes JÅ i alla fall bra när han eldade massorna från scenen. Något överraskande var att han i början av talet tog upp en lokal fråga, nämligen planerna på att hugga ner de sköna träden och ta bort båtbryggorna längs Pålsundskanalen för att få till bättre cykelbanor. Men det är tydligen något sverigedemokraterna just i Stockholm vill ha fram. Det är träden och båtarna på högra sidan i fotot nedan som riskerar att försvinna.

Så här såg det ut i vintras när solen höll på att försvinna bakom Västerbron, och isen låg. Jag tänkte att det kan ju vara bra att visa att ibland är det kala träd och inga båtar här, bara en trist vinter.

Här är ett flygfoto över området också. Det röda B:et är där bilden med banderollen togs, V:et är där vinterfotot togs:

Nu har Jimmies parti avancerat från en liten grupp utan framtidsutsikter, till ett av Sveriges största partier. Detta har skett trots en enorm motvind under många år. Ibland undrar jag om inte just motvindens karaktär har bidragit till det. De rättfärdiga har skrikit "rasist", "brun", "nazistiska rötter", och ibland inte bara nöjt sig med att skrika utan gjort värre saker. Kritikerna verkade länge tro att sd kunde bemötas på samma sätt som 1990-talets heil-brölande skinnskallar. Det har inte fungerat. Sd bara växer.

Ibland sägs det att "taket är snart nått", men när sd når upp till det taket lyfts det bara en bit. Polemiken, och ibland förföljelserna, har inte hjälpt - varför? De verkar snarare ha varit kontraproduktiva. En allt större del av det svenska proletariatet, som borde vara till vänster enligt kartan, har mer eller mindre öppet gått över till sd. Det förefaller som om dessa människor ser andra problem som viktiga än de som skriker "rasist". Möjligen ser det också otrevlig mobbning.

Samtidigt finns det ju kritiska frågor som kan ställas om sd, dess politik och organisation. Sd är inte ett proletärt parti, det kan antas driva vissa frågor som faktiskt inte är bra för folkets flertal (eftersom mycket av den påfyllning av sd-partifunktionärer som sker kan antas komma från moderaterna och de lär inte byta åsikt för att de byter parti), men det går inte fram. Kan det möjligen bero av att kritikerna själva inte upplevs som särskilt pålitliga, eller som folk som driver konstiga frågor som bara angår smågrupper? Kan det bero av att löften som tidigare utställts om den välgörande invandringen till Sverige inte har hållit?

Hur som helst, "skandaler" biter inte på sd. Teflonpartiet bara växer. Ibland kan man misstänka att "skandaler" fungerar som positiv reklam. Detta särskilt om de som larmar om "skandal" själva kanske inte uppfattas som särskilt bra personer medan sd-are ses som rätt normala med sina fel och brister. Som någon påpekade så är sd-are vanligen inte politiska broilers, utan har haft ett vanligt liv innan de kom in i politiken. - Det torde krävas att Åkesson kör kattungar i torktumlaren för att folk skall backa från sd. Det lär inte ske.

Man kan ju också hävda att sd ännu är organisatoriskt ganska svagt, med brist på kvalificerat folk, samt att en del företrädare kan avfärdas som kufar, karriärister, korrupta, eller fullständigt inkompetenta för politiska uppdrag.. Toppstyrning (= svag interndemokrati) och att particentret plundrar lokalorganisationerna är en annan sak. Att folk utesluts i mängder på ibland svaga grunder är en sak - men att olika normer verkar gälla för partiledningens kompisar respektive det vanliga fotfolket borde sticka många i ögonen.

Det som hjälper sd framåt verkar vara ett par saker: dels att man i politiken ligger relativt väl i förhållande till den så kallade verkligheten och de andra större partierna tvingas backa och anpassa sig på ett sent stadium när det inte verkar trovärdigt. Dels att partiet trots starkt uttalat migrationsmotstånd förefaller ganska vagt i en del andra frågor, som EU och NATO. Det innebär att sd kan få mängder av röster från människor som bara har en förhoppning om att det gamla motståndet mot EU och NATO skall hålla, med risk att sd-ledningen plötsligt kan byta fot för att kunna bilda allians med moderaterna. Man kanske kan lägga till att sd är mer lantligt än fina stockholmspartier, och rätt mycket folk bor ju ännu kvar på landsbygden.

Om de före detta proletära partierna ryckte upp sig skulle vi få se nacken på JÅ när han åker hem till Sölvesborg för att övergå till annan verksamhet. Detta kommer knappast att ske. De före detta proletära partierna fortsätter ner i avgrunden. Jimmie kan se framtiden an med ett stort smil. Riksdagspensionen är väl fixad även om han avgår efter valet?

Blir AI slutet för kapitalismen?

Feng Xiang, juridikprofessor vid Tsinghua-universitetet i Kina, har skrivit en artikel som hävdar att artificiell intelligens, AI, betyder slutet för kapitalismen. För den som funderat över hur teknologi kan förändra samhället är detta ingen överraskning (Marx skulle inte bli överraskad). Om detta är en verklig fingervisning om vart Kina är på väg så är det mycket intressant. Inte bara teori, utan handfasta verkliga åtgärder också!

Nedan följer en sammanfattning av professor Fengs artikel, och så har jag lagt in en del kommentarer. 

AI är den största utmaningen för dagens socio-ekonomiska system. Om AI kontrolleras av marknadskrafterna resulterar det oundvikligen i en superrik oligarki av datamiljardärer. Den skördar rikedomen som skapas av robotar som driver bort mänskligt arbete och skapar stor arbetslöshet.

[Min anm: För att komma undan problemet med massarbetslöshet förespråkar somliga medborgarlön, andra arbetsgaranti. Jag föredrar det senare alternativet.

Om massarbetslöshet sänker inkomstnivån i samhället bör det påverka de vinster som oligarkerna kan ta ut genom försäljning av varor och tjänster. I marxistisk ekonomi antas dessutom att det endast är levande arbete som kan skapa nya värden, och med mindre levande arbete i förhållande till hela det använda kapitalet kan vinstnivåerna därmed falla.]

Skatteflykt och trixande med användardata är exempel på dessa företags asociala metoder. De slipper undan eftersom det västliga juridiska systemet skyddar privata intressen över allt annat. I Kina finns det stora privatägda internetbolag som Alibaba och Tencent. Men till skillnad från i väst är de övervakade av staten och står inte över social kontroll.

