Frågan är: är detta ett bevis för att icke-våld alltid är bäst och den förnämsta nyckeln till framgång?
Jag har mina tvivel. Hade palestinierna bara försökt fredligt motstånd kan man misstänka att Palestina skulle ha varit rensat på palestinier för länge sedan, och det hade inte funnits något ockuperat Gaza att försöka hjälpa med icke-våldsskepp. Omvärlden hade inte känt till att det funnits några palestinier. Vi som är lite äldre minns när Golda Meir (Meyerson, israelisk premiärminister) förnekade att det fanns några palestinier. Det var bara några "araber" som tillfälligt dykt upp i det tomma land som sionisterna ville ha. Och som tillfälliga kunde de ju utan vidare köras ut igen. Hem till sig, så att säga. Med kraftåtgärder om så krävdes, ingen bråkade om det på den tiden.
Men, men ... palestinierna och grannstater gjorde motstånd. Våldsamt motstånd. Inte så effektivt alla dagar, men ändock motstånd, och omvärlden - och till och med israelerna - tvingades erkänna faktum. Palestinierna finns, och de har rätt att kräva sin mänskliga värdighet åter. Och nu förbereds nya fartyg, kanske till och med Turkiets premiärminister värvar några röster genom att ta sig en båttur till Gaza. Man kan undra om Israels ledare, som väl inte verkar helt klara i skallen numera, ändå skulle våga skicka sina knektar att borda ett annat lands fartyg om det dessutom har landets premiärminister ombord?
Jämför med Sydafrika under apartheid. Som ett resultat av fredligt motstånd mot passlagarna för icke-vita dödades 69 personer i det som blev känt som Sharpevillemassakern. Sharpeville öppade ögonen på många vad för sorts regim det fanns därnere.
Som bekant varade det rasistiska styret många år efter Sharpeville, det förekom fredliga protester inklusive bojkotter (Bojkotta Israel!), men en mycket tung faktor att apartheid föll var att den sydafrikanska krigsmakten fick stryk när den invaderade Angola. Fick stryk av cubaner till och med, ett faktum som liberaler inte brukar vilja prata så högt om.
Om man skall dra några slutsatser av Sydafrika och Israel är det att icke-våld kan ge betydande framgångar, men då måste det finnas en uppbackning och ett alternativ som är våldsamt och som blir outhärdligt för förtryckarna. Fönstret för icke-våld öppnas och stängs efter de politiska konjunkturerna. Israel är i en djup moralisk kris nu. Förhoppningsvis öppnas fönstret mot Gaza nu. Gazaborna behöver det. Alla palestinier behöver det. Till och med flertalet israeler behöver det. Världen behöver det.
8 kommentarer:
Hade aktivisterna suttit i lotusställning och stoppat blommor i gevärspiporna, som en bunt hippies. Så hade det varit business as usual idag. Fredliga aktioner men hårt självförsvar, det var det som avslöjade fascisten!
Ser man till organisationer som söker avslöja fascisterna genom att provocera fram deras våld med våldsmedel. Så som RAF så har detta inte varit effektivt. Det är terroristens devis och den fungerar inte, det vet vi idag.
Därför tror jag på att fredligt kräva sina rättigheter, men att idka hårt självförsvar om man angrips. Det ser jag som ett sätt att ta sig fram, fredligt framåt och benhårt försvar av framstegen man gjort. Detta försvar är en nödvändighet för att få behålla det.
Hmmm. Vill minnas att den israeliska fredsrörelsen blev så stark att den tvingade sin regering att förhandla för att den första Intifadan arbetade främst med fredliga medel - strejker, bojkotter, massmobilisering - men att hela den s.k. fredsprocessen havererade för att den fredliga palestinska massmobiliseringen havererade.
Detta i sin tur berodde väl mest på sveket från PLO, som var nöjda med att få en bantustan att administrera och exploatera, ungefär som Buthelezi på sin tid.
Men när de palestinska aktivisterna sen inte klarade av att bygga upp massrörelsen igen utan agerade med individuellt våld var det omöjligt för såväl den israeliska fredsrörelsen som för den pro-palestinska opinionen i världen att stödja dem längre. Och den israeliska regeringen kunde dra åt tumskruvarna.
Jag är inte pacifist, och jag har själv deltagit i en våldsam aktion som jag är gränslöst stolt över (almstriden). Men jag har respekt för de svårigheter man står inför om man som part i underläge använder våld. Ens motståndare har alltid mycket mer av den varan, och hämningarna mot att använda vad de har minskar om man själv använder våld. Möjligheten att vinna är alltid större om man prioriterar strejker, bojkotter och andra massaktionier. Våld kan förvisso inte alltid undvikas helt, men det bör spela en helt underordnad roll, om man inte har den typ av fördelar som t.ex. Frelimo eller FNL hade, dvs att motparten var utlänning och alltid kunde välja att åka hem.
Det största problemet är att det är Hamas som håller palestinier i sitt järngrepp ! Det finns ju fred på Gaza nu ... det enda hotet är det att Hamas hotar Israel ... ingen hotar Gazaborna !
Världen är upp och ner ! Även Torbjörn Tännsjö prof. i praktiskt filosofi vill att judarna skall kritisera Israel som strävar efter fred och försoning !
Vilken värld lever du i? Om det är fred i Gaza, hur ser då kriget ut? Hamas kom till makten i demokratiska val när israelerna och deras korrupta lakejer i Fatah gjort bort sig totalt.
Björn: En del människor har en gränslös förmåga till självbedrägeri. En del blundar för det israeliska våldet idag som andra blundade för USAs våld runt 1970 som andra blundade för det interna sovjetiska våldet på 30-talet. Antagligen är det en sorts substitut för religion.
Man kan väl säga att våld har en tendens att utlösa processer som kan bli väldigt svåra att kontrollera. Det är lättare att börja ett krig än att sluta det på det sätt som man själv vill. Jag tycker de nepalesiska maoisternas kamp visar på en del av de aspekter som finns. Skall folkkriget få en fredlig avslutning, eller kommer det att braka loss igen? Och vem har då ansvaret?
Du har så rätt, Björn. Redan Karl XI insåg detta: "Ett krig är snart begynt, men utgången står hos Gud", som han uttryckte det.
Med både Karl XI och Gud på min sida kan jag väl inte ha mer än rätt!
Skicka en kommentar