Ja, varför det? Ett insiktsfullt inlägg om bråken i Rinkeby har skrivits av Helena Duroj som jag tror varit aktiv som lärare/rektor däruppe tidigare.
Man kan inte säga att uppträden av den här typen är ovanliga eller oväntade. Kravaller förekom i Sverige även tidigare, utan att några utlänningar var närvarande. Götgatan, Berzelii Park, Kungsgatan, Hötorget är kända episoder i Stockholm från 40-, 50- och 60-talen när ungdomar och polis slogs på gatorna.
Men nu finns det många invandrare och bland dem människor som socialt är marginaliserade, fattiga och arga. Det gör situationen mer komplicerad och farlig. Teckentydare har sett det här komma för många år sedan och upphävde varningsrop. Som Jan Guillou med Svenskarna, invandrarna och svartskallarna som jag råkar ha i bokhyllan. Medan varningsropen ekat ohörda har utarmning och förslumning av vissa förorter fortsatt (medan de totala klyftorna i samhället har växt enormt). Och nu har vi en lågkonjunktur som ser ut att permanentas för vissa grupper till ständig arbetslöshet. Det ger upphov till vissa reaktioner, men man kan fråga sig varför de ser ut som de gör i vissa fall:
Varför anlägga brasor och kasta sten på brandmännen? Varför skall ambulansfolk behöva polisskydd i vissa områden? Att planmässigt anlägga en eld och sedan invänta att brandkåren kommer för att man vill kasta sten på den kan inte vara en plötslig ingivelse - det är något planerat. Att anfalla ambulanser som skall hjälpa människor, det är obegripligt. Eller om vi säger så här: vad är det för gynnare ute i "stora världen" som håller på så här? Kan det möjligen vara israeler som angriper sjukvårdare och brandsläckare, exempelvis i Gaza? Det är ett gangsterdåd där och det är gangsterfasoner här.
Jag misstänker att en del av stenkastarna definitivt inte vill jämföras med israelerna, men mentaliteten verkar ju ändå vara densamma. "Vi gör vad vi vill och skiter i konsekvenserna!"
Jag har svårt att se något radikalt med detta - i alla fall inte om man talar om vänsterradikalt. Den här sortens människor är nog troligare som betalda slagskämpar för högern eller gangsterligor så småningom. Vore de verkliga radikaler skulle de skydda brandmän, ambulanspersonal och andra som jobbar för oss alla. (Eller tänker de försöka skära av slangarna för brandkåren även om det börjar brinna i huset där stenkastarna själva bor?) Vore de radikaler skulle de gå med den röda flaggan i spetsen och ockupera kontoren för bostadsbolag som missköter sig och kräva ordentliga upprustningar av lägenheterna, eller företa andra aktioner för att förbättra läget för en socialt misshandlad befolkning i förorterna. Men nu ställer de bara till elände. Jag ser inte något progressivt i detta.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
10 kommentarer:
Det finns naturligtvis inget progressivt och radikalt i detta, det är bara destruktivt. Men våldet och förstörelsen är störst inåt, att ge sig på brandmän och ambulanspersonal är av samma karaktär som att det egna bostadsområdet förstörs, det är inte någon kamp mot någon överhet som har makten i samhället.
Här är en bra artikel av Stefan Koch -- Blod - utsikt mot inbördeskriget --- från 2001 som utgår från Hans Magnus Enzensbergers -- Aussichten auf den burgerkrieg.
"frågan som avgör allt för den nyliberala framtidsdrömmen är om det går att lämna en del av befolkningen utanför samhället och framtiden."
Att man kan försöka förklara och försöka förstå varför utvecklingen är som den är förtar naturligtvis inte individens ansvar för sina handlingar, men om man vill göra något för att förändra måste man nog söka vidare än individen.
Det är i ett sådant här perspektiv som Sahlins och Östros artikel i DN - ”Europa behöver en ny och stramare stabilitetspakt” – känns skrämmande. De förstår inte hur det hänger ihop, de verkar tro fullt ut på nyliberalt nonsens att det offentligas roll i samhällsekonomin är som ett hushåll.