[Min anm: I en artikel i Svenska Dagbladet 20180526 beskrivs den kinesiska modellen så här:  "Det som sedan har växt fram i Kina under de senaste 30 åren kan tyckas vara en ohämmad kapitalism i en diktatur som bara till namnet är kommunistisk. Men det är inte riktigt sant. Oavsett om vi talar med politiska experter, ekonomer eller företag så blir det uppenbart att kommunistpartiet också styr näringslivet, vid behov in i minsta detalj. På sätt och vis kan man säga att kommunism med kinesiska förtecken helt enkelt är socialism där det styrande partiet har  outsourcat driften av företagen på privata entreprenörer." 

Jag har sett olika redogörelser för det här, positiva och negativa. När partiet har celler i alla företag, och den centrala partiledningen styr med fast hand och slår hårt mot korruption och oönskade investeringar, verkar det dock som om staten har god kontroll över vad privatföretagen har för sig.]

Ju mer AI tränger in överallt, ju mindre förnuftigt är det att det förblir i privata händer och tjänar de få i stället för de många. Massarbetslösheten och kraven på allmän välfärd kommer att driva på för att socialisera AI. Marknaden fungerar någorlunda om arbete skapas för de flesta människor. Men när industrin bara skapar arbetslöshet genom att robotar tar över mer och mer finns det inget annat alternativ för staten än att gå in. När AI invaderar ekonomiskt och socialt liv kommer alla privata lagrelaterade frågor att bli offentliga. Det blir  nödvändigt att reglera privatföretag för att upprätthålla någon stabilitet i samhällen som skakas av oavbruten förändring. Denna historiska process är ett steg närmare en planerad marknadsekonomi.

[Min anm: Detta ligger nära Marx uppfattning om hur tekniska förändringar i samhällets bas driver på hur hela samhället utvecklas. De tekniska möjligheterna, i kombination med de problem de kan orsaka, kommer att driva fram nya sätt att organisera samhället. Det gamla sättet kommer att uppfattas som oförnuftigt, och då kommer det att "dåna i förnuftets krater" om inte ansvariga politiker reagerar och agerar.

Den nuvarande ledningen i Kina verkar vara inställd på att agera. Man får anta att professor Feng anser att att det här övertagandet, som alltså i praktiken redan har skett genom att staten kontrollerar privatföretagen, skall ske lugnt och städat. Ingen ny kulturrevolution alltså. Men hur blir det i länder där det snarare är privatföretagen som äger staten?]

Av samhälleliga välfärds- och säkerhetsskäl bör inte individer och privata bolag tillåtas att ha exklusiv tillgång till avancerad AI-teknologi.Om vi inte nationaliserar AI skulle vi kunna sjunka ner i en dystopi påminnande om den tidiga industrialismens misär.

[Min anm. Det finns alltså alternativa vägar som inte är så trevliga, kanske också i Kina som professorn måste varna för? "Socialism eller barbari!"]

Om staten kontrollerar marknaden, i stället för att den digitala kapitalismen kontrollerar staten, kommer de kommunistiska målen att vara uppnåeliga. Eftersom AI gör det möjligt att styra komplexa system genom att behandla stora mängder information i återkopplingsloopar finns det för första gången ett verkligt alternativ till marknadssignalerna som länge har berättigat laissezfaire-ideologin – och alla problem som kommer med den.

[Min anm: med "marknadssignaler" avses att de priser som konsumenterna är beredda att betala också bestämmer vad som kommer att produceras och säljas. Efterfrågan, inte behov, bestämmer. Någon gör ett köp, och det sänder marknadssignalen till producenten. Ett behov som inte kan betala för sig finns inte på den ordinarie marknaden i den liberala ekonomin. Möjligen finns det som välgörenhet vid sidan av.

"Looparna" som Feng skriver om är antagligen samma sak som beskrevs i termen av cybernetik, alltså styrteori, i mitten av 1900-talet när datorer var ganska nya. Ju bättre informationsbehandling, och naturligtvis ju bättre indata till datorerna, desto snabbare kommer det att gå att kunna reagera på förändringar i flödet mellan produktion och konsument och göra lämpliga justeringar.

Tillåt mig i detta sammanhang att påminna om min gamla klassiker om morotspåsen och streckkoden!]

 

Det som fattas här (artikeln är ju inte så lång och täcker egentligen bara problemet när datoriseringen slår ut folk) är lite mer tankar om hur systemet skall styras. Här får vi de tekniska möjligheterna, men hur skall behov definieras och värdesättas - och av vem? I ett kinesiskt sammanhang torde det ännu så länge vara Kinas Kommunistiska Parti, men då är frågan vilka som kontrollerar partiet idag och framöver. Det finns ju en del rikt affärsfolk även i partiet. Hur mycket inflytande kommer de att ha? Med en proletär klasståndpunkt skulle ju arbetarnas och de fattigare böndernas intressen alltid sättas först, men jag är inte säker på att den kinesiska ledningen har just den ståndpunkten alla dagar.

Generellt om det sorgliga ämnet "dagens vänster och tekniken" så avslutar jag med ett citat från min blogg, daterat 29 juli 2007:

Jag har FORTFARANDE väldigt svårt att förstå att inte vänstern hugger tag i frågor om robotteknik, bioteknologi, artificiell intelligens, nanoteknik (och andra grejor som jag inte förstår mig på) eftersom det här är verktygen som skulle kunna föra mänskligheten från "nödvändighetens till frihetens rike". Vore det kanske dags att låsa in ledarna för alla vänstergrupper någonstans och säga åt dem att de slipper inte ut förrän de kan beskriva principerna för en kvantdator och ange grunddragen i nanoteknologin, och sedan förklara hur det här kan länkas in i ett demokratiskt samhälle på oändligt mycket högre nivå än den liberala mischmasch vi har idag?

Jag minns med visst vemod den gång jag försökte prata med en ganska uppsatt dam i Vänsterpartiet om datorernas möjligheter. Hon stirrade på mig och utbrast: "Men jag är ju humanist!" - Tja, det var väl Marx också?

Tur att kineserna kanske gör något praktiskt i alla fall.

Vad är viktigt i Sverige idag?

