Att vara jävig är ju att vara partisk på grund av anknytning till någon sida exempelvis i en rättegång. Jäviga domare eller nämndemän får inte förekomma eftersom de kan hindra rättvisan. Men jag funderade på det där med jäv i vidare betydelse i samband med en historia som jag inte satt mig in i så mycket, men som verkar intressant. Sverigedemokraterna tycks anse att ledamöter av svenska riksdagen inte skall ha dubbelt medborgarskap.
Med risk för att göra någon upprörd hävdar jag att det är en tämligen okontroversiell ståndpunkt. Ledamöter av Sveriges riksdag skall vara jäviga i så måtto att de skall sätta Sveriges intressen främst. De skall vara partiska till förmån för landet. Men om en ledamot är medborgare i ett annat land, hur är det då med lojaliteten? Vilka intressen sätter denne person främst? Sveriges eller det andra landets? I och för sig läcker väl riksdagen som ett såll i alla fall, men vill vi ha personer med dubbla lojaliteter i några av landets viktigaste politiska utskott och diskutera våra mest känsliga angelägenheter?
Jag tycker det räcker gott att kritisera sd-arna när de slåss och säger dumma saker, men man behöver inte kritisera när de faktiskt verkar vara inne på rätt spår.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
19 kommentarer:
Nja, vete fan. Då kan man ju ta lojalitetsbegreppet och utesluta alla liberaler och internationalister ur riksdagen. För de som öht inte är lojal emot administrativa ytor kan ju inte vara lojal emot Sverige.
Något annat än lojalitet får man använda faktiskt, men problemet är att om det inte handlar om lojalitet. Då faller hela tanken med det och det blir bara ett sorts godtycke utan funktion.
Jag tycker SD fick på moppe med rätta.
Jag förstår precis var du kommer ifrån, nationalstaten och nationalstatstrams så som merkantilism är realiteter, som man måste förhålla sig till. Men jag köper inget utsållningssystem som utesluter dubbla medborgarskap men låter Carl Bildt vara kvar. Först då har man skapat något som uppfyller det uttalade syftet.
Vill man vara medborgare i Långtbortistan kan man väl kandidera till deras riksdag? Om nu Långtbortistan tolererar ledamöter med dubbelt medborgarskap. Och gör de inte det så undrar jag varför man skall vara medborgare där.
Varför kan jag inte få rösta på ett 100% utländskt parti i riksdagen? Man kan inte inskränka demokratin så tillvida att den främst skyddar nationalstaten. Jag vill kanske att Sverige skall bli en del av tyskland. Varför kan jag inte få rösta in tyskar från CDU i den svenska riksdagen? Smidig fusionering.
Det är väl bättre att rösta på utländska partier i utlandet där de hör hemma.
Vi har redan EU, nån nationell lojalitet får inte finnas i riksdagen. Det är ju i princip lag på det.
Felet med SDs förslag är den bakomliggande tanken: den som har band till ett annat land är ingen riktig svensk.
Det är samma enfald i förslaget om att inte tillåta riksdagsledamöter med dubbla medborgarskap, som i att inte erkänna att Sverige är Soran Ismails land också.
Svensk lag tillåter dubbla medborgarskap. Så enkelt är det. Dubbelt medborgarskap gör inte det svenska medborgarskapet mindre värt eller mer tvivelaktigt. Det är inte bara något som "tolereras". Det är lagligt och accepterat.
Vill du inte acceptera det, så får du väl bli medborgare i Långtbortistan istället?
(Hellre en EU-motståndare med dubbelt medborgerskap i riksdagen, en en enkelspårig EU-anhängare. Mycket hellre en statlös socialist, än det sorgliga sällskap med pass och partibok som sitter där nu!
/Magnus
En "infödd svensk som lever med en fransman kan också riskera bli jävig ;-)
Fortsätter man den linjen så blir en född stockholmare som flyttat till Skåne jävig....
Sudda ut gränserna istället för att bygga barriärer
Eldorado
Svar till Björn Nilsson: Tanken bakom införandet av dubbla medborgarskap är väl att man tagit till sig forskning visat att integrationen underlättas om invandrare uppmuntras att bejaka BÅDE sitt ursprung och det nya landet. Är man trygg i sig själv och i sin gamla nationella identitet, så får man lättare för att våga ta till sig det nya. Att tillåta dubbla medborgarskap är naturligtvis inte oproblematiskt men oro för eventuella dubbla lojaliteter kan hanteras på ett bättre sätt än att förbjuda rikdsdagsmän att ha dubbla medborgarskap. Konsekvensen av att göra så blir ju att man får en kategori av andra klassens svenska medborgare, som t ex inte kan väljas in i riksdagen. Är man medborgare i konungariket Sverige så ska man väl ha samma rättigheter som alla andra medborgare. Problem med eventuella dubbla lojaliteter kan i stället hanteras genom att man t ex förbjuder utländsk finansiering av politiska partier och politiska kandidater som verkar inom det svenska politiska systemet. För övrigt är invandrares låga deltagande i svensk politik ett allvarligt demokratiskt problem, vill minnas att valdeltagandet i t ex Bergsjön utanför Göteborg som är ett invandrartätt område brukar ligga på ca 30 procent./Björn Blomberg
Men nu finns det ju faktiskt länder som inte accepterar att man avsäger sig deras medborgarskap. Något som tvingar alla som kommer från ett sådant land att ha dubbla medborgarskap i händelse de flyttar.