"Starka offentliga finanser är en absolut förutsättning för tillväxt och fler jobb. Det inser man nu i Frankrike, Irland, Italien, Portugal, Spanien, Storbritannien och inte minst Grekland. Runtom i Europa väntar tuffa budgetsaneringsprogram."
Sanerings-Persson är nu Camerons stora idol och med artikeln går innevarande SAP ledningen i armkrok med den nye tory finansministern George Osborne som tar åt sig äran för att det är slut på tal om att stimulera ekonomin på senaste G20 mötet och inom OECD. Nu är det stålbad och tagelskjorta som gäller för folket i Europa, Lettland är modellen, landet där nu alltfler i arbetsför ålder gör vad de kan fly idiotin.
Sahlin, Östros, Trichet, Merkel, Osborne et al verkar inte förstå att det inte var Perssons huvudlösa politik som gjorde att det inte blev värre än det blev utan rekordstora överskott i utrikesaffärerna. En hel kontinent kan inte lyfta sig själv i håret med överskott i utrikesaffärerna.
Med den artikeln kan Sahlin och Östros ta Tea-bagger gänget och andra underskottshökar i armkrok de är av samma okunniga skrot och korn. Har dessa två inte ens läst det minsta lilla av Krugman, men denne genomborgerlige kolumnist i den genomborgerliga NYT är väl nu närmast en galen vänsterutopist i Sahlin/Östros ögon.
På tal om Tea-bagger gänget så såga jag bilder på nätet med deras sedvanliga jämförelser mellan Obama och typ Hitler Stalin, så säg jag en förmodad pensionär med en skylt som sa "Rör inte min Medicare", tänkte vad är det för en idiot, Medicare är offentlig sjukvård. Men det fick jag äta upp, jag hade inte satt mig in i Obamas "sjukvårdsreform", pensionären hade naturligtvis klart för sig, Medicare var hotat, "reformen" innebär att det privatiseras.
Social oro har naturligtvis sociala orsaker och därmed sociala lösningar. Att sån här social oro tar sig olika uttryck är detaljer i sammanhanget. Tror ingen vänstersympatisör stödjer kravallerna.
Det viktiga är att föra fram budskapet att sociala förändringar behövs. Man bör göra det högljutt och aggressivt för vid såna här incidenter vädrar rasister morgonluft.
Martin, det finns några som tror att det här kan vara en väg framåt. Fast jag vet inte hur de riktigt får ihop det.
Tydarn: Just nu verkar det som om ALLA skall ta sig ur krisen genom att svälta ut hemmamarknaden och i stället exportera till en omvärld som viftar med välfyllda plånböcker och vill köpa ens varor - hur nu det skall gå ihop. Det lär det inte göra, så vi kan se fram emot nästa krasch. Och i väntan på den lär det bli fler "minikrascher" av Rinkebytyp vartefter allt fler grupper hamnar utanför det nyliberala lyckoriket.
Björn: Det är ovanligt att man har nån sorts samhällssyn där saker och ting hänger ihop. För de här ungdomarna handlar det bara om "vi" och "dom". "Vi" är ungdomsgänget och den närmaste familjen, "dom" är världen i övrigt. Att jävlas med "dom" är huvudsaken eftersom det är "deras" fel att man har det jävligt.
Det låter primitivt, och det är det också. Den biologiskt normala gruppen för arten människa är ca 150 personer. För att tänka större än så behövs en teoretisk förståelse, och den måste läras in teoretiskt.
Det behövs bra skolor, arbeten - med andra ord sådana saker som det liberala samhället får allt svårare att leverera. Det behövs bra förebilder, och en del "förebilder" som finns i de där områdena borde avlägsnas. Det behövs politik i ett samhälle där politiken ockuperas av affärslivet (av affärslivets B- eller C-lag eller lingonserie, för att vara mer exakt).
Som nämndes i Kochs artikel menar jag också att reaktionen i förorten och främlingsfientlighet är reaktioner på den nyliberala samhällsutveckling som varit där en allt större del ställs utanför, förlorarnas reaktion. Att primärt bekämpa ena delen av förlorarna är ingen lösning på det grundläggande problemet.