Det finns enstaka utländska läsare (svenskar i förskingringen kan man kalla dem) av den här bloggen. De kanske undrar vad som är det viktiga i den svenska politiska samhälleliga diskursen idag. Låt oss studera dagens löpsedlar för Stockholms kvällspress för att se om det finns några ledtrådar:

Så mycket mer än så här orkar jag inte meddela, p.g.a. rådande värmen ...

En Sverigebild

Ja, våren har glidit över till sommar. Ibland är det till och med varmt. Det blommar överallt. På en stängselstolpe sitter en liten kamrat som föredrar att fira sommaren hos oss. Det är trevligt. Det är nordisk, svensk, sommar!

Det har jag sett!

SVT har nyheten om insektsinvasionen som förbryllar experterna. Det tycker jag är en usel kvällstidningsrubrik, allrahelst som det sedan kommer en expert som talar om att det här är fjädermygg som brukar hålla på att bilda rökliknande formationer så här. Inget konstigt alltså.

På länken ovan finns också rörliga bilder av insekterna som bildar något som ser ut som rökpelare. Det var något jag också trodde när jag 9 maj var vid Säbysjön i Jakobsberg och såg en märklig rök som svängde fram och tillbaka, ibland verkade upplösa sig och ibland bli mer samlad. Först trodde jag det var något som brann på andra sidan sjön, eller eventuellt en tromb, men sedan var det klart att det var insekter som rörde sig.

Här är en bild jag tog vid det tillfället:

En sista intressant upplysning i SVT-artikeln är att om man har riktigt många fjädermygg till hands kan man pressa ihop dem och göra biffar av dem. Bra att veta ifall det skulle bli matbrist!

Hur många dåd av den här typen tål Sverige?

Här är ett par klipp från Sveriges Radio, Radio Västerbotten. Ett mord, och dom har avkunnats. Vad som inte står här kan man hitta i en av de spretiga trådarna på Flashback. Nämligen att offret sparkades och stampades till döds. Synnerligen rå misshandel alltså. Vad som nu kommer fram även i "gammelmedia" är att mördaren har ett utvisningsbeslut på sig sedan tjugo år. Iranier. Medan polisen försökt få ut honom har sociala myndigheter hjälpt honom och därmed underlättat hans kamp för att hålla sig kvar i Sverige. Nu försvåras det ju av att det inte går att lasta av folk hur som helst i Iran, och vore jag ansvarig myndighetsperson i Iran skulle jag nog inte vilja ha tillbaka den här gossen, men betalar vi inte våra egna myndigheter för att de skall hitta på lösningar även på knepiga problem?

Om man nu räknar med offren för IKEA/Västerås-mördaren, samt lastbilsartisten på Drottninggatan, är antalet dödsoffer för personer med utvisningsbeslut 2+5+1=8 under bara några år. Kan man befara att det blir fler? Hur många brott över huvud taget begås av den här kategorin människor, sådana som fått sina asylansökningar avslagna eller helt enkelt bara håller sig dolda utan att ens låtsas att de har asylskäl?

Sedan är det ju inte så bra alla gånger ens med dem som har uppehållstillstånd: det var ju en sådan (afghan) som hjältemodigt lyckas ta livet av en säkert mycket farlig och aggressiv 89-årig kvinna utanför Skellefteå förra året. - Solidariteten med gamla tanter i Sverige verkar rätt begränsad, för jag tror att det bara var en liten notis i tidningen om ett dödsfall och sedan försvann rapporteringen. Inga protestmarscher, tända ljus, kärleksbombningar eller så. Folk på Flashback höll dock koll på den historien.

https://sverigesradio.se/vasterbotten/#

Röda mattan

Jaha, här har man lagt ut röda mattan vid det östligaste huset ("Brohuset") som byggts i Liljeholmen i Stockholm. Det är placerat väldigt nära nya Årstabron, och torde därmed vara särskilt ägnat för människor som gillar att titta på tåg och höra tågrassel dygnet runt.

Röda mattan ute för nya bostadsspekulanter i ett läge där en massa luft redan pyst ur denna otäcka spekulationsmarknad och spekulanterna inte kommer som förr. När priserna inte längre automatiskt går upp är det inte så kul längre. Åtminstone inte om man är den typen som köper bostadsrätter på spekulation och räknar med att snart kunna sälja vidare och kamma in en nätt vinst.

Är detta månne en misslyckad spekulant som redan kollapsat?

"I rök och damm"

Kung Karl den unge hjälte

han stod i rök och damm

diktade Esaias Tegnér under tidigt 1800-tal. I början av 1900-talet hävdade den gamle skämtaren August Strindberg att det inte var något märkligt att "stå i rök och damm". Det gjorde ju varenda stockholmare numera, i och med att den kommunala torrsopningen av gatorna införts!

Och så går vi ytterligare hundra år framåt i tiden, till igår i en kommun söder om Stockholm. Bilden är tagen mitt under flödande solsken, vilket faktiskt kan vara svårt att tro. På Strindbergs tid var det gubbar med kvast som rev upp dammet. Numera finns det rejäla maskiner som gör det. Jag gjorde en kringgående rörelse och undgick att försvinna i töcknet själv.

Sydafrikas röst post-apartheid

South Africa has withdrawn its Ambassador to Israel following today’s massacre in #Gaza. pic.twitter.com/yneltz6Zc7

— Jacobin (@jacobinmag) 15 maj 2018

För anhängare av Israel bör det ha varit en ständig förargelse att Sydafrika efter apartheids fall har kritiserat Israel som just påminnande om den sydafrikanska apartheidstaten. Är det någon större skillnad mellan de "bantustans" som skapades i Sydafrika och de småområden i Palestina där palestinierna trängs ihop?

"En stor dag för Israel ..."

Big day for Israel. Congratulations!

— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) 14 maj 2018

... eller 'business as usual'?

US Embassy Jerusalem opening ceremony begins. Meanwhile, 772 Palestinians shot with live bullets, more than 1600 wounded, 41 killed. https://t.co/9tXP0Cf0dX https://t.co/9tXP0Cf0dX

— Ankit Panda (@nktpnd) 14 maj 2018

När apartheid i Sydafrika fälldes spelade de kubanska styrkorna i Angola en nyckelroll. Finns det liknande nyckelspelare i förhållande till Israel idag? Kanske de israeliska ledarna har en gnagande oro för att det faktiskt finns sådana krafter.