Skall man dra det här med lojaliteter en bit till så finns det ju en mängd med ordnar, organisationer och religioner som kräver att din lojalitet i första hand skall vara till dessa och i andra hand till nationer. Då borde vi ta upp och diskutera detta.
Slutligen har vi många i det här landet som anser att en Riksdagsman i första hand skall vara lojal mot den valkrets och de väljare som har sänt denne till Stockholm och i andra hand mot Sverige som totalitet.
Så det här problemet är inte fullt så enkelt och självklart som man vill göra det till.
I praktiken har vi också problemet att riksdagsmän i första hand är lojala mot sitt parti. Ska vi förbjuda det också? Och hur?
Ingen lätt fråga det här, men hur är det i andra länder? Får man sitta i parlamenten med dubbla medborgarskap? Får man överhuvudtaget ha dubbla medborgarskap?
Kärnfrågan är fortfarande om Riksdagen kan ha ledamöter som är medborgare i ett annat land, och om den frågan är så oväsentlig att sverigedemokraterna kan få driva den för egen del. Jag svarar nej på båda delarna av frågan.
I en globaliserad värld är ingen nation en ö... Dubbla medborgarskap eller att ha levt och arbetat i ett annat land borde var en fördel i den världen.
Jag gillar inte heller att få mina valmöjligheter begränsade. Det ser jag som en principfråga.
Jag tycker inte heller att det kan sägas att man pragmatiserat det hela. För då skall man se vad syftet är och om det faktiskt uppnår detta syfte. Som jag sa tidigare om lojalitet, så påverkar det inte syftet och därmed inte ens pragmatiskt relevant.
Sen är det en märklig tanke om koppling mellan medborgarskap och lojalitet, man måste vara nationalist för att anse detta självklart. Vi vet att länder förråds av sina egna medborgare. Det är en etikett som klistrats på en utan cermoni, en ed innan tillträde i riksdagen vore mer cermoniell och mer krävande än att få ordet svensk i sitt pass. Jag uppvisade aldrig något bevis på min lojalitet för att få det.
Ni kan ju fortsätta att kommentera om ni har lust, jag vet inte om jag har det. Fick just post från en läsare som uttryckte förvåning över att kommentatorer som annars har så vettiga synpunkter inte fattar den grundläggande frågan här. Han antog att det kunde ha att göra med att vi sedan Andra världskriget fått lära oss att nationalism är fult. Och sedan är det många som inte tänkt ett varv till.
Någon gammal romare lär ha uttryckt det som att "där jag har det bra, där är mitt fosterland". Konstigare än så är det inte. Jag kan inte se att exvis min fru (som har spanskt medborgarskap) skulle fatta precis lika bra eller bättre) beslut för Sveriges räkning än t.ex. Åkesson.
Möjligen skulle det bli ett problem i en konflikt mellan Spanien och Sverige. Men sådana konflikter kan ju råda mellan t.ex. Lundin Oil och Sverige, eller mellan folkpartiet och Sverige, eller mellan jordbrukskooperationen och Sverige. Och där är riskerna för dubbla lojaliteter större eftersom det finns pengar med i spelet. I fallet med dubbla medborgarskap finns på sin höjd nostalgiska känslor.
Ingen diskuterar klassfrågan? Vi på botten har inga gemensamma intressen med monopolkapitalet. DEt finns inga "svenska intressen". Samhället delar sig i klasser. Tyvärr är idéer om "svenska intressen" vanliga bland folk som ofta har vettiga åsikter. Den "maoistiska"-rörelsen urartade i 3-världarteorin, som bl.a. innebar att "Sverige" skulle vara förtryckt av supermakterna. Stefan Lindgren och många började förespråka att vänstern skulle stärka staten och "nationell kultur" som ett värn mot supermakterna. Detta lever ju kvar och kommer till uttryck samförstånd med SD.
"Sveriges intressen främst. De skall vara partiska till förmån för landet."
Immanuel Wallerstein har skrivit om medborgarskapsbegreppet som ett sätt för de härskande klasserna att integrera de "farliga klasserna". Arbetarna har fått ett fosterland - tror dom...
Som "medborgare" har man något att försvara mot icke-medborgarna, t.ex. immigranter. Dags att ifrågasätta själva medborgarskapsbegreppet?
Nåja, det är i alla fall bättre att vara medborgare än att vara icke-medborgare. Fråga vilken flykting som helst.
Problemet är väl att medborgarskapet, dvs politiken, inte har tillträde överallt. Men det är ju knappast medborgarskapets fel.
Det latinska citatet:
http://en.wikipedia.org/wiki/Ubi_panis_ibi_patria
Skicka en kommentar