I förrgår var det uppgörelser med vapen i Malmö. Detta visste jag inget om när jag av en händelse passerade den nybyggda akutbyggnaden på kvällen. Där var polisavspärrning men lugnt, jag frågade två yngre personer som stod där vad som pågick, då blev den ene aggressiv och hotfull så det var bäst att gå vidare. Jag gick en sväng och var bl.a. på apoteket och tyckte jag kände igen personen som varit aggressiv utanför apoteket, gick vidare ett kvarter, då kom någon bakifrån och ropade, det var samma person som kom fram tog i hand och bad om ursäkt för sitt beteende och förklarade att han varit uppstressad då hans bror blivit skjuten.
Men Björn, inte kan man kräva av det kapitalistiska samhällets skolor att de ska förklara hur det kapitalistiska klassamhället ser ut!
Sånt lärde sig 1800- och 1900-talets rörelseaktivister själva men framför allt av varandra, i ett kulturskapande som de organiserade själva!
Jag tror att din ryggmärgsreaktion - att överlåta ansvaret till staten - ligger bakom hela den bristande förståelse som de ilskna ungdomarna i Rinkeby visar. Folkrörelsekulturen har vittrat sönder därför att de som en gång upprätthöll den inte begrep dess värde. Och därmed den teoretiska massförståelsen för hur samhället ser ut. Det finns bara ilskan kvar.
Jag förstår inte riktigt: folkrörelserna ska väl inte driva skolor som ser till att barn och ungdomar lär sig skriva, räkna och en massa andra bra saker? Det är väl en offentlig angelägenhet?
Politisk undervisning om hur klassamhället fungerar och kan störtas får bedrivas på annat håll.
Jag vet inte allt om orsakerna till det som händer nu, med allt fler kravallande invandrarungdomar. Men från mina år som sfi-lärare har jag nog några delförklaringar.
De flesta i det här landet tycks inte ha en aning om hur illa vuxna invandrare kan behandlas i Sverige. Då, i början av 90-talet, när man fortfarande behandlade svenskar anständigt men för första gången i mitt liv började tala om flyktingar och invandrare som problem, gigantiska sådana, såg jag sådan behandling av flyktingarna ute i kommunerna att jag inte trodde sådant var möjligt i det anständiga land som jag betraktade som mitt (sedan dess har man förstås börjat behandla en massa svenskar likadant - något jag förutsåg skulle komma).
Vad tror ni att flyktingarna (eller svenskar också förresten) gör när de kommer hem, efter att ha blivit ordentligt förnedrade på ett socialkontor eller på en flyktingmottagningskontor? Jo, de beklagar sig för varandra förstås, talar med varandra om hur ohyfsade, ociviliserade svenskarna är och hur hemskt det svenska samhället behandlar dem. Det är deras enda sätt att bearbeta vad de upplevt.
Vad tror ni barnen gör? Jo de lyssnar och de lär sig att deras föräldrar behandlas illa i Sverige och att de inte har anledning att identifiera sig med Sverige.
Föräldrarna blir inte gangesters och kravallar inte, för de har inte uppfostrats till sådant, men deras barn, som sedan barnsben har hört om hur vidrigt det svenska samhället är, och som dessutom själva inte får någon plats i det, de växer knappast upp till vuxna som respekterar detta samhälle, det samhälle som behandlat deras föräldrar illa och nu även dem själva.
Många förnedrade barn och ungdomar beklagar sig inte bara och lider - de går till aktion. De överdriver, de förstår inte hur de skadar sig själva. De har bara insupit förakt och hat gentemot det svenska samhället under hela sin uppväxt -och ett, enligt min mening, många gånger fullt berättigat sådant. Det de inte kan identifiera sig med, varför ska de vara rädda om det?
Det tar fem år att skapa en värstinggeneration. Vi har producerat sådana på löpande band sedan 20 år tillbaka, och idag gör vi det både bland invandrare och hedenhössvenskar.
"Det finns tyvärr ingen Mandela i Hammarkullen" sa en kille därifrån i en intervju i lärartidningen Krut nån gång på 90-talet. Men det är ett sätt att politisera det på, som förhoppningsvis kan vinna terräng. Alltså en medborgarrättsrörelse.
Det skulle antagligen underlätta om representanter för andra oppositioinella krafter inte behandlade de stenkastande ungdomarna med samma förakt som de svenska myndigheterna har gjort.
Skicka en kommentar