Spridda tankar

Somliga får tala, andra inte

Har du lagt märke till att folk på Krim, östukrainare, syrier inte hörs av så mycket? Deras röster verkar inte räknas, särskilt inte om de skulle rösta fel. Annars skulle ju krisen omkring Krim kunna lösas i en handvändning genom en ny internationellt övervakad folkomröstning. Vad östukrainarna skulle rösta om vet jag inte, Ryssland vill nog inte ha dessa områden, men oberoende eller någon slags federation med övriga Ukraina kanske kunde vara alternativ. Och syrierna kunde givetvis rösta för eller emot de politiska alternativ som finns. - Men vem är det som bestämmer vilka röster som får höras, respektive tystas eller ignoreras? Var finns demokratin i detta?

Trotskister i samlade organisationer

Varför kräver trotskister "tendensfrihet" för att gå ihop med andra partier eller grupper som påstår sig vara vänster? Räcker det inte med "interndemokrati", alltså att varje medlem har sin röst och rätt att tala? - Är "tendensfrihet" ett kodord för en fraktion som i ett känsligt läge kan misstänkas vilja spräcka partienheten under livligt larmande om "stalinism" och "byråkrati"?

Hur behandlas allierade?

En stormakt kan inte agera ensam utan behöver allierade. Men den växer sig väldigt mäktig, blir arrogant och rent av högfärdsgalen, och börjar behandla de förbundna illa. Jag tror redan den antika stormakten Aten gjorde det, och det slutade illa. Nu trampar USA på hur många tår som helst men räknar med att komma undan med det ändå - eller om man är så uppe i det blå att man inte inser vad som händer? (Tanken att Trump har en genial plan är jag skeptisk emot.) - Kommer detta att hålla, eller säger de allierade "tack och adjö", eller på ett diplomatiskt sätt meddelar "fuck off, bum!"?

(O)Trovärdiga invandringskritiker?

Hur kan man tro på folk som 1) är mycket kritisk mot den nuvarande invandringspolitiken i Sverige men som också 2) uttrycker sitt kraftiga stöd för Israel? Är man emot massinvandring, och dessutom av våldsam natur, borde väl Palestinas öde förskräcka? Vi kan på invandringskritiska sidor läsa om "sverigevänner", "danmarksvänner", "frankrikevänner" som är så bra ... men vad kallas palestinavänner då? Terrorister kanske? För att de bor på områden som invandrarna vill knycka, och för att de lever efter parollen "varje meddelande om att motståndet upphört är falskt"?

"Iran är x år från att ha en atombomb ..."

När krigsfebern stiger ytterligare i och med att USA rev kärnavtalet med Iran, därtill påjagat att en viss Benjamin Netanyahu i Israel som åter hävdar att Iran är på gång att utveckla kärnvapen, kan det vara värt att påminna om följande:

Svenska och internationella medier undviker dock i regel att berätta hur länge man har varnat för iranska kärnvapen. Det skulle förta mycket av den dramatiska effekten. Israels nuvarande premiärminister Benjamin Nethanyahu hävdade till exempel redan 1992 att Iran var nära kärnvapen.

Fast han var inte först (men möjligen uthålligast, nu har han tjatat om detta i 26 år!). Redan 1984 kom de första larmen om den iranska bomben som skulle vara färdig inom sju år. 1991 alltså. Har någon sett till den?

Varifrån har jag dessa uppgifter? Jo, från en bok som kom 2013 och som alltså ännu är sorgligt aktuell: Pierre Gilly Informationskriget mot Iran, Verbal förlag. Den som är intresserad av propaganda i största allmänhet, och situationen i Iran, har nytta av att läsa den.

Marx mot skogsbolagen

Den långa produktionstiden ... med därav följande långa omslagstid medför, att skogsbruket är olämpligt som kapitalistiskt privatföretag, och detta gäller i lika hög grad, om ett bolag träder i stället för den enskilde kapitalisten. Kulturens och industrins utveckling överhuvud har i alla tider åstadkommit en så intensiv skogsskövling, att alla åtgärder, som företagits till skogarnas skydd, i jämförelse därmed ter sig ytterst obetydliga. (Karl Marx, Kapitalet II, Cavefors/Clarté 1971, sid. 221.)

Jag antar att klassicisten och tyske romantikern Marx bland annat tänkte på hur skogarna försvann runt Medelhavet för länge sedan, och hur ödeläggelsen sedan fortsatte upp genom Europa - och detta långt innan kapitalismen kommit in på scenen.

Tar det inte ungefär 70 år för en tall att växa upp i Sverige? Den tallplanta som tittar upp ur jorden när farfar var ung kommer först sonsonen att kunna hugga ner som fullvuxet träd. Det är en långsam naturlig process som inte passar i dagens kvartalsekonomi. Tydligen passade det inte så bra på Marx tid heller.

Problemet för kapitalisten i skogsbranschen är alltså att det tar väldigt lång tid innan investeringen leder fram till en färdig produkt som kan säljas och ge vinst. Det är ett förhållande som kan leda till för tidig skövling, alternativt att företagen försöker genvägar för att snabba på trädens tillväxt som inte alltid är så hälsosamma för träden och för skogen som miljö. I ett fall som jag hörde om förra årtiondet var det en areal av Ölands storlek där en ny smart planteringsmetod för tallar ledde till att plantorna dog efter ungefär tio år. Inte så smart - bolagen hade varnats av kunnigt folk, men körde på ändå. Räknenissarnas kapitalism och ett vettigt skogsbruk går alltså illa ihop.

Trumps krig mot Europa, enligt Bildt

Trump förklarar krig - mot Europa, skriver Carl Bildt angående USA:s brytning med flerpartsavtalet om Iran. Hårt omdöme, men han har argument för det:

Trump valde hårdast möjliga linje, med så starka sanktioner som USA uppenbarligen hade möjlighet till.

Endast i undantagsfall – Boeing torde vara ett sådant – riktar sig dessa sanktioner mot amerikanska företag, utan det är i allt väsentligt europeiska företag som man vill drabba genom s k sekundära sanktioner. Och jag skulle tro att det är Frankrike som har störst ekonomiska intressen i sammanhanget.

Sekundära sanktioner av detta slag är någonting som EU tidigare motsatt sig med full kraft. Vi vill själva kunna bestämma vår politik – hur europeiska företag skall agera är inte någonting som skall dikteras från Washington.

