Industrirobot IRB1400. Bra på att svetsa, sköta maskiner och annat. Väger inte mer än 5 kg och har en räckvidd på 1,4 meter.
Hur duktiga än industrirobotarna har blivit kräver de ändå att det kommer en hjälpande mänsklig hand ibland. Men hur många händer behövs? Jag råkade få syn på yrkesgruppen "industrirobotoperatörer" när jag var inne på Statistiska Centralbyråns hemsida, och här ser vi resultatet. Mellan 2001 och 2008 har antalet grovt sett fördubblats, från drygt 500 till 1100. Man kan undra vad den senaste krisen betyder på robotfronten. Det borde visa sig så småningom. Lägger industrierna ner eller försvinner utomlands, eller kommer det att bli nya vågor av tekniska rationaliseringar och därmed ännu fler robotar? Kommer produktiviteten att fortsätta att skjuta i höjden, eller blir det lågproduktiva näringar som tar över igen?
När man talade om "automatiserade fabriker" för femtio år sedan var de ändå med våra ögon sedda fulla med folk. Nu kanske vi ändå tillslut närmar oss stadiet med en nästan folktom byggnad, med några kvarvarande personer i blå verkstadsrockar som sitter i ett hörn och glor på dataskärmar och då och då gör en sväng i lokalerna för att sträcka på benen och se hur robotarna mår.
6 kommentarer:
http://www.youtube.com/watch?v=nvZBtJ-ncEM&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=mNy2x6LZklQ&feature=related
Häftiga grejor. Fast den andra såg mer ut som underhållning tyckte jag.
Och de där robotarna lär ju inte strejka som de koreanska bilarbetarna du hade en film om, eller bilarbetarna i Kina. ... Om nu ingen illvillig operatör programmerar dem till att lägga ner jobbet ...
Robåtarna i den andra filmen verkade lite opålitliga, de kan nog tänkas både maska och strejka om de inte smörjs på rätt sätt.
När produktiviteten ökar med ökad mekanisering så frigörs ju resurser, det är då viktigt att man har politiker som verkar i folket intresse och förstår att detta är en möjlighet att få annat gjort.
Nu vet jag inte hur det fungerar i Sydkorea men man kan kanske anta att en förlust av jobbet kan innebära dryga konsekvenser för de som drabbas.
"en nästan folktom byggnad, med några kvarvarande personer i blå verkstadsrockar som sitter i ett hörn och glor på dataskärmar och då och då gör en sväng i lokalerna för att sträcka på benen och se hur robotarna mår"
Förutom att vi inte har just rockar på oss, så var det där ju en adekvat beskrivning av hur det ser ut i dagens pappersmassefabriker.
På "min tid" (den för-robotiska) var det massvis med folk på verkstan. Och behövde man en plåtbit som skulle bockas och förses med några hål så gick man dit ner med en arbetsorder. Där pratade man med en småsur gubbe i rock av obestämbar färg (den mäktige verkmästaren) som tittade på papperen och muttrade "jaja, ska se va vi kan göra". Men sen kom de där gula slingerbultarna som det stod Asea på.
Skicka en kommentar