Barnarbete - Grottesången

Att barnarbete bar upp den industriella revolutionen i England är ingen nyhet. Däremot så kan ju mer forskning klarlägga en mängd detaljer. Redan samtiden var klar över vad som hände. Marx skrev en hel del om barnarbete i första bandet av Kapitalet, och där kunde han citera rikligt från de brittiska fabriksinspektörernas berättelser.

Något idylliskt eller karaktärsdanande i positiv riktning fanns inte här, bara kapitalets jakt efter den billigaste formen av produktionsfaktorn "arbete". Det fanns ju inte så mycket maskiner under den tidiga kapitalismen för övrigt, det var fortfarande till stora delar arbete som gällde. Billigt arbete. När perioden med öppet slaveri i kolonierna började närma sig slutet under tidigt 1800-tal kom i stället uppsvinget för en ny sort: löneslaveriet. Negerslavarna måste ständigt ha åtminstone lite underhåll, lite mat och kläder och husrum för att kunna fungera, och så har vi ju naturligtvis anskaffningskostnaden. När löneslaveriet infördes kunde fabriksägarna avskriva den utgiftsposten och i stället betala en liten lön på dags- eller veckobasis.


En annan, inte socialist men liberal tror jag, som såg och förskräcktes, var vår svenske författare och poet Viktor Rydberg. Här är ett avsnitt från den kända dikten Den nya Grottesången från tidigt 1890-tal. (Man hittar en elektronisk version här - tack, projekt Runeberg!) "Trälbarnen" - ja, det var ju inte överklassens barn som skickades bort som billig arbetskraft till helveteshålen i fabriker, verkstäder och gruvor.

Grotte får trälbarnen.

På sin tron kung Frode sitter
och betraktar, nästan vek,
kungabarnens muntra lek.
Hör, den låter fågelkvitter,
fågelgnabb och fågellock!
Kanslern-Mammonsprästen kommer,
gör en sirlig bock,
säger: större arbetskraft
kräver Grotte än han haft.
Lyckligt, att trälinnors kved
ger oss barn i djupa led.
Många arbetsbäckar små
varda till en mäktig å.
Grottekvarnen,
ständigt tyngre,
har behov av trälabarnen,
även tioårs och yngre. Kungen svarar: trälabarnen,
tarva icke även de
leka någon gång och le,
medan de
växa upp att driva kvarnen? -
Herre konung, giv mig barnen!
Minns att utan tukt och vård
växer detta lata yngel;
nyss ju stal en sådan slyngel
äpplen i din örtagård.
Större, större arbetsflock
fordras för de ständigt tyngre,
ständigt tyngre kvarnstensblock.
Giv mig trälabarnen ock,
även tioårs och yngre! -
Nå, så tag dem! Kungen sitter
kvar och känner hugen vek
vid de egna barnens kvitter,
fågellock och fågellek.