Men sedan är detta enklare sagt än gjort, och det återstår att se om EU kommer att införa s k blockerande åtgärder. Logiskt borde det ske. Annars riskerar EU att förlora rätt rejält som allmän trovärdighet som utrikespolitisk aktör.

Detta låter ju rätt likt det som hävdats bland annat från ryskt håll ganska länge: sanktionerna mot Ryssland är mest skadliga för EU-staterna. Nu får vi veta att även sanktionerna mot Iran är skadliga för EU men berör USA rätt lite.

Om man nu ändå vill se något positivt här så kan det vara att Trump utan omsvep visar USA som det är: brutalt, skrytsamt, självupptaget, opålitligt, tjuvaktigt. Obama kunde dölja det genom att lägga ut dimridåer med sin väloljade trut. Ur Trumps trut trumpetas det mest tarvligheter. Till slut tvingas även de underdåniga europeiska politikerna att förhålla sig till det. Antingen ta förödmjukelsen, eller säga ifrån på allvar. Bildt skriver om Macrons försök att övertala Trump att stå fast vid avtalet om Iran:

Men för all sitt smickrande fick han [Macron] absolut ingen utdelning alls. I Paris måste det närmast kännas som en örfil.

Kanske tid för fransoserna att gräva upp l'esprit de de Gaulle och be jänkarna dra till ett varmare ställe?

Bara för någon dag sedan fick vi veta att Hultqvist (uppges vara Sveriges försvarsminister) skrivit på ännu mer militära avtal med USA. Hur försvarar försvarsministern det, i ett läge där de styrande i USA börjar verka bindgalna och mest applåderas av Israel och Saudiarabien? Kanske faktiskt styrs av Israel och Saudiarabien?

Det är klart att en del nog fortfarande tror att Trump har en plan. En jättesmart plan, vad den nu skulle handla om. Att göra bort USA överallt i utlandet så att man lika gärna kan åka hem och i stället "göra Amerika stort igen"? Jag tvivlar. USA behöver för övrigt knappast någon plan för att göra bort sig.

*************

PS: Segerdagen firas i Moskva. Det är nog läge att åter understryka vilka som vann andra världskriget i Europa!

Russia holds military parade at Moscow's Red Square to celebrate 73 rd anniversary of victory over Nazi Germany in World War II. pic.twitter.com/JqhFwO3tbc

— China Xinhua News (@XHNews) 9 maj 2018

Jag blev överraskad

Jag blev överraskad vid läsning av en artikel i Svenskan idag. Det är en intervju med den 94-åriga krigsveteranen Maria Rochlina, och hon säger saker som man kanske inte ser så ofta i den här tidningen. Rubriken är "94-årig krigsveteran: ”Vladimir Putin sviker oss”", och jag tänkte att här har man väl letat upp någon som kommer med sedvanligt liberalt gnäll. Men så icke. Läs här:

Maria talar med vördnad om diktatorn Josef Stalin, och säger att det saknas starka ledare i dag.
– Putin talar hela tiden om att man inte ska glömma kriget, men han får patriotism att framstå som en show, och försöker ta åt sig äran för segern. Men det var jag och Sovjet som vann kriget.
Likt många veteraner som hyllar kommunismen är hon kritisk mot Vladimir Putin, eftersom han inte vill återinföra det sovjetiska systemet.
– Putin har svikit veteranerna, han låter oligarker plundra Ryssland. Jag kommer att träffa honom 9 maj och berätta vad jag tycker. 

Hoppas att hon berättar och att Vladimir P. lyssnar ordentligt. En veteran från Stalingrad och Kursk kan man inte bara ignorera. Eller kan man det? Hur många av den här kalibern finns det kvar i Ryssland:

En Sovjetmänniska ända ut i fingerspetsarna som känner stark nostalgi för Sovjettiden, då sjukvård och skola var gratis.

Socialismen – en blandekonomi och en ekonomisk demokrati

Jag har tidigare publicerat inlägg av Ulf Modin, som numera är utlokaliserad till Finland. Här kommer ytterligare ett, som också har publicerats i den finska tidningen Nya Argus. När nu Karl Marx passat på att fylla tvåhundra år, och samtidigt det kapitalistiska systemet gnisslar ganska illa, kan det vara idé att skärpa debatten om hur vi skall gå vidare mot något hållbarare. Är det möjligt att byta system, hur skall det då se ut för att åtminstone göra gnisslandet mindre påfrestande, etc? Marx gillade inte "utopier", men är det ändå inte dags att diskutera lite närmre hur socialismen kan organiseras? - Ordet till Ulf:

Socialismen – en blandekonomi och en ekonomisk demokrati

Produktionen automatiseras allt mer. Människan träder in i vad den gamla kroppsarbetande klassen skulle kalla frihetens rike, där det manuella arbetet är mer eller mindre avskaffat och det abstrakta tänkandet riktgivande för produktionens och samhällets utveckling. Det intellektuella arbetet ersätter allt mer det manuella. Intelligentian blir det största och dominerande skiktet. På mycket lång sikt skymtar något slags Athén, där slavarbetet har ersatts av automatiserad produkion och robotar. Alternativet är barbariet.

Kapitalismen kan ej längre utvecklas, därför att produktionsförhållandena inte längre motsvarar produktivkrafternas utveckling och produktionens allt mer samhälleliga karaktär. Profitkvotens fallande tendens och den av det ekonomiska systemet framtvingade överackumulationen av kapital (inte minst som följd av spekulation) gör det allt svårare att upprätthålla systemet.

Kapitalets centralisering och koncentration samt den vetenskapliga och tekniska omvälvningen skapar kris. Det senare är en ytterligare och därtill ny orsak till att verkningarna av kapitalismens allmänna kris blir allt mer fruktansvärda. Konkurrens är bra, men allt som dras ut till sin spets slår om i sin motsats. En av de konkurrerande får monopol. Moral och anständighet utplånas. Alla klasser och skikt hade tidigare moral. Normal fosterlandskärlek stämplas som fascism.

Denna omvälvning, som har givit ett första upphov till den nuvarande systemkrisen och symboliseras av Internet, gör det allt svårare för systemet att bestå. Kapitalismens allmänna kris, vilken förvärras ytterligare av de hejdlösa spekulationsvinsterna, får allt mer destruktiva följder också för dess ekonomiska vinnare. Härav kommer den nya sjukdomen affluensa.

I dagens EU, som är ett försök att lösa den nuvarande kapitalismens konflikter, förenas den europeiska jättestatens krafter med monopolens, och den liberala demokratin vingklipps. Annars kan det framväxande eurokapitalistiska systemet ej bestå. Monopolens intressen balanseras av EU- staten, som också lagstiftar och ombesörjer storkapitalets reproduktion, vilken finansieras av skattebetalarna. I denna finansoligarki manifesteras makten i sista hand av EU:s centralbank. En hänsynslös vålds- och övervakningsapparat kommer att se till, att jättestatens allt mer utförliga bestämmelser efterlevs. De mindre språken, exempelvis de nordiska, och till sist förmodligen alla utom engelskan, läggs ned.

Kampen mellan lönarbete och monopolkapital går in i ett avgörande skede och blir en kamp även för vår nationella existens. I och med medlemskapet i EU har vi redan pantsatt vår nationella självbestämmanderätt. De som vill leva söker sig till dem som vill leva och de som dör till dem som dör. Partiväsendet rämnar och nya partier växer fram. När de bildades i början av 1900- talet fyllde de gamla partierna en funktion som bärare av då existerande klassers talesmän. I dag har de alla vuxit in i statsapparaten och lever av dess pengar.

Kapitalets kvarn maler vår jord till pengar

Efter revolutionen

Överallt i de länder där revolutionen segrar ställs de strategiskt viktiga industrierna under folkets kontroll. Beslutsprocessen i monopolen bryts upp på många självförvaltande enheter och allmänheten tvingar storföretagen att konkurrera genom sina valda organ. De ägs av de anställda och allmänheten via dess valda organ (fonder). Man kan även tänka sig statligt ägande i storföretag. Bankerna förvandlas från att ha varit människornas blodsugare till deras vänner. I synnerhet i banker och finansbolag bör staten ha ett avgörande inflytande. Viktigt är att de statliga och kommunala företag som tidigare tillhörde stat och kommun återgår till sina tidigare ägare eller övertas av folket, som kan äga dem via fonder. Å andra sidan kvarlever små banker som andelsbanker och sparbanker. De blir nödvändiga som en blåslampa i ändan på storbankerna.

Man sörjer för att de småsparare som förlorar sina pengar inte absolut utarmas. En stor del av kapitalet ägs ju redan av fonder. Skolan och sociallagstiftningen bibehålls och byggs ut. Universiteten skall vara autonoma bildningsenheter. I de folkägda företagen tillsätts den verkställande direktören av staten, men den demokratiskt valda styrelsen har vetorätt. Efter den förhoppningsvis lyckade revolutionen samlas representanter för folken i de nya socialistiska staterna till en konferens för att besluta om vad som skall ske med de transnationella monopolens fabriker och dotterbolag utanför deras ursprungliga gränser.

Vad som gäller är att skapa en maktbalans i ekonomin och samhället, i Montesquieus anda. De anställda skall veta att företaget är deras tack vare att de utövar direkt makt allt efter kunskaper och kvalifikationer. På stora arbetsplatser väljs ledningen av ett representantskap. Och ledningen skall ha makt. Direkta val skapar på stora arbetsplatser en ohållbar situation. Det visar erfarenheten. Vägledande bör vara en kombination av demokrati och effektivitet. Det medför en inbyggd motsättning som är nödvändig för framåtskridandet.

I ett mänskligt samhälle förvisas marknadstänkandet till torget för försäljning av varor och tjänster vid jämnt byte. Arbetskraften blir allt mindre en vara, eftersom lönarbetet minskar i omfattning. Det råder full sysselsättning. Privatföretag som arbetar under konkurrenstryck bör förbli privata, eftersom konkurrensen utvecklar teknik, vetenskap och tänkande. Detta gäller fram till dess den slår om i monopolkapitalism, då kapitalismen slår om i sin motsats och ruttnar.

Om företagen blir alltför stora tas de över av folkets fonder, och ägarna kompenseras för sitt förlorade företag. Man skall aldrig hindra en människa från att starta eget. Visserligen förblir deras företag i regel små, men det finns driftiga människor som inte kan lyda under någon och för dem är alternativet att arbeta i ett stort företag avskyvärd. Dessa människor kan emellertid vara nyttiga och i en del fall kan deras företag utvecklas till någonting stort. Visserligen är man i ett privatföretag utsugen, men det spelar ingen roll om lönen är densamma eller högre än i de samhällsägda företagen.

I de nordiska länderna brukas jorden som familjejordbruk. De är mycket effektiva och bönderna individualister, som man bara skulle reta upp om man skulle försöka att tvinga in dem i kollektiv. Det fåtal gårdar som har flera anställda kan lämpligen ombildas till kooperativ. Slott och herresäten måste användas. Annars blir de ruiner och dör. De sköts antingen av de gamla ägarna eller i nödfall av stat och kommun. De utgör en viktig del av vårt kulturarv. Bäst vore det om de ägs av sina forna ägarsläkter, eftersom de av eget intresse sköter om dem bäst. Egennyttan blir då konstruktiv.

Kunskaperna om hur en ekonomi bör fungera är så stora, att den kan styras någorlunda av nationella regeringar och ett demokratiserat EU utgående från helhetens och inte övernationella monopols diktat. Vägledande för staten blir en ekonomisk politik i Keynes anda. Staten får också en planerande roll, men de låsta femårsplaner som kännetecknade näringslivet i ”realsocialismen” tillhör historien. Staten för likaså en aktiv och planerande region- och miljöpolitik. Annars fortsätter rovdriften på naturen.

Kan den här mannen tänkas ha några synpunkter?

Modell Brus

En tänkbar modell för ett avancerat och mänskligt samhälle utarbetades under 1960 -talet av den polske ekonomen Włodzimierz Brus. Hans decentraliserade modell har flera beslutsnivåer. Det centrala organet fattar direkta beslut om nationalinkomstens fördelning och investeringarnas allmänna inriktning, medan löpande ekonomiska beslut överlämnas till företagen och i sak grundas på lönsamhetskriterier. ”Den decentraliserade modellen iakttar den utmärkande principen för all planerad ekonomi, nämligen att den centrala planen och därmed totalperspektivet väger tyngst.” Besluten fattas av dem som skall verkställa dem. Den centrala planeringen utgår från av medborgarna dryftade behov. Behoven planeras. Bara företag med oligopolställning, monopol och karteller ställs under folkets direkta kontroll. Rena monopol är sällsynta. Ett sådant i historien är det brittiska Ostindiska kompaniet, där liberalerna Mill, far och son, arbetade. De privata och kooperativa företagen är beroende av konkurrensen på marknaden och den keynesianska politik som bedrivs av staten.

För att systemet skall kunna fungera krävs ett bildat folk. Det europeiska samarbetet fortsätter. De svårigheter som människan nu står inför kräver att FN får en starkare roll. Detsamma gäller ett demokratiserat EU. Däremot minskar näringsfriheten, valfriheten, marknadens, varans och individens frihet. Helhetens krav är viktigare än delens. Vi får ett reglerat och planerat näringsliv. Annars går jorden och människan under. Frihet är insedd nödvändighet. Hegel skrev att Wahrheit der Notwendigkeit ist die Freiheit. Marx och Engels övertog Hegels frihetsbegrepp. Exempel på hur individens frihet och näringsfriheten måste begränsas blir exempelvis förbudet mot plastkassar, som är ett stort miljöproblem. De ersätts av nät- och papperskassar. Källsorteringen fortsätter och matavfallet går till grisfarmerna.

Vidare förbjuds pornografi samtidigt som kärleksskildringarna i litteratur och på film skördar nya lagrar. Man är inte pryd därför att man inte godkänner pornografi utan bejakar humanismen.

Profitkvoten visar en fallande tendens, varför kapitalet söker efter nya marknader. Det är därför man inom dagens kapitalism ger sig på välfärdssektorn och i Sverige även skolorna, som har privatiseras. Vi får dock inte tillbaka den gamla välfärdsstaten utan resultatet blir negationens negation av denna.

Att behovsplanera en ekonomi och ett samhälle där storbanker och storföretag är förstatligade eller befinner sig i samhällelig ägo, och samtidigt lämna utrymme för en fri marknad och skapande människor, är emellertid inte lätt. Man gör upp en plan i medvetande om att förutsättningarna kan rubbas, eftersom samhället är en dynamisk och bångstyrig organism, som har föga gemensamt med ett meccano.

En fungerande demokrati i både statliga, kommunala, församhälleligade, kooperativa och privata företag minskar det privata ägandets betydelse, vilket är nödvändigt för att produktionen skall kunna utvecklas. I privata företag bör dock ägaren ha sista ordet. Internet har ökat hastigheten i produktionen och samhället. Tempot blir så högt att ingen orkar arbeta åtta timmar om dagen i fem dagar. Sex timmars arbetsdag kan genast genomföras. Speciellt viktig är den för människor med fysiskt påfrestande arbete. Den har på sina håll prövats i Sverige med goda resultat, men stoppas ofta av marknadskrafternas beskyddare i stat och kommun. Åttatimmarsdagen är ett verk av kämpande människor och inte bestämd av någon gud. I dag är produktiviteten så oerhört mycket högre än för 100 år sedan.

Alla måste på något sätt vara indragna i den samhälleliga produktionen och/eller reproduktionen. Annars skapas ett parasitärt och vegeterande skikt. Ett sådant finns redan. Eftersom de utvecklade kapitalistiska länderna är så komplicerade utökas läroplikten med ett år. Någon ny människa skapas knappat, men eftersom människor utvecklar olika egenskaper under skilda betingelser, kan man vänta sig att många negativa beteenden minskar. Vi måste beakta egennyttan, inte förneka den utan länka in den i banor som tjänar helheten. Det måste inses, att en god gärning av de flesta utförs lättare om man på något sätt har nytta av den själv. Om det ej respekteras, hamnar vi i en omöjlig moralisk situation.

I det goda samhället är människorna beroende av varandra. Annars har vi nämligen en benägenhet att ta föga hänsyn. En av statens viktigaste uppgifter blir att planera trygghetsgarantier för medborgarna, samtidigt som människorna tillsammans beslutar om och verkställer mycket av det som i dag handhas av den statliga och kommunala byråkratin. Det nya samhället i den form vi föreställer oss det blir dock knappast det sista systemet i historien, ty det utvecklas vidare av sina inneboende motsättningar, tills människan inte längre kan bo på jorden. Då har hon förmodligen befolkat rymden, varför hennes historia torde existera så länge universum finns. Vad man kan ana är emellertid, att de samhälleliga omvälvningarna blir mindre våldsamma än på de antagonistiska klassamhällenas tid.

Vissa alternativ är nog inte så aktuella längre

Språngvis utveckling

Två motsättningar i det goda samhället, vilka vi redan kan skönja, är för det första den mellan samhällsnyttan och egennyttan och för det andra motsättningen mellan plan och marknad, vilka, liksom konkurrensen, driver utvecklingen framåt. Någon planekonomi som rationellt utvecklas steg för steg är inte att tänka på, eftersom individens såväl som samhällets utveckling sker språngvis. Det beror på hjärnans sätt att fungera. Människan är en sociobiologisk varelse och hennes medvetande utvecklas ej steg för steg utan språngvis i ett samspel mellan en biologisk faktor och en social miljöfaktor. Hjärnan och samhället utvecklas på så sätt att vårt medvetande tar språng. Det var ett sådant kollektivt språng som västvärlden tog 1968. Ett samhälle består av människor i olika relationer till varandra. Vi får leva med att vara både rationella och irrationella, även om de finns som är mer rationella än andra. I ”realsocialismen” försökte ledningen förneka dialektiken, och vi såg resultatet. Någonting bör vi ha lärt av historien.

Det politiska systemet bygger på maktdelning samt allmän och lika rösträtt. Marx talade aldrig om att krossa kapitalismen utan om att upphäva den. Socialismen blir negationens negation av den statsmonopolitiska kapitalismen. Sovjetunionen var den totala negationen av kapitalismen och den liberala demokratin. Därför föll den. Marx ville inte skriva recept för morgondagens kök, men nu är hans morgondag både en möjlighet och en nödvändighet. Vi är tvungna att åtminstone diskutera ingredienserna, eftersom vi måste ha en klar uppfattning om vad vi kämpar för. Man kan inte vara mot någonting, såvida man inte har något alternativ.

Hur det politiska systemet kommer att se ut och strategin för det klarnar först under kampens gång. Något sådant kan bara utvecklas gemensamt av unga och gamla, eftersom de gamla har erfarenheten och de unga besitter kunskapen om det nya som rör sig i tiden. Höger­ och vänsterkrafter (humanister) finns i alla partier. Därför spricker de. Dagens liberalism är en högerideologi, högern är numera liberal. Den brukar kalla sig mitten. Edmund Burkes tänkande (den intelligenta konservatismen) kan inte längre brukas för att legitimera finanskapitalismen. Seriösa konservativa förenar sig med vänstern. Vi tänker globalt men handlar lokalt och gräver där vi står.

Ulf Modin

Nya Argus 2–3 / 2018

Ären wij icke i Swerige?

Jag var på sverigedemokraternas vårmöte på Långholmen i Stockholm idag. Bland attraktionerna var en gammal dansbandsmusiker som nu slagit sig på politiken och vill bli riksdagsman. Han drog några låtar, bland annat en om massakern på Drottninggatan förra året. Den hade potential att bli någonting, men, men ... den, och alla andra låtar framfördes på engelska! Är vi inte i Sverige?

Lite lustigt var det när han som sista låt körde "If I had a hammer". Det är väl en sång som man främst förknippar med Pete Seeger och den USAmerikanska vänstern?

Kanske återkommer med fler reflexioner om tyngre aspekter av mötet.

200 ljus på tårtan

Doktor Karl Marx fyller 200 år idag (som Karl, inte som doktor, det kom närmare i tiden) och det är väl bara att gratulera, och önska en jätte-födelsedagstårta med 200 ljus. Det blir en uppgift som heter duga att blåsa ut 200 ljus!

Det är bättre att ha ungefär rätt än att ha exakt fel. Marx tillhörde den gruppen som har ungefär rätt. Därför är så många avfärdanden av Marx inte mycket mer värda än myran som pinkar på elefanten och förklarar sig som segrare och att elefanten är värdelös.

Det skrivs så mycket om Marx just nu så jag har nog inte mycket att bidra med. Två saker bara:

👍Marxismen är ju inte 200 år, den började få stadga som självständig riktning först mot slutet av 1800-talet/början av 1900-talet. Då hade den socialistiska arbetarrörelsen kunnat samla årtiondens kamperfarenheter (inklusive Pariskommunen) och göra politik av detta, och vidareutveckla efter nya tiders krav. Det som Marx försökte beskriva är ju ett historiskt flöde, i flödet händer ständigt nya saker och därför måste systemstudierna ständigt pågå och samhällsmodellen måste modifieras. Men kärnan i modellen är Marx´analyser. De är för bra för att kastas bort. (Och det vet fienden som därmed ständigt hackar på Marx.)

👍Formeln v-p-Δv, eller omvänt p-v-Δp , uttrycker kapitalets kretslopp och tillväxt: vara/penning förvandlas till penning/vara som förvandlas till en ännu större varu- eller penningmängd. Δv och Δp betyder en ökning. Där kan vi se ett par uppenbara risker: om den där ökningen inte inträffar, men kanske i stället blir en minskning, blir det kris i systemet. Kretsloppet störs, lågkonjunktur och arbetslöshet och andra krissymptom inträffar.

En annan aspekt, som inte var så akut på Marx tid men håller på att bli det nu, är att tillväxt i all evighet inte är möjlig. "Exponentiell tillväxt" säger vi idag. När kapitalet kräver ständigt mer utdelning ("vi måste ha mer Δp, annars dör vi") så blir det som att trycka gasen i botten i en bil som är på väg mot en väldigt hård bergvägg. Kraschen blir smärtsam. (Därmed inte sagt att inte andra typer av tillväxt kan vara fullt möjliga under ett nytt system, detta kan vara en intressant sak att diskutera.) Att eliminera p-v-Δp kan därmed vara en överlevnadsfråga.

Ja må han leva i hundra år till!

Filosofisk humor

I senaste numret av Filosofisk Tidskrift får vi veta att:

Den österrikiske filosofen Martin Kuschs barn har kommit på följande skämt: "Var bor den smartaste människan i världen?" "På Mount Cleverest."

Påhittigt!

ABF pudlar

Clarté har fått en fin ursäkt av ABF. pic.twitter.com/PP1cuPVGYa

— Clarté (@TidningenClarte) 3 maj 2018

Pudlar gör ABF, den här gången åtminstone. Clarté bör nog dock se det som en varning. Att "arbetarrörelseidkarna" utan påtryckningar skulle svälja revolutionären Marx ... tja?

Clarté åker ut

ABF-socialdemokraterna (jag antar att det rör sig om soc.demoner) har gett Clarté en snyting och blockerat ett möte. Att kalla detta för  "förvånande reaktionärt ställningstagande av ABF" känns något naivt. Det är väl snarast något man kan vänta av dagens marknadsliberalt ryggmjuka socialdemoner. Eller? - Här är i alla fall vad Clarté själva skriver:

Karl Marx. Porträtt av Heinrich Zille

ABF har stoppat Marx-mötet den 5:e maj!

I måndags meddelade ABF att man stoppar Clartés Marxmöte den 5:e maj, det vill säga det får inte äga rum i ABF-huset. ABF-husets ledning motiverar beslutet med att innehållet inte stämmer överens med demokratiska värderingar och inte går ihop med ABF:s folkbildningsuppdrag. ABF tillåter alltså inte diskussioner om arvet efter Marx, om de förenas med ett revolutionärt perspektiv - något som otvivelaktigt är en central del av Marx idéer. Det är förvånande reaktionärt ställningstagande av ABF, mot marxism och mot yttrandefrihet. Protestera gärna hos ABF-husets ledning!
Clarté undersöker möjligheten till en annan möteslokal och återkommer med besked senast på torsdag.

Röd man i grön kostym, och lite annat från första maj, Stockholm

Bilden ovan från KP:s samling på Mynttorget, nedan från syndikalisternas tåg när de kom över Strömbron.

På tal om herr Macron

Den här bilden tog jag idag, första maj, när syndikalisternas demonstrationståg kom vandrande över Strömbron i Stockholm. Någon där hade uppenbarligen en kritisk syn på den lille gossen som är Frankrikes president.

Och här är ett foto som en läsare vänligen skickat till mig: komikerparet Laurel&Hardy, Helan&Halvan samt Macron&Trump, beroende av hur man ser det. Tror jag föredrar originalduon, de här två sista killarna är inte riktigt upp till